• Flisan83

    felsydd i underlivet

    Jag är så trött. Trött på att ha ständigt ont!!!! Min äldsta son (född -01) kom till världen ganska fort, jag sprack mycket och blev sydd i ca 45 min. Jag kunde nästan inte gå på 3 veckor, men som förstföderska trodde man att det var normalt.

    På efterkontrollen hittade dom ingenting onormalt, så jag skickades vidare till ungdomsmottagningen(var bara 18 år), därifrån skickades jag vidare till en gynläkare på vårdcentralen, hon skickade mig vidare till gyn som sedan skickade mig vidare igen..efter 1½ år kom jag till en underbar specialist som hittade felet.

    JAg hade då haft smärta hela tiden. Jag kunde/KAN inte ha ett fullt fungerande sexliv, gå på toa ordentligt- varken kissa eller bajsa, träna, sitta på huk, lyfta tungt M.M. Det visade sig iallafall att jag blivit felsydd. Dom hade sytt ihop för stramt och för mycket och lämnat slemhinnor hängande utanför. Jag hade därför fått en kraftig ärrbildning i mellangården p.g.a detta.

    Det har nu gått 5 år sedan detta hände och jag har knappt fått någon hjälp. Jag har fått ett till barn i mellan( född -04) och är gravid igen. Vi valde att skaffa våra barn tätt så jag kan genomgå den "stora operationen" när vi är färdiga med bebisgörandet =)....

    Jag ska så fort jag slutat amma, öppnas upp *?* allt som är felsytt, både uppåt i slidgången och i mellangården för att sedan sys ihop igen. Det är en stor operation med både plastikkirurger och gynläkare inblandade. Efter denna operation så vägrar jag att skaffa fler barn. Jag skulle aldrig aldrig överväga att förstöra mitt då nya underliv!!!!(och kejsarsnitt är inget val för mig)

    Livet känns ganska trist ibland när man har så fruktansvärt ont att man inte vet vart man ska ta vägen.

    Men som barnmorskan sa: Om ni vill försöka ha ett helt samlag så smörj in med bedövningssalva och ta 4 alvedon så kanske det känns bättre.....???????

    Finns det någon som har varit med om liknande??? Det pratas nästan aldrig om förlossningsskador på modern. Det skulle vara så skönt att ha någon med liknande problem att prata med.

    Massa kramar/en liten lessen Lina

  • Svar på tråden felsydd i underlivet
  • Flisan83

    Nu har jag en otroligt bra gynekolog men de kan inte göra någonting säger de förrutom denna operation....Känns rätt hopplöst!

    MAn är som ingenting värd känns det som. Vem bryr sig om jag är felsydd? Hade influensan i januari och ringde till gynläkaren och grät hysteriskt (smärtan mångdubblas när jag har feber). Hon lovade mig en tid och jag har fortfarande inte fått hjälp. Pratade med barnmorskan som ringde upp henne i veckan och det visade sig att dom "tappat bort mig i systemet"...

  • Flisan83

    Är inte helt 100 på vad total sfinkter är....men det låter inte heller trevligt. Det många inte förstår är hur mycket det påverkar en psykiskt oxå.

    Självklar kan jag ha sex, MEN jag får en enorm smärta hela dagen efterråt. Jag tycker synd om mannen i mitt liv som efter varje gång vi haft sex får skuldkänslor..han tycker det är han som gör illa mig...det är hemskt!

    Jag förstår inte heller hur det ska vara så jävla svårt att få rätt hjälp. Med dagens mirakel inom medicin och läkarvård så borde ju en sån här sak inte vara så svårt....

  • Flisan83

    Jag har anmält skadan till PSR (personskaderegleringen) men de nekade mig ersättning. Själet var att de tyckte inte att min smärta var tillräckligt stor, de klassade invaliditeten till endast 5%( vilken jag tycker är ett skämt när hela min vardag är begränsad). Som om dom skulle veta det? De skrev även i brevet att "alla kvinnor brister" i underlivet vid en förlossning och att det är min egen kropps fel.

    Jag är så trött på att inte bli trodd!?

    Bedövningssalva verkar vara något som de alla rekommenderar. Men till vilken nytta? Är det meningen att man inte ska kunna njuta av ett samlag? Och det är ju inte bara vid samlag som det gör ont. Jag har ett helvete varje gång jag ska sätta mig och bajsa och även och kissa. ska jag ta bedövning varje gång nnan jag kissar =/? Jag har fått sluta med mitt stora intresse:hästar. Det är omöjligt att rida. Likadant gäller vid träning eller bara när jag ska lyfta mina egna barn........

    Jag är så otroligt tacksam till alla er som skriver här i forumet. Det betydet otroligt mycket att få prata med er som oxå varit med om liknande!!!!(och även er alla andra som visar sitt stöd) *kramar i lass*

  • Flisan83

    Skruttis77: JAg tror att det är max 5 år, före det måste man ha anmält....

    De klassade endast min invaliditet till 5%...någon som inte ens har träffat mig. Det är det jag menar med att det känns som om man inte blir trodd. Det är hemskt...5% är en liten liten del av vad jag upplever i smärtform varje dag.

    Pratade med en sköterska idag (ska till specialistmödravården den 4/5 för att få hjälp med smärtan) jag var väldigt ledsen för att jag ännu en gång ska få en ny gynspecialistde( min andra hade fullt upp i månader framöver), det är fruktansvärt att gång på gång få förklara vad som hänt/vart jag har ont och värst av allt att få göra ännu en ny gynundersökning...
    Hon ställde mig frågan: Ja men har du ont då?
    Snälla människa, varför tror du att jag ringer och gråter förtvivlat????? Mannen i mitt liv sa åt mig att säga: Nej det fattar du väl att jag bara har tandvärk i fi**an...

    HAde det här varit i USA hade man kunna stämma skiten ur sjukhuset men som privatperson mot landstinget så är man ganska liten. När de till och med nekar en ersättning...

    När jag var gravid med pojke nr. 2 så hade jag en enorm förlossningsrädsla. Hur skulle jag kunna lita på sjukvården igen? Jag blev iallafall igångsatt för att ha förlossningen under kontrollerade former och jag fick en äldre och mycket erfaren barnmorska...men men. Rädslan kommer alltid att finnas kvar..

  • Flisan83

    Jag födde vaginalt igen efter många om och men. Vi var in och diskuterade kejsarsnitt men till saken hör att jag är mycket rädd för sjukhus och sprutor... Men jag KRÄVDE att bli igångsatt och att jag fick en äldre van barnmoska. Hon som sydde mig fel var ung och ny *hua*

    Det som var så lustigt var att dom hoppades på att jag kulle spricka upp allting igen så de kunde åtgärda allting på en gång efter förlossningen, men jag sprack ingenting.Konstigt med tanke på att Elias (1:a) vägde 3650g och Elliot (nr 2) vägde 4120g..

    Den här gången är jag mycket mer osäker...jag har så fruktansvärt ont just nu och de kan göra operationen under tiden när jag är gravid...men då blir det ju kejsarsnitt.. Så många tankar maler kring i huvudet. Därför ska jag in till specialisten och samtala om hur/vad man kan göra och hur jag vill ha det...

    Jag är så orolig att känna att jag går miste om förlossningen om man tar kejsarsnitt...kände lite så när jag blev igångsatt oxå. Det var inte det här mysiga ":oj vad det där den första värken väntan"...det är så mycket att tänka på...

    VAd många det är som fått en total sfinkter ruptur...jag trodde att det var jätte ovanligt???!!?

  • Flisan83

    Skruttis77: JAg tycker absolut inte att du stulit min tråd. Även om vi inte har samma problem så känns det så otroligt skönt att ha andra att prata med.

    Det är ingen jävel som under en föräldrautbildning nämner "men efter förlossningen då?" det är nog ingen som tänker på hur illa det igentligen kan gå...det säger sig självt att det ine är mänskligt att ett barn ska komma ut ur detta lilla hål..?!

    tjejen82: det är hemskt att inte bli trodd. Jag vet hur det känns. Det spelar ingen roll vad man säger...."det ser ju bra ut". Spelar det någon roll om hur det ser ut???? Man har ju ONT!!!
    Ge inte upp, var envis och kräv operation. Man får ingen hjälp nu för tiden om man inte är envis och bitchig.... Lycka till med allting!

    Kramar

  • Flisan83

    Helle04: Det är ingen fara...min skada låter som en liten flisa av en stock jämfört vad ni varit med om....att läcka avföring och gaser måste vara hemskt.

    Specialisten såg felet med hjälp av ultraljud. Först trodde de att dom sytt fast slidgången i tjocktarmen..*?!* Många gånger har man undrat om det verkligen är i Sverige man bor...

    Hur har det gått för er alla med skadestånd från försäkringsbolag? Har ni blivit nekade eller fått ut penagr för sveda och värk?!?!

Svar på tråden felsydd i underlivet