emmies: Men det är väl skillnad på välmenat (om än jobbigt) tjat och dömande tjat. Jag dömer absolut inte dom som röker, det är det sista jag gör, men däremot så blir jag upprörd när rökare försvarar sitt eget rökande som om att det inte vore varken skadligt eller ett problem. Mår man riktigt bra så skadar man inte vare sig sig själv eller andra, men man är absolut inte dum ifall man inte mår bra. Förstår du hur jag menar?
evaviola: Örk! 
emmies: Jag förstår det. Från mig är det iallafall inte menat så.
evaviola: Lycka till! 
emmies: Det går inte att sluta för att andra tjatar, men det går när man själv bestämt sig och känner sig redo och mår bra nog. Du är inte ett dugg dum för att du röker, och tyvärr så känner sig nog din sambo ganska maktlös men visar sitt missnöje på ett sätt som inte är så givande egentligen. Men det är svårt att veta hur man ska göra. Jag hoppas bara att du någon gång mår bra nog att ta steget, och då önskar jag dig lycka till. En morot kan vara att dina barn säkerligen blir jättelyckliga över att se sin mamma vara en så god förebild som visar att det är coolt att ta hand om sig själv. Men du, stressa inte utan ta det i din takt så ska det gå bra OM du bestämmer dig för att sluta någon gång alltså. Lycka till i så fall!
emmies: Hoppas att det fortsätter trappas ner till den grad att behovet till slut är utplånat! 
Men låt inte småsaker trycka ner dig och OM du tar ett litet återfall någon gång så är det inte hela världen, utan då är det bara att kämpa på igen.
Men jag kommer inte att sluta tjata eftersom det indirekt var tjatet från utomstående som påverkade mig att sluta till slut. Tjat betyder inte automatiskt att man dömer.
emmies: Okej.
Min mamma rökte under graviditeten. Jag fick allergier, eksem, koncentrationssvårigheter och blev deprimerad. Detta ledde till att jag inte klarade av skolan utan hoppade av och har nu ingen utbildning. Jag var även så deprimerad att jag blev alkoholist och narkoman. Tänk på det, ni som röker under graviditet. Så kan det gå. Sen om man har rökt under en graviditet så är det inget annat att göra än ta ansvar för det genom att vara medveten om vad som kan hända ens barn, och vara beredd på att sätta in resurser. Då har man iallafall gjort allt man kan, i efterhand. Fortfarande så dömer jag ingen som röker, även om det kanske låter så.
Lillan7704: Jag menar på att man kan bli så deprimerad att man inte kan ta ansvar för sina handlingar. Om jag mår så dåligt att jag under inga omständigheter vill leva, och gör sådana val som att ta till alkohol och droger, så är det ju p.g.a hur jag mår. Och nej, jag anklagar verkligen inte min mamma för det. Jag vill bara påvisa hur psyket kan ta skada.
Anonym (1 om dan): Inte enbart men som bidragande orsak. Hoppas att du inte är lika ovillig att fatta om ditt barn skulle få nåt problem sen, för det är om föräldern är ovillig att se om barnet faktiskt tagit skada som kan vara värst. För övrigt så är 1 cigg om dagen långt mycket bättre än ett helt paket om dagen. Håna du mig som anonym, det får stå för dig.