Att få syskon,... i dag var det kaos...
Vi hade iofs mycket tätare (13½ månad) men jag upplevde att Viktor också tyckte det var jobbigt att bli storebror. Han blev jättemammig och han var rädd för Elliot i början. Det värsta höll i sig bara ett apr veckor, kanske för att Viktor var så liten och jag fortfarande ammade honom så han kunde ju få sin mamamdos fast jag var upptagen med att amma lillebror.
Dock känner jag igen det där du pratar om med att ge sig ut själv med två barn. Jag har bara haft en enkelvagn och burit ett av barnen i sjal/sele, jag tycker det är enklast. Då kan jag växla vem som åker vagn eller bärs, allt efter behov. Jag har haft en vagn med fullt liggläge och som är vändbar och på det viset har jag inte behövt bekymra mig så mycket vem som åker i den. Storebror har nog burits mest (med ett bra bärdon går det bra att bära länge tycker jag) och han har då fått sin dos av mammanärhet. Jag har också kunnat amma lillebror medan storebror suttit på ryggen osv. Att släppa lös storebror går inte alls, han sticker och jag kan inte springa efter, han måste sitta antingen på mig eller i vagn, eller så måste vi vara två så att en kan kuta efter honom.
Jag har också haft mycket nytta av att kunna amma i sjalen. På det viset har jag haft händerna fria att kunna hjälpa Viktor med det han vill och jag är inte låst bara för att jag ammat Elliot (typ ditt toabesök). På ett sätt har jag väl gjort väldigt mycket för att Viktor inte skulle känna sig åsidosatt, han har fått gå först en del gånger när deras behov krockat.
Man vänjer sig snabbt att vara ute med dem själv, utsätt dig gärna för det i små doser och öva, var inte rädd att ge dig ut. Vad är det värsta som kan hända? Att båda gallskriker? Det är inte så farligt. Stressande, men inte farligt.