Så här går en igångsättning till
När du kommit in till förlossningen tar en barnmorska och ibland en undersköterska emot er. De kontrollerar fostrets hjärtljud med en så kallad CTG–apparat. Läkaren undersöker därefter livmoderhalsen för att se hur mogen den är. Utifrån dessa kontroller och din hälsa gör läkaren en bedömning hur förlossningen ska sättas igång.
Hur lång tid tar det?
Kvinnor reagerar olika på de olika metoderna. Det går aldrig i förväg att veta hur lång tid din förlossning kommer att ta. Ibland kan det dröja upp till två dygn från igångsättningsstarten till förlossningen startar. För förstföderskor tar dessutom själva förlossningen ofta längre tid än för flerföderskor, oavsett om du blivit igångsatt eller inte.
Olika metoder
De olika metoderna används utifrån varje kvinnas individuella situation. Ofta behöver man kombinera de olika metoderna.
Tabletter och gel
Om livmoderhalsen är omogen får du en salva eller en tablett med utmognadshormonet prostaglandin som förs upp i slidan. Det fungerar så att livmoderhalsen gör sig startklar för värkarbetet. Vanligtvis fortsätter man sedan med ett hormonstimulerande dropp. Sedan kan förlossningen fortsätta på vanligt sätt.
Hormondropp
Värkstimulerande dropp ges om din livmoderhals är mogen. Droppet innehåller hormonet oxytocin som ges i armen. Dropp kan även ges när förlossningen och värkarna satt igång om värkarbetet inte är tillräckligt effektivt eller om det avstannar på grund av trötthet eller smärtlindring.
Ta hål på fosterhinnorna
Ett annat sätt att sätta igång en förlossning är att ta hål på fosterhinnorna. Hålet görs antingen med ett instrument som liknar en liten virknål eller med skalpelektrod eller ett finger. Fostervattnet rinner ut och barnets huvud sjunker ned och pressar mot livmoderhalsen. Det gör att värkarna sätter igång av sig själva precis som när vattnet går av sig självt. Det varierar hur lång tid det tar från det att hinnorna spräcks till att värkarna sätter igång. Ibland behöver man komplettera med värkstimulerande dropp. Metoden gör ofta att sammandragningarna blir häftigare.
Svepa hinnor
Barnmorskan lossar med sina fingrar hinnsäcken som barnet ligger i från livmoderväggens nedre del. När man sveper hinnor kan förlossningshormonerna komma igång.
Ballongmetoden (Bardmetoden)
Ballongmetoden innebär att man för in en slang, med en specialballong fäst i ena änden, genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker i sin tur mot livmodermunnen som då får igång förlossningshormonerna. På så sätt kommer värkarna, och modermunnen öppnar sig. Slangen ramlar sedan ut av sig själv när modermunnen är öppen tre till fyra centimeter. Ofta får man sedan ett värkstimulerande dropp för att värkarna ska gå igång.
Nackdelar med igångsättning
Om du blir igångsatt kan det leda till att förlossningen tar längre tid. Det är svårt att ställa in mängden hormoner. Det i sin tur kan göra att livmodern drar ihop sig och man får så kallade pinvärkar som inte leder förlossningen framåt. Värkarna kan också bli för häftiga och täta så kvinnan inte får någon paus i sitt värkarbete. Det i sin tur kan resultera i att syretillförseln till barnet blir sämre. Varje kvinna är dessutom unik och reagerar olika på hormoner. Detta kan vara svårt att förutse.
Ibland kan komplikationer, som uppstår i samband med en igångsättning, leda till att man måste göra ett akut kejsarsnitt. Det är vanligare med akut kejsarsnitt vid igångsättning än när kroppen själv får sätta igång förlossningen. Man kan undra varför man över huvud taget sätter igång en förlossning, men tas beslut om igångsättning görs det för att fördelarna ändå överväger nackdelarna.
Ibland fungerar inte igångsättning
Om igångsättningen görs innan kroppen är redo kan det ibland krävas upprepade behandlingar innan förlossningen verkligen startar. Om förlossningen inte sätter igång efter upprepade försök kan det bli tal om kejsarsnitt.
Skillnaden mellan igångsatt förlossning och påskyndande av förlossningsförloppet
Metoderna för igångsättning ovan används också för att skynda på förlossningsförloppet. Skillnaden mellan igångsättning och påskyndande är att vid igångsättning har kroppen inte börjat själv. Påskyndande av förlossningsförloppet kan behövas om förlossningen inte går tillräckligt snabbt framåt eller om det gått 48 timmar från vattenavgång utan att värkarna startat. Vanligaste anledningen är när en kvinna fått ryggbedövning.
Själv blev jag igångsatt vid båda mina förlossningar. För att jag hade havandeskapsförgiftning med bägge mina barn.
Man provade att starta upp en förlossning i vecka 37. Man försökte mjuka upp livmoderhalsen med prostaglandingel. Med första barnet försökte man i 6 dygn, däremellan hade jag två sk. vilodagar. Men livmoderhalsen mognade inte så tillslut beslöts att jag skulle snittas.
Med andra barnet fick jag (också nu i vecka 37) prostaglandinbehandling...3 dygn. Vattnet gick men jag öppnade mig endast två centimeter och sedan var det stopp...Så även denna gång slutade förlossningen med kejsarsnitt. Dessutom hade jag fått en inflammation i livmodern av alla undersökningar och införelser av prostaglandingel.
Vid något tillfälle hade alltså bakterier förts in under de minst 10 ggr/dag som de "rotade runt innuti mig".
Så jag tillhör alltså den grupp där igångsättning inte fungerat.
Men det berodde väl mest på att det var tvunget att göras så pass länge innan beräknat förlossningsdatum.
Så för dig som är så nära förlossningsdatum eller hinner gå över tiden blir det säkert mycket lättare.