* Roliga händelser under förlossningen *
När jag fick sonen så hade hans pappa och jag diskuterat innan att han kanske inte fixade att vara med när bebisen kom ut och det var helt ok för jag förstod honom.
När det väl blev dax så hade jag värkar under natten och inte la mig och försökte vila/sova. Nä det var ju dumt för det skulle med all säkerhet sätta igång ordentligt vilken minut som helst! Satt och kollade på video hela natten. Då kom värkarna med 15-20 minuters mellanrum.
När klockan var 06 på morgonen så började tröttheten ta ut sin rätt. Jag ringde till förlossningen och de sa att jag skulle lägga mig i badkaret för då brukade det lugna ner sig och skulle få en chans att sova. Sagt och gjort det gjorde jag! Vid det här laget hade den blivande pappan gått och lagt sig och jag låg nu i badet. Värkarna blev inte lugnare utan tvärtom de kom tätare! Jag låg i badet och skrev "NU!" varpå dåvarande sambon sa sömnigt "06:18". Efter en stunde skrek jag "NU!" och sambon svarade "06:25". Så höll vi på till klockan var nästan 07. Då orkade jag inte mer och gjorde vi oss i ordning och 09 var vi på plats på förlossningen.
Där började jag må illa efter en stund. Det värsta sambon visste var när någon kräktes men det fanns ingen annan i närheten så han fick hålla i hinken ändå. Jag tyckte så synd om honom så jag tjöt och så sa jag "Det är så synd om dig...." *kräks* "...du får hålla i hinken fast det är det värsta du vet...." *kräks* "finns det ingen annan som kan göra detta så du slipper?"
Dåvarande sambon gick ut för att få lite luft då och då och plötsligt säger BM och läkaren" Nu är det snart dax. Bäst att hämta pappan" DÅ vaknar jag ur lustgasdimman!! "Helen (BM) tvinga honom inte! Vi har redan pratat om detta och han behöver inte vara med om han inte vill!!! Tvinga honom inte!" BM tittar på mig och suckar och säger sen " Ja det blir nog bra ska du se..." och så går hon och hämtar den blivande pappan.
Det blir lite komplikationer och det bestäms att jag ska förlösas med tång. Jag ska då få bedövning, bäckenbottbedövning. Jag är minst sagt spruträdd så när jag hör det så frågar jag " Hur många stick är det!?" "4" får jag till svar. " Bra! Kör!!" svarar jag tillbaka. Men när de ska sticka mig så går det inte och BM säger "Jag kan inte ge det för det finns inget att sticka i. Det får blir vanlig lokalbedövning!" "Hur många stick är det?" frågar jag snabbt (som om jag egentligen skulle bry mig) "6-8" får jag till svar. "Bra! Kör!!" Skrek jag tillbaka.
Sonens hjärtljud sjunker drastiskt och läkaren bestämmer att de ska höja syremängden i masken. Efter några minuter så frågar jag "vad är det jag andas in egentligen?" Inget svar så jag blir arg och ställer om frågan men höjer rösten en aning. Då tittar förlossningsläkaren upp mellan mina ben och säger "Det är fjälluft! Direktpipeline så det är bara att suga i sig!" "Tack" sa jag och andades vidare.
Ja är man kontrollfreak så är man.