Min första förlossning var låååångdragen och barnets far var inte så delaktig utan satt mest blek i ett hörn. När vi då fick vårt andra barn (fadern blek i hörnet även nu) och förlossningen var klar på ett par timmar så kommer han ut från sitt hörn och säger -"Jamen det där gick ju snabbt och smärtfritt"!!!!
Något lite komiskt som hände innan jag födde. Jag gick tolv dagar över tiden med den första och hade liksom börjat känna att. "Nä det blir nog inget"!! Så när jag sent om sider fick ont i magen och sammandragningar så ringer jag BB och berättar hur det känns och så säger jag "-Men det kan ju vara något med gallan också"!? GALLAN? Jag hade gett upp hoppet om att det skulle komma ut en unge! 