När jag äntligen skulle till att föda introducerade bm mig med lustgasen, tog min karl med sig och gick iväg och tog en kopp kaffe...Under tiden hade jag chansen att prova gasen...och jag ÄLSKADE den. När sambon kom tbax var jag hög som ett hus och bad om vatten för groggen (saften) hade jag minsann tröttnat på! Som han skrattade min sambo, han hade aldrig sett mig så påverkad förut...
Jag bara ääälskar den här tråden, har läst varenda inlägg och skrattat högt! Inte roligt alls men jag mindes just när jag blev inskriven på förlossningen och folk skrek för fullt. Jag blev skiträdd att tappa kontrollen, så jag vägrade skrika...Enda fram till krystvärkarna, då gjorde det så jävla ont att jag bara fokuserade på att ungen skulle UT! Jag vrålade "UT, UT, UT, UUUUUUUUUUUUT!" Efter 7 minuter var Antepant ute, kanske var det mina vrål som hjälpte till lite, jag tyckte jag fick kraft från det iaf.
Kram Å som också berättar de här berättelserna för sambon, så han vet vad han har att förvänta sig sen när det förhoppningsvis blir dags ngn gång (bebisverkstad här).