JO, ligg på om att få operation/hjälp om det inte är bra.
Måste ge en eloge till Södersjukhuset i Stockholm som tagit väldigt bra hand om mig efter sfinkter rupturen (var så förvånad så jag undrade om det var ett forskningsprojekt men de såg undrande ut och sa att det var väl självklart att de skulle hjälpa till för att jag skulle bli återställd...Har kompisar i andra landsting som inte fått den hjälpen utan fått bråka mycket!) Följande grejer hände utan att jag behövde be om det: uppföljning hos specialist (2 gånger), ultraljud av skadorna och 4 besök hos sjukgymnast för träning. Nu tycker jag att träningen hjälpt mycket men annars så erbjöd de operation.
Tyvärr tycker jag att man hanterar skador i samband med förlossning nonchalant...när jag låg på sjukhuset (i en vecka) pga rupturen och en stor blodförlust så ville jag vara sjukskriven för den tiden då jag ju låg där för medicinsk behandling. Läkaren vägrade först med motivering att man aldrig sjukskriver för fölossningsskador, för då skulle man få sjukskriva så många! Jag blev asförbannad och sa att om det varit en karl som hade fått hela underlivet uppslitet o hade inre o yttre stygn plus förlorat 2,6 l blod på kuppen så skulle han ha blivit sjukskriven både för tiden på sjukhuset och en tid därefter. Tyckte att det luktade kvinnoförtryck lång väg och att de behandlade mig som en gnällig kärring...(BM log så jag tror hon var på min sida)...Ja, efter en halvtimme kom läkaren in o meddelade att jag var sjukskriven för när hon läst journalen så var det ju allvarliga skador (skitpinsamt för hon hade ju undersökt mig strax innan mitt anfall) och jag blev sjukskriven i 3 veckor. Guld värt då jag var så yr att jag inte kunde bära min baby.
Vad jag försöker säga: Stå på er o bråka för er rätt...ja, det är skitjobbigt men jag tycker att det är en jämställdhetsfråga att vi blir tagna på allvar i vården...och varför inte berätta om den hjälp andra fått i andra landsting. De måste få lite press på sig! Lycka till!