Vad är "normalt "?

Jag är särbo med en man sedan tre år.
Vi är båda 40+ och har barn i nedre tonåren 
Han har barnen på heltid pga deras mamma gått bort för många år sedan

När vi träffades drev han flera stora företag som han samtidigt höll på att sälja av.
Mycket fokus och tid var på detta , något som för mig föll sig naturligt 
Därav formades också vardagen tillsammans lite därefter
Hans jobb kom alltid först.

Jag är raka motsatsen. Jag har inte heller oceaner av tid, men jag skapar tid för det absolut viktiga. Prioriterar och omprioriterar. Ofta kommer jag själv i kläm i slutändan, men jag är sån. Alltid varit, och har lite svårt att komma ihåg att alla är olika.

Ivilket fall så är nu företagsparken krympt till den skala som är tänk och han jobbar i ärlighetens namn rätt lite. Betydligt mindre än en vanlig Svensson. 
Men det är fortfarande alltid han själv som kommer först. I alla situationer. 
Han har lätt att dippa i mående, och när han är låg, då är det bara så. Planer ställs in osv.
Eller så kan han vara omöjlig att få tag på en hel em och kväll, utan förvaring 
Dagen efter visar det sig att han hållit på med  sin hobby, för han behövde det just då. Oerhört luststyrd och den egna lusten i första hand. Den tid som tidigare gick till företagen har bara bytts till annat.

Det är inte så att han prioriterar kompisar före mig tex.
Aldrig hänt. 
Men han och hans behov kommer alltid gå först inser jag 
Han i sin tur blir nästan irriterad på mig som alltid sätter andra först.

Låter han "normal" eller kunde man vänta sig mer?

Eftersom jag själv har en ledande roll så säger jag att om man inte är ego från början så blir man det. Jag måste helt enkelt se det jag gör och vill som lite viktigare än andra mål i rummet, för att kunna genomföra det jag har tänkt.

Den som jobbat mycket i viktiga sammanhang och identifierar sig med prestation känner ofta saknad och brist på värde när de trappar ner, och det ger ett tillstånd av att vara låg. De saknar den höjda kortisolnivån, stressen, jakten. Att idrotta hårt eller göra något annat som får igång lite spänning känns då viktigt- han jagar mer dopamin och försöker ge sig själv de bitarna men då försvinner istället tid och saker ni skulle gjort tillsammans.

Jag tror han behöver något år till för att känna efter vem han egentligen är utan allt det där, och kanske finner sig mer till rätta med sin tid och sina aktiviteter då. Men du kan nog räkna med att han kommer att sätta sig själv först för resten av livet. Det blir lätt en del av ens personlighet att alltid ha en plan för sig själv och inte göra sig beroende av någon annan, även om det finns några undantag som mer har en "persona" på jobbet och kan vara annorlunda privat.

Jag är huvudkaraktären i mitt liv medan många kvinnor bara är biroller eller statister i sitt. 

Vill du väcka upp honom får du visa den sortens oberoende också. Sitt inte hemma om han bokar av eller ställer in eller inte respekterar era deadlines för att bestämma om att göra saker. Då är du någon annanstans, med någon annan, och har ett underbart liv. Att sitta hemma och sura kommer bara att göra att han ser dig som svag och gnällig. Visa att han missar saker utan dig så kommer han antingen att engagera sig mer, eller ta distans helt "för det blev jobbigt". Och då vet du ju att han inte var där med dig på riktigt från början. 

En del män ser kvinnor mest som bekvämlighetsinrättningar och det funkar kanske om man bara söker sex, men vill du ha något annat än att spela andra fiolen är detta kanske inte idealet. Bestäm för dig själv hur lång tid du ger honom att bli människa och gå sen din väg om du inte är nöjd.

Eftersom jag själv har en ledande roll så säger jag att om man inte är ego från början så blir man det. Jag måste helt enkelt se det jag gör och vill som lite viktigare än andra mål i rummet, för att kunna genomföra det jag har tänkt.

Den som jobbat mycket i viktiga sammanhang och identifierar sig med prestation känner ofta saknad och brist på värde när de trappar ner, och det ger ett tillstånd av att vara låg. De saknar den höjda kortisolnivån, stressen, jakten. Att idrotta hårt eller göra något annat som får igång lite spänning känns då viktigt- han jagar mer dopamin och försöker ge sig själv de bitarna men då försvinner istället tid och saker ni skulle gjort tillsammans.

Jag tror han behöver något år till för att känna efter vem han egentligen är utan allt det där, och kanske finner sig mer till rätta med sin tid och sina aktiviteter då. Men du kan nog räkna med att han kommer att sätta sig själv först för resten av livet. Det blir lätt en del av ens personlighet att alltid ha en plan för sig själv och inte göra sig beroende av någon annan, även om det finns några undantag som mer har en "persona" på jobbet och kan vara annorlunda privat.

Jag är huvudkaraktären i mitt liv medan många kvinnor bara är biroller eller statister i sitt. 

Vill du väcka upp honom får du visa den sortens oberoende också. Sitt inte hemma om han bokar av eller ställer in eller inte respekterar era deadlines för att bestämma om att göra saker. Då är du någon annanstans, med någon annan, och har ett underbart liv. Att sitta hemma och sura kommer bara att göra att han ser dig som svag och gnällig. Visa att han missar saker utan dig så kommer han antingen att engagera sig mer, eller ta distans helt "för det blev jobbigt". Och då vet du ju att han inte var där med dig på riktigt från början. 

En del män ser kvinnor mest som bekvämlighetsinrättningar och det funkar kanske om man bara söker sex, men vill du ha något annat än att spela andra fiolen är detta kanske inte idealet. Bestäm för dig själv hur lång tid du ger honom att bli människa och gå sen din väg om du inte är nöjd.

Att återkommande ställa in planer är respektlöst.

I en samborelation skulle jag inte acceptera en man som inte ens meddelar när han är iväg (särskilt med barn), men i en särborelation tänker jag att man inte har samma skyldighet om man inte har avtalat att ses.

Ja han verkar vara väldigt efoce trerad. Kan vara en orsaken till hans tidigare skilsmässa. De flesta skulle tycka att det skulle vara jobbigt med en sådan man.