induktion
induktion (lat. indu´ctio, av indu´co 'leda in', 'föra in', 'dra in'), term inom fysiken. Man talar där om elektromagnetisk, elektrostatisk och magnetisk induktion.
Elektromagnetisk induktion upptäcktes oberoende av varandra av Michael Faraday och Joseph Henry på 1830-talet. De fann att variationer av det magnetiska flödet genom en slinga av en ledningstråd inducerar (åstadkommer) en elektromotorisk kraft (emk) eller spänning (E), som ger upphov till en elektrisk ström i ledaren. Det magnetiska flödet (U) varierar om magnetfältets styrka varierar med tiden eller om ledaren rör sig i fältet. Uppkomsten av ett elektriskt fält är den primära effekten och beskrivs i Maxwells andra lag (jfr elektromagnetism). Det elektriska fältet ger upphov till en ström i en ledare. Induktionslagen ger sambandet mellan inducerad emk och flödesändring per sekund (E=-dU/dt). E mäts i volt och minustecknet anger att inducerad emk och ström riktas så att ändringen av det magnetiska flödet motverkas (Lenz lag). Det magnetiska flöde som en elektrisk ström orsakar är proportionellt mot strömstyrkan (U=LI). Avser man flödet genom den egna strömkretsen kallas proportionalitetskonstanten L för självinduktans, avser man flödet genom en annan, vanligen närliggande, krets kallas den för ömsesidig induktans. Ur induktionslagen följer då att inducerad emk i en krets med induktans L blir E=L dI/dt. L mäts i enheten henry (H), dvs. en ändring av strömstyrkan med 1 ampere per sekund inducerar i en krets med induktans 1 henry en emk på 1 volt. Transformatorn bygger på principen om ömsesidig induktion. Variabel självinduktion används t.ex. för avstämning av en elektrisk svängningskrets.
Elektrostatisk induktion är den separation av elektriska laddningar som ett elektriskt fält åstadkommer. Om man placerar en oladdad ledare nära en positiv laddning induceras en negativ laddningsfördelning på ledaren närmast den positiva laddningen, medan de mer avlägsna delarna får ett överskott av positiv laddning. I vissa isolatorer kan ett elektriskt fält inducera ett dipolmoment hos de enskilda molekylerna.
I äldre text och ibland i t.ex. engelskspråkig litteratur används termen magnetisk induktion som benämning på den magnetiska flödestätheten.