Organdonation av änglabarn?

Jag hade nog inte klarat av det.

När vi fick reda på att vår älskade son Valdemar kanske inte skulle klara sig tog vi reda på hur det låg till med organ- och vävnadsdonation. Pga han hade en infektion när han somnade in spelade det ingen roll att vi hade sagt ja till donation. För vår del skulle det ha känts bra om han kunde ha hjälpt någon annan. Men det som är självklart för en är totalt främmande för en annan, och det som är självklart när det gäller en själv kan vara totalt otänkbart när det gäller ens eget barn.

Tilläggas bör att de svenska reglerna för organdonation gör att det är i princip omöjligt, eller nästintill, för ett spädbarn att bli organdonator. Reglerna för vävnadsdonation är mindre strikta.

..Jag borde inte ens veta något om donationsregler för spädbarn..

Själv klart skulle vi ha sagt ja till donation om det varit aktuellt. Oscar själv tog emot donerade organ 3 ggr(2ggr kom organen från donationsregistret) Tänk på det om man inte har anmält sig...gör det även om man inte vill donera då behöver ingen annan att ta ett svårt beslut. Man ska även anmäla ett Nej. www.livsviktigt.se

självklart skulle jag donera mitt barns organ om det skulle kunna rädda ett annat barn, men jag skulle inersinne inte villja men det spelar ingen roll bara man kanske kan rädda någon annans liv

Självklart känne det läskigt att stå som donator. Men jag vet vad glad man blir när läkarna får napp och får tag på ett organ.

kan varken säga ja eller nej, skulle det hända mitt barn något så skulle jag donera. Men jag vet inte hur det skulle kännas om man stod där med sitt barn som var döende.

Jag tror.. just när man står där, chockad och precis fått veta att ens barn inte kommer leva vidare, då tror jag att man har svårt att fatta ett logiskt beslut. Jag tror att man mer då vill behålla sitt barn 'helt', iallafall är det så jag kan känna just nu när jag funderar, en bit av h*n skulle fattas.. fast den biten skulle kunnat rädda liv. Om man däremot får frågan när man inte är i chocken, timmar efter eller kanske någon dag, när reaktionerna väl börjat komma, då tror jag att man är mer åt andra hållet, t.o.m. själv skulle kunna erbjuda, innan det var för sent för att få behålla h*n på något vis, inte h*n personligen, men räddat en annan från samma öde.

Skumma tankar, men kanske förståeliga för någon. Men jag tror alltså att det beror lite på avrt man befinner sig i krisen.

Jag gjorde det . Donerade min sonsorgan till 2 andra barn ( han var inget spädbarn men inte så gammal. Jag tyckte det känndes fint att hjälpa nån annan , min son var ju ändå död. Man "räddade" 2 andra familjer från samma plågor. Jag tror man får tänka som så: Är man berädd att ta andras organ för att rädda sitt barn , så får man vara villig o ge också

Skulle vilja *puffa* för att alla som inte har anmält sig till donationsregistret gör det oavsett om man vill donera eller inte!!! Tänk på de anhöriga som måste ta beslutet om det behövs. En sån här sak tänker man nog inte på förän den dagen då man står där som behövande av ett organ eller någon närstående som skulle kunna ge sina organ. Det är värt fundera på hur man vill ha det.

Så Jennykym, då var jag anmäld som donator. Tack för påminelsen. Jag vet ju att om Emilia hade överlevt med hjälp av donation så skulle man ju ta det. Jag har alltid sagt att jag ska donera men aldrig kommit för att registrera det. Tack för påminnelsen.

Vad glad jag blir tjejen, bra jobbat!!!!

Anonym; Jag beklagar sorgen efter din son men beundrar dig för att Ni räddat 2 andra barn som annars kanske hade dött. Starkt!

Jag skulle också ha donerat, det första min man tänkte på när vi förlorade vår dotter,var att nu kommer snart frågan om donation!
men den kom inte, jag tror att dom inte gör donationer på babisar för att det blir oftast obduktion för att ta reda på ens barns död.

Min etik säger visst skulle vi donera om frågan kom. Men kännslo mässigt efter jag fött mitt död födda barn var att ingen skulle någonsin skada honom. Ville inte ens obdusera honom. Ville ha honom hel. Vet inte om ni förstår

Vi fick förfrågan om vi ville donera Isabelles hjärtklaffar... och vi sa ja!
Kändes som ett självklart beslut... vi kunde ju rädda någon annan från att hamna i samma situation som vi!

Jag vill bara säga, att jag blir stum av beundran att höra att så många ändå är positiva till att donera. Fick nya lungor 1995 och en av min mans njurar i år och utan det hade jag inte funnits idag. Jag fick visserligen från vuxna, men gåvan är oersättlig, vem den än kommer ifrån och minst lika fantastisk. Känner en kvinna, som fick två små njurar från en baby och mår jättebra. Hon var jättenära att avlida, men fick dessa små njurar i tid, så hon klarade sig. TACK !
Mvh tomcar1