Att få syskon,... i dag var det kaos...

Tack för peppen!

Vi försöker verkligen att ge henne massa tid och uppmärksamhet. Vi turas om mycket så att jag inte bara ska ha hand om bebisen och pappa om stortjejen. Tycker ibland att vi nästan "skämmer bort" henne mer än vanligt och ger henne definitivt mkt mer uppmärksamhet än innan. 
Hon är ju ofta jätte mysig och go precis som vanligt, men hon blir så lätt arg och lessen nu och så detta eviga testande av gränser! Hon har börjat göra saker hon aldrig gjort innan. Hon har tex alltid haft ett jätte bra bordskick. Nu äter hon knappt utan geggar bara med maten och säger man till henne blir hon nästan värre...

Fille Fjonkan:
Skönt att höra att det blivit bättre för er!
Hoppas att tjejen snart kan känna sig trygg i denna "nya familj" just nu tror jag inte hon gör det. Hon har alltid älskat sin snuttefilt och napp men nu är det något extremt!
Så fort hon blir lessen så får hon nästan panik om hon inte hittar snuttefilten och nappen på en gång. Sen går hon och trycker snutten mot sitt ansikte för att få tröst...
Det nästan hugger i hjärtat på en när man ser henne så.

Tack för era svar, känns så skönt att höra att det finns fler.

Tycker nästan att det bara blir värre för varje dag nu. De senaste 4 dagarna har varit riktigt jobbiga och jag saknar min goa tjej, vart har hon tagit vägen?

Mathilda (storasyster) har alltid varit en så glad, gosig, nöjd och snäll unge. Det kanske är därför hennes beteendebyte känns så extremt tufft.
Hon har varit så hjälpsam, duktig och liksom "vuxen". Man har kunnat konversera med henne och be henne om saker. Hon har plockat undan efter sig, ätit ordentligt, städat sitt rum. Ytters sällan varit grinig och gnällig utan mest glad och förståndig och man har kunnat förklara saker för henne och sätta gränser utan att hon ska bli hysterisk.

Nu är det gnäll och bråk från morgon till kväll. Hon känns jämnt trött och gnällig. Hon lyssnar INGENTING. Ber man henne om något låtsas hon inte höra. Hon slänger saker omkring sig, skrattar om man säger åt henne. Blir arg och hysterisk om något går emot henne eller om hon tex inte får leka med något hon vill ha. Hon slänger sig på marken och skriker... Just det sist nämnda är ett beteende som jag AVSKYR och hon har ALDRIG hållt på så här.

Vi försöker sätta gränser men ändå välja våra fighter så det inte ska vara nej nej hela tiden. När man väl har en trevlig stund med gos så lyckas hon nästan alltid förstöra den genom att börja bråka om något fånigt.

Jag blir så lessen, jag saknar min lilla söta Thilda så extremt mkt!!!
Känns som jag inte träffat henne på över en vecka nu, blir helt gråtfärdig.
Hon är helt som förbytt på bara en vecka! Hon är verkligen inte så här normalt, inte äns i närheten. Hon har alltid känts som den perfekta ungen. Glad och go och busig på ett underbart sätt..

När hon sover kan jag bara sitta och titta på henne och pussa på henne och tårarna rinner för det känns som det är bara då hon är "min Thilda".

Nu kanske jag överdriver lite, men i dag har varit en dålig dag...