missunsam kompis är hon avundsjuk??
Hej...
Jag har en bästa vänninna sen några år tillbaka.
Vi har alltid levt i ganska lika livssituation. Varit tillsammans med våra pojkvänner lika länge...dom är lika gamla, har liknande jobb, tjänar ungefär lika mycket.
vi bodde i varsin etta, dom och vi och har umgåtts mycket.
Efter ett tag kände jag att så fort jag och min sambo gjorde något roligt, så började hon att prata ner det. sen efter typ en vecka kunde hon komma och då hade dom gjort samma sak.
Vad det än var så började hon att "härma" mig och få sin pojkvän till att vilja göra samma som oss...
För ca 2 år sedan kom hon och jag in på ämnet barn. Vi började prata om hur gärna vi skulle vilja ha en liten.
Ingen av oss hade direkt tagit upp det här med våra sambos...
Efter bara nån månad kommer min sambo till mig och säger att han vill skaffa barn....jag blir naturligtvis jätte glad så jag slutar äta p-piller och vi sätter igång med verkstaden...
Månaderna går och det händer inget. Jag börjar bli bekymrad att vi kanske har svårt att bli med barn....säger det till henne och får som svar att,-Ja jag känner på mig att du är en som kommer ha svårt att få barn, men att det den dagen dte är aktuellt säkert kommer att gå jättesnabbt för henne....
(till saken hör att hon jättegärna ville ha barn men inte hennes sambo)
hon har alltid varit ganska barnslig och har själv sagt saker som att det är hennes sambo som får t hand om henne och att hon känner sig så mycket yngre än honom...
Kan vara därför han inte var redo att skaffa barn....för hon låg bara hemma i soffan hela dagarna och orkade knappt jobba.
Hon har alltid härmat oss på allt.
När vi förlovade oss fick hon nästan panik och inom nån månad hade dom gjort det också Om jag köper ett klädesplagg tar det bara nån dag så har hon nästan samma...om viåker till Ikea måste domockså köpa något nytt till sin lägenhet.
Så blev jag gravid tillslut. Hon blev jätteglad för min skull och var engagerad i hela graviditeten. MEN ju mer min mage växte, desto mer besserwisser förvandlades hon till...talade om exakt hur jag borde känna och tänka och tycka.
Under året när vi försökte skaffa barn flyttade dom till en tvåa. Vi bodde kvar i vår etta och hon påpekade ständigt hur skönt det var med större lägenhet.
eftersom vi skulle ha barn å flyttade även vi, men till en ännu större och mycket fräschare lägenhet än deras, i ett bättre område och med fin uteplats osv.
Hon har inte sagt en enda gång att den var fin. Jag berömmer ALLTID henne till höger och vänster för allt som hon tycker är så bra i hennes liv.
I lutet av min graviditet slutar hon med p-piller...hon säger att hennes kille vill skaffa barn. Det trodde verkligen inte min sambo att han ville när jag berättade det för honom....
Sen klagar hon varje månad att hennes sambo inte pratar om barn tillräckligt mycket nu när dom försöker....
nu har dom försökt i nån månad och vår lilla bebis är född.
Vi är inne på att tillverka ett syskon, Men dte verkar jag inte få för henne.
Hon vill vara själv att vara gravid, för hon tror inte att det blir en lika stor grej att hon är det om vi är dte samtidigt.
Va!?! ska jag låta bli att skaffa barn för att hon ska få vara gravid själv??
nu försöker vi alltså samtidigt. Vet inte vad jag ska ta mig till om jag får plus före henne...
Känns som om hon anser att jag inte är värd att bli med barn lika mycket som hon. För att jag redan har ett.
Blir så less att hon ska härma på allt. Att hon ska ha allt som jag har och att hon inte kan unna mig min lycka. Bara för att min pojkvän var mer entusiastiskän hennes.
Vad ska jag göra. Nu talar hon om för mig hur jobbigt det blir om jag har 2 barn och hon inga. Men vi lever ju olika liv. Inte kan man väl jämföra sig så?
att man inte får skaffa ett till barn förrän alla i ens vänskapskrets har minst ett.
Nu har vi börjat prata om bröllop. Gissa vad hon matar sin sambo med??
frågor om när dom ska gifta sig osv VARJE gång dom är här, antagligen för att om han säger nåt "bra" så ska jag höra det och bli avundsjuk på henne....
Men alltså min sambo vill redan gifta sig och hennes vill inte dte på massor av år.
Känns som om jag inte får leva mitt liv i snabbare tempo än hon för då blir hon sur...
vem av oss ska stå ut med vem?
Förstår att hon tycker det är jobbigt att jag har mycket av dte hon vill ha och jag försöker att inte prata så mkt om barn osv, men har hon rätt att bete sig elakt och på allvar säga att hon inte vill att jag ska vara gravid igen då hon inte har fått deras första för att då bli uppmärksamheten delad mellan oss och hon får inte stå i centrum själv??
Ska man ta sånt??
Vad ska jag göra??
