Ska man pusha talanger ?

Det beror ju helt på... Har han ingen lust och du pressar honom så lär det ju inte sluta lyckligt... Jag tror att han behöver tycka om det innerst inne för att han ska bli bra i detta... Stötta men inte pressa är nog rådet...

Sedan instämmer jag i att det är bättre att träna än att sitta framför datorn. Satt själv framför datorn väldigt mycket och det är inget som jag kommer att låta mina barn göra hela tiden.

Jag tycker också att det är bra att du gör klart för honom att man ska sköta det man åtar sig, det har han väldigt stor nytta utav i resten av livet.

Lycka till med allt!.

Man får försöka komma ihåg hur man själv tänkte i den åldern. Jag tror många föräldrar gör misstaget att "glömma av" det.

I tonåren börjar det bli viktigt att tänka själv och frigöra sig från föräldrarna. Om då man då upplever att pappan (eller mamman) ligger på en för att göra något, exempelvis att träna, då är det lätt att bli trotsig och bestämma sig för att sluta. Man vill bestämma själv vad och hur man gör något. Om pappan desutom är tränare för laget blir det bara ännu mer känsligt.

Så det enda du kan göra, tror jag, är att ta ett steg tillbaka och hoppas att han får tillbaka lusten att spela.

Tack för väldigt bra kommentarer. Jag har tänkt precis i de banor ni beskriver. Det är bara det att det är så frustrerande.

Det är inte så dumt med detta forum.

Ha de

Det kanske vore bättre om han hade en annan tränare?
Med det säger jag inte att du är en dålig tränare, tvärtom... men han kanske upplever det jobbigt på flera sätt att bli tränad av sin far...

Hoppas det ordnar sig!

Vill barnet sluta träna måste han ju få det, även om det måste kännas jobbigt om man ser en talang går förlorad, men jag vet hur tråkigt det kan kännas med idrott när det börjar bli krav. Kommer själv ihåg när jag spelade fotboll, i åldern 9 - 11, tyckte det var roligt att träna och så och även matcher, även om jag inte direkt var bäst i laget, men under en turnering, när vi spelade final, så fick jag inte vara med under hela matchen, detta var kulmen av ett toppande av laget som stadigt ökat och jag kan säga att det var sista gången jag var med. Jag slutade direkt med fotbollen då! Kändes jäkligt jobbigt, vi låg ju under och jag frågade om jag fick spela, "Skulle det göra nån nytta då" fick jag till svar av våran tränare, vilket ju inte direkt var uppmuntrande. Även om han ville att laget skulle vinna så var det riktigt taskigt att säga till en 11-åring.

Ronaldinho, han känner säkert en press på att du vill ha något tillbaks? Du har uppmuntrat honom så pass mycket under alla år, köpt fina fotbollsskor till honom, skjutsat honom, och verkligen varit en schysst pappa tror jag, men han känner säkert att han "ska" leva upp till vissa förväntningar. Men ge inte upp, hoppas han får tillbaks intresset, för fotboll kan ju vara väldigt roligt också!

Uppmuntra, men inte pusha tycker jag... idrott ska bara vara kul, så vill han skippa någon träning - låt honom göra det. Men uppmuntra och var väldigt positiv när han är med. Tror dte blir lite snöbolls effekt av det.
Jag själv spelade fotboll från 6-16 års ålder och skippade gärna någon träning ibland - särskilt "överkropps-passen" med sit-ups och sånt... ;) Men hade någon uppmuntrat mig när jag väl var med på de passen hade jag nog varit med på dom lite oftare.
Så jag tror på det... uppmuntra när han är med, när han inte är med - nämn det inte.

Som så många säger före mig: Uppmuntra.

Det viktigaste under min elitsatsning var stödet från mina föräldrar. De krävde egentligen aldrig att jag skulle träna så mycket som jag gjorde, det kravet kom från mig själv, men de var där och stöttade.

Det som jag med perspektiv på livet sätter mest värde på under elit-ungdomsåren är närheten till min pappa, att han var där oavsett vad som hände.

Den paradigm jag kommer att använda med min lilltjej är att oavsett vad som händer och vad hon vill göra så tänker jag stötta det till 100% och överösa henne med kärlek och beröm oavsett vilka resultat hon gör.

Förstår att du själv är väldigt intresserad av fotboll-sport. Detta brukar smitta till våra barn, men och ett stort men.
Deras intresse kanske inte alls har samma magnitud som ditt eget. Visst vill de bli proffs, eller rättare sagt kändisar och rika men detta kanske inte innebär att de ska spela fotboll. Tror att det är mycket svårt och helt fel att försöka styra sina barn. Har de intresset så gör tränar de för att det är kul, om inte finns det säkert något annat som de ser som mera intressant. De kan inte och ska troligen inte sträva efter att leva ditt liv! Göra det du drömde om, utan kommer troligen att ha egna drömmar och förhoppningar.