Vi som gjort abort!

Hej, Alla här verkar vara mycket äldre än mig.  om exakt en månad är det två år sen jag fick reda på att jag var gravid. jag var 13 år gammal och pappan var min pojkvän. Om jag bara hade varit äldre hade jag aldrig gjort abort. Men jag jag rädd för vad folk skulle säga om en 14 år gammal flicka skulle bli mamma. När jag berätta för dåvarande pojkvännen som var 18  tog han det bra och fanns där för mig. När mamma fick veta blev hon ju inte glad men hon behärska sig och förhasta sig inte. Jag är väldigt mogen och har alltid haft svårt att hålla mig nere på samma nivå som klasskamrater. Så i rädsla fattade jag beslutet att göra medicinsk abort. Jag var vid det tillfället  9 veckor  gravid och spydde hela tiden och ett mönster hade börjat upprepa sig. Jag fastnade och känslorna kom så fort jag tänkte tanken att det var MIN bebis inuti mig.  Som tjej  tror jag jag kan påstå att oavsett ålder så älskar en mamma sitt barn från första stund. och en ålder gör inte den  kärleken starkare eller svagare. Polis  la sig förstås vilket gjorde mig tusen gånger mer rädd . Så killen min o mamma  följde med mig när det var tid. han höll mig i handen o trösta mig och det gjorde så ont att ligga där och känna hur det jag älskade  led i mig. 
Först verkade allt så overkligt för mig tills månaden efteråt.  jag berättade aldrig för någon det första året. höll allt för mig själv.  jag ångra mig så mycket och kunde inte bara gå vidare. Jag kände mig som en mördare, ett monster.  

När jag väl valde att berätta för en närstående vän så tyckte hon synd om mig men, ingen av mina jämnåriga, inte en pappan kan förstå hur det kändes. Jag behöver få prata av mig med någon som  känner som jag, som   gjort abort men ångrat sig och inte kan sluta straffa  sig själv för det.  För gjort är gjort och jag glömmer aldrig min ängel. Jag vill bara prata med någon som förstår, Jag är 15 år och stark, mogen och ansvarsfull för mina handlingar. Jag fokuserar på studierna och framtiden. Snälla, finns det någon som känner som jag?