Känner mig så jävla less på...ja..livet...just nu.

Jag fick hjälp via bvc med en samtalskontakt. Du är inte självisk!

Tack, Jag har kontakt med MVC-psykolog.

Jag började bara undra om det är min personlighet eller inställning som är störd på nåt sätt. Att förklaringen att jag har ångestkänslor och depression är en "undanflykt"..

Nä du är inte störd! du har nog en depresion och jag tycker du borde börja prata med nån så du får ut allt du håller inom dig, gör det för dina barns skull åtminstånde.Jag har varit deprimerad jag vet hur det käns att inte orka göra nått , det som har hjälpt mig det är att jag har tvingat ut mig själv och tex gå till parken vad som helst men slippa sitta hemma för då blir det ännu värre.Det finns många som känner som du många här på fl som jag har läst och många som jag känner personligen.Kram.

Tack för kramen,
Fast grejen är den att jag har pratat om allt, jag bär inget inom mig..

Men du har ju rätt med att man ska ta sig ut och hitta på grejer i alla fall.

Blev bara så tvärless just idag..

Kunde ha varit jag som skrev första inlägget.
Dock så har jag inget barn än utan är gravid.

Finns här om du vill prata. Vi kanske kan peppa varandra.

"?"=> Kan du inte skriva lite mer om dig själv/ dina känslor och din situation?

Går gärna med på det där med att peppa varandra!

Vill helst inte gå in så jätte specifikt på mina problem i en öppen diskussionstråd.

Men jag kan säga så här mycket.

Är hemma själv hela dagarna och mina dagar ser typ ut så här:
Går upp.
Äter någon macka (om jag orkar)
Sätter mig vid datorn.
Lägger mig och vilar imellanåt.
Sätter mig vid datorn.

Och på datorn sitter jag mest och stirrar in i skärmen.

Har just nu ramlat ner i en svacka igen efter att ha mått hyfsat några veckor.
Orkar inte göra någonting. Har inga kompisar.

Är också hemma själv (med barnen) hela dagarna. Har en kompis som jag brukar träffa ibland. Min bästa kompis bor ej på orten, så jag saknar de här riktigt nära vännerna.

Jag har nyligen kommit ur en depression. Och tror att jag är nästan frisk. (svårt att veta exakt)

En genomsnittsdag (då inget speciellt händer) för mig:

Kliver upp
Gör välling till barnen
Byter på de små och skjutsar den stora till dagis
Fikar macka och te
Sitter vid datorn
Gör lunch och ger minstingen gröt eller burk mat
Tittar lite på TV
Sitter vid datorn
Hämtar på dagis
Sitter vid datorn och fikar lite
Ger barnen något att äta
Maken kommer hem och jag eller han fixar mat
Ser på TV och pratar osv.
Lägger barnen och så småningom mig själv

Tjoho - så händelserikt liv man har ordnat för sig!
Men jag har ju satt mig själv i denna situation. Det enda jag inte rår för är ju depressionen.

Det jobbiga för mig är att jag har inget att vara deprimerad över. Det finns liksom inget tydligt problem att lösa.

Har du fått någon hjälp på MVC eller liknande?

Nope ingen hjälp. Har inte sökt någon heller.

Vart i Sverige finns du då? Norr,mellersta eller söder?

hmmm, Är själv trött på att vara deppad. Jag har inga barn, kommer ha svårt att få barn, min kille sen 2,5 år träffar jag knappt + att han inte vill ha barn just nu, eftersom han redan har ett, och jag själv längtar så efter ett barn att det gör ont. Har kännt mig deppad från och till nu i flera år. Är så trött på det. Ibland känns livet som en hinderbana som bara blir värre med åren. Har haft ett par riktigt deppiga månader, är arbetslös, och då har man för mycket tid att fundera och tänka=). Men jag är trött på att vara ledsen och arg. Jag har också rätt att vara lycklig, därför ska jag ändra mitt liv. Inte vara alla andra till lags hela tiden. Jag skall vara mig, vem jag nu än är efter alla dessa år. För jag är Värdig, precis som alla andra att vara lycklig. Förstod inte förut varför jag var nere, så mycket bortkastad tid i flera år. För att man tänker på andra och aldrig säg själv. För att det är på något sätt fult att vara självisk. Men man måste få vara det. Så jag har bestämt mig för ett nytt liv. Jag skall uppskatta det jag har, och inte fokusera på det jag saknar. Jag skall hitta nya vänner och göra mig av dem som får mig att känna mig ´mindre värd. Så, min tanke är, du måste få lite egen tid, Även om det behövs hårda tag för att få det. Skriv ner dina tankar, dina mål, Vem är du och vart vill du nå? Fokusera på allt bra i ditt liv, och häng inte upp dig på allt ledsamt. Visa känslor, och skriv på spegeln. Jag är Värdig. så kanske livet blir lite enklare, för när man väl trillar ner i depphållet känns allt så jobbigt, men när du väl ställer dig upp, och tar ett steg ut från det, känns livet lite enklare...

Kram Emelie