Att få syskon,... i dag var det kaos...

Stor kram från mig, det är skitjobbigt periodvis! Vi har 19 månader mellan storebror och lillasyster. Minns hur jag i stilla ro ammade Pontus. Elvira lärde sig snabbt sugga hårt på tutten så att den inte åkte ut - herregud, jag sprang och ammade över hela parken med henne hängande i tutten när Pontus drog iväg T.o.m. så att en granne asgarvade åt mig en dag på gården, för hon hade aldrig sett någon springa och amma någon gång, men vad gör man om den stora drar iväg ut där det kör bilar! Och en dag hann jag inte, då ramlade han från en mur och fick hjärnskakning medan jag ammade på en bänk sidan om sandlådan. Usch vilken ångestupplevelse!

Det blir egentligen inte mycke enklare med tiden, det dyker upp nya grejer som inte fungerar tycker jag. Nu kryper lillasyster och det är också jobbigt. Idag när Pontus skulle titta på Bolibompa efter maten och vi diskade kröp hon hela tiden fram till honom, dro av hans glasögon och reste sig mot tv-möbeln och stod i vägen. Klart att han med rätta blev uppriktigt less på sin syster.

Har inte ett enda gott råd att ge, mer än att man själv blir en bättre och bättre flerbarns förälder som lär sig kenp och alternativa lösningar, och accepterar kaos bättre och bättre själv. Men nej, till köpcenter åker man inte ofta ensam, det är för jobbigt.

Kram Petra