Vår Grand danois är avlivad :-(...........

gråter när jag läser ditt inlägg. JAg vet hur det känns att förlora en hund. Det känns fruktansvärt. Men det var det rätta. styrke kramar till dig och din familj. Kram

Skickar tröstekramar

Min farmor och farfar hade en bordercollie när jag och min bror var små. Jag var ungefär 4 år då. En dag när vi var där på kalas, hela släkten var där så lekte jag och min bror med hunden, som vi alltid gjorde. Vi hade en boll som vi kastade mellan oss och hunden jagade den. När min bror håller i bollen så kommer hunden mot mej hoppar och jag faller i marken. Han hinner bita mej tre gången i ansiktet innan någon kan ta bort honom. Vi får åka akut och dom syr ihop såren. Min bror som fick panik sprang rakt ut i skogen så alla som var kvar på kalaset får springa ut och leka med honom. Ja sen trodde alla att det var över.

Men när jag gick i första klass och var 7 år så blir jag påminnd. Mitt öga svullnar upp mer och mer och till slut kan jag inte se på d. Vi fick åka akut till sjukhuset och där konstaterar dom att min tårkanal är helt söndertrasad sedan hunden bet mej. Så dom opererar och d blir bättre. Men dom berättar att jag kommer att få leva med ett rinnande öga resten av mitt liv.

Men nu tre operationer senare så har dom löst d, mitt öga rinner inte längre vilket jag knappt själv tänker på. D hade juh runnit konstant i 12 år. Och värst var det när man träffade nya människor och den första frågan man fick var -varför gråter du? Jag var så less att jag knappt ville gå till skolan. Men jag klarade d.

Men nu till d värsta, den hunden avlivades aldrig utan bet 4 stycken till. Och inget gjordes åt d. Vi hälsade aldrig mer på min farmor och farfar så länge den hunden levde. Det jag vill ha sagt är att ni har gjort helt och hållet rätt. Men jag förstår den sorg ni känner, vi har hund och jag vet inte vad jag skulle göra om samma sak hände med den.
Jag skickar sååååå många tröstkramar till er!!!!

Annikandy------------> Åh så jag ryser....tänker på hur mycket värre de kunde ha gått för min syster. ...*ve o fasa*

Konstigt att dom kunde behålla hunden efter något sådant o när den dessutom gav sig på flera människor. Undrar hur dom orkade leva med de? Vilken tur att dom har fått ditt öga bättre iaf. *kram*

Har också vart tvungen att avliva en hund, en schäfer som var helt underbar mot oss i familjen men sådär misstänksam mot utomstående. Hon var väldigt överbeskyddande mot oss i familjen. Laja blev bara två år, sen bet hon en kille i ryggen.. Ni tog ju rätt beslut, som du vet, men det hjälper ju inte mot sorgen man känner.. hoppas du mår bättre nu, och er andra hund med.

Kattis81---> Tack...ja de går upp o ner...ibland tänker man mer o grunnar...än är de ju rätt så färskt.

Vår andra vovve får ju all vår kärlek nu. Har märkt att han har blivit lite pipigare o så fort nån går ut genom dörren så gnys de väldigt precis som han är rädd att dom ska försvinna. Min man gick en sväng o plocka svamp idag o då va vår basset alldeles ifrån sig o satt vid dörren o pep. Sådär har han inte varit innan. Så de är mycket kel o gos med honom nu han följer med oss på det mesta behöver inte vara ensam...får väl träna mer på att vara ensam senare nu känns de inte aktuellt.

Tack alla som skrivit de hjälper faktiskt att få höra att man inte är ensam.

stackars er.. blev ledsen när jag läste detta..sänder kramar till er .
ps. vet du någon bra hundhemsida om grand danois så jag kan läsa lite om dom?

En kompis dotter blev biten av en hund som tillhörde en vän till familjen.
Den hunden hade varit runt tjejen sen hon föddes, de var alltså vana vid varandra och hon brukade leka med hunden.

Sen i våras så satt hon på golvet när hunden var där, men hon lekte inte med den eller nåt. Hon brydde sig inte om den alls.
Min kompis satt i soffan med sin mamma. Hon vände sig bort i en halv minut, och när hon vände tillbaka ser hon hur hunden tuggar hennes dotter i ansiktet!
Min kompis blev helt galen, hon sa det själv att hon älskar hundar men f*n vad hon sparkade den hunden!

Ägaren till hunden var där och hon skjutsade min kompis och dotter till sjukhuset, sen åkte hon raka vägen till veterinären och avlivade hunden.
Så tragiskt!

Kompisens dotter hade tur i oturen. Hunden bet henne precis ovanför och under ögat men missade själva ögat. Dessutom hade hon tur att inte få någon inflammation i såren, vilket är väldigt vanligt när det gäller djurbett.
Idag har hon ärr i ansiktet men inte så farligt som det skulle ha kunnat vara.

Jag förstår att det här var en hemsk sak för er.
Försök tänka att er hund inte kunde ha mått bra. Något är fel när en hund gör en sån sak.
Tyvärr kan de inte med ord förklara och då blir det så här ibland.

Många kramar!

Tack för nya svar! De är ju ett litet tag sedan de här hände nu. Men jag drömmer fortfarande om de, de går liksom i vågor. Ibland är de lite bättre o ibland spelas de hela upp framför ögonen igen.

Jag kan iaf säga att min systers sår blev bra..de syns nästan ingenting längre o vet man inte om de så reagerar man inte så på de. Det ända är att hon har tappat känseln lite i läppen men de skulle komma tillbaka efter ett tag. Hon har ett smalt vitt streck övanför läppen så de har läkt fint. Tack o lov för de. Men om jag kunde satt mig själv på hennes plats så hade jag gjort de på en gång så hon hade sluppit allt de här!

Tack alla för era svar de har varit till stor hjälp....har även fått mail ifrån vissa de känns skönt att få prata med någon, sånt här tar tid att komma över. Kram ifrån mig!