Fick ni smisk?

SannaStina: Ja, jösses. Jag blir alldeles matt varje gång jag hör en mamma/pappa hota med att överge sitt barn. De små blir ju alldeles förtvivlade. Man märker att de inte har något försvar för det. De äldre biter det ju inte på för de har väl "härdats".
Fruktansvärt är det.

Sedan så kan jag inte se någon gång då aga leder till att barnet förstår hur det ska göra rätt och vara bättre. Agan säger för mig bara "Du gör fel" och leder inte barnet rätt alls så som man som vuxen har till uppgift.
Astrid Lindgren har berättat om när hon skulle ge sin lilla pojke pisk som straff. Hon skickade ut honom att hämta ris som han skulle piskas med. Istället kom han tillbaka med en sten i handen och sa: "Mamma, jag hittade inget ris, men du kan kanske slå mig med den här stenen istället."
Han som var ett barn kunde inte förstå straffet utan bara att han skulle få stryk.
Det blev ingen mer aga någonsin för Astrid Lindgrens räkning.

sannastina -
japp det är det jag har föröskt att få fram men du ska ha tummen upp som bluerose säger
=)

Man behöver faktiskt varken hota eller slå sina barn för att få dom att lyssna..

.. ballt va?

Att pappa slog mig och mina syskon har iallafall totalsabbat våran relation nu, jag har inte pratat eller haft någonsomhelst kontakt med honom överhuvudtaget sedan jag flyttade hemifrån.. precis så är det för mina döttrar, dom har inte någon kontakt med sin pappa och vill det inte heller. Varför? Jo pågrund av slagen..

Men visst, lycka till ni som vill uppfostra era barn igenom att _bryta mot lagen_.
Att "daska" till sitt barn på rumpan, örfila, slita och ha sig är att SLÅ och att SLÅ är olagligt.
Tänk om ert barn mår dåligt över slagen och kontaktar bris, det kan tas som misshandel.. så det så.

Sannastina: Jag tycker att båda metoderna- smisk vs nugårjagifrån digsnacket är lika illa.
Två metoder som egentligen enligt mitt tycke inte hör hemma i barnuppfostran.

Vad bra att jag kunde vara till hjälp i denna tråd och få användning för mina tankar och funderingar efter en bra föreläsning (har inga egna barn -ännu- att uppfostra och vet således inte hur jag kommer bli men vet förstås hur jag vill vara )

Jag blev nog tagen hårt i armen några gånger, men jag tror inte att syftet var att det skulle göra ont utan snarare att jag inte skulle springa iväg när mamma skällde på mig (kan inte minnas att det gjorde ont heller).

SannnaStina, jag skulle aldrig dromma om att saga till ett litet barn att man lamnar dem. Det ar lika mycket misshandel som att daska.

SAnnastina - jag tyckera tt psykisk misshandel och hot är minst lika illa som slag och fysiska inslag.

JAg säger återigen...

Man KAN faktiskt ge ett barn en FÖRKLARING till varför ett beteende inte är önskvärt och samtidigt ge en alternativ utväg.
 BArn blir frustrerade, arga ledsna och det är helt naturligt.Men då vill ajg att mina barn hellre lär sig att det är ok att skrika, gråta och blir förbannad. Men att det INTE är ok att slå eller ge sig på nån som är i underläge.

Barn lär sig genom att iakta och testa relationer.
Viktigast måste väl ändå vara att ge en trygg och känslomässigt stabil tillvaro i familjen där man får uttrycka sina känslor utan att riskera att bli nedtryckt direkt genom slag/daskar/ignorering/muntligahot etc.

VARFÖR skulle utebliven fysisk bestraffning automatiskt betyda att man hotar sina barn?

Jag skulle ALDRIG slå mitt barn och ÄN mindre hota det att jag tänker överge han eller henne....aldrig...jag s kulle plocka upp barnet och bära ut det ur affären om det så behövdes men utan hot eller slag.

Vill bara tillägga att jag också tycker hemskt illa om de där engelska nanny-metoderna där barnet ska skämmas på the naughty spot....huvvaligen

Självklart finns det ALLTID fel metoder i vilken metod och nivå man väljer när man agar/daskar/hotar. Jag är starkt emot våld och hot mot barn. De skall veta varför man är arg på dem så de vet varför de ev straffas (kanske skamvrån?? inget lördagsgodis? elle rannat straff) men självklart är det inte ok slå ett barn - bara så ni vet min ståndpunkt där.

Tror dock att det är lite svårt vara helt objektiv med tanke på hur länge vi haft denna lag i Sverige och hur starkt den sjunkit in i vår mentalitet. Ta diskussionen med någon annan än en svensk så får ni nog en het diskussion - räcker ta den med någon i Europa - tex Frankrike. Ha då i åtanke att det kan vara mycket provocerande säga till dem som tror på detta i andra länder att de gör fel eftersom man då tenderar diskvalicera ett helt folk och säga att de alla är skadade som fick aga som barn....