15 månader -förändrat humör, arg och tvär.

Han vill nog testa gränserna lite =)
Hans hade en period förut när han bara gjorde rackartyg och skulle testa oss.
Nu är det mest vid enstaka dagar han är så, men då beror det oftast på att han är trött/hungrig nåt annat som är fel och gör honom på dåligt humör...

Hans är oftast snäll men har alltid tagit tillfället i akt att bråka när vi ska klä på honom ytterkläderna.
I början försökte han bitas men då sa vi att man skulle pussas istället så då slutade han med det - däremot gör han sitt bästa för att bryta sig loss och kasta med huvudet.

Likaså hade han mer separationsångest precis när han började på dagis. Men det har oxå gått över nu (peppar, peppar).

Så det kan nog stämma som "experterna" säger - att barn är lite mer känsliga vid ca 1½ år.

Oavsett vad det är så är det urjobbigt när de uppför sig så.men vi vuxna är ju inte heller go och glad jämnt...=)

har hört att de vid ca 1,5 år har en jobbig utvecklingsperiod och att de då oxå är mer klängiga igen. sen spelar dagis säkert oxå in de säger ju att alla barn reagerar på något vis av o börja på dagis. det behöver inte va precis när de börjar utan det kan komma senare, mycket senare tillomed har ja hört i allafall.jag har en mycket besttämmd kille på 13 månader, som oxå ju närmar sig den åldern HUA =)

Tack för era inlägg med synpunkter.

Adele blev också sån för ett tag sen vid 15 mån. Testar, testar, testar Men det har gått över lite nu hon är 20 mån nu och har blivit lika go som förr.. Blir bara gnällig när hon är trött o hungrig, och vem blir inte det?

Man får helt enkelt ta vara på dom trevliga mysiga stunderna!

VILKEN BRA TRÅD!
Hihi, jag skrev just en alldeles liknande. Min dotter är också 15 månader och har fått ett humör som heter duga. Jag ska kopiera in mitt inlägg här så får ni se:
Hej!
Min dotter har fått en sjuhelsikes humör! Min lilla ängel har blivit som ett monster här hemma. Hon gnäller, skriker och klänger fast vid mig HELA tiden! När hon är utomhus är det lite lättare, men inne går det nästan inte gå en meter utan att hon klänger sig fst och bara skriker. Vad händer??? Jag vet i nte vad jag ska göra när hon skriker heller. Eller jag vet inte ens VARFÖR hon skriker. Hon bara skriker liksom. Någon som har tips? Säger jag till henne: Nu är det bra! Ja, då skriker hon ÄNNU högre. Ska jag bara ignorera eller? Jösses jag är alldeles chockad över hennes betende just nu.

Kajsa05: Det verkar som att det är en händelserik period runt 15 månader. Som vanligt är det väl bara att härda ut, men ibland är det skönt med en tråd där man kan prata av sig lite...

ja, det är jätteskönt att veta att det finns fler som känner igen sig! Kunna prata om det och faktiskt inse att hon är fullt normal, och att det inte beror på mig. Ibland trodde jag det. Har jag ändrat på nåt? Haar jag blivit mindre kärleksfull mot henne? Men NEJ! Så är det ju inte. Jag pussar och kramar henne lika många ggr/dag som jag alltid har gjort.

Min son är 14 mån o väldigt bestämt o klängig. Han blir superarg när han inte får som han vill. Han grät en långstund för att han var så arg tidigare ikväll för att han inte fick en "speciell" nyckel.

Vår 15månaders son är lika dan känns det som. Får han inte som han vill ställer han sej bara och skriker och då menar jag skriker!!! Jag brukar ignorera honom och efter en stund har det gått över.

han testar ALLT just nu. Jobbigt som bara den! Så måste man vara konsekvent. Att sätta honom i vagnen är det värsta just nu. Där brukar det komma bra mycket protester, men går över fort. Men ush, vad grym man känner sej när han ska sätta sej ner!!!

Skönt att höra att det finns fler med samma problem!!

JAAAAAAAAAAAA! Tack för att jag inte trodde att jag hade blvit galen. Han bara gnäller och vill bli buren heeeela tiden.

Samt dunkar huvudet i golvet när han inte får som han vill...=ofta!

Samma här hon vill bli buren hela dagen men då gör jag så mycket jag orkar
Man kan ju få ryggbesvär. Idag gick såå dålig att vägrade hon att äta alls.
Jag tror att man måste vissa att man bryr sig
samt kontrollera nerverna när det blir för mycket
och tänka att de är bara 1 1/2 ..

Tålamod troligen det ska gå över

Jambosana: Jag trodde också att jag hade blivit galen. Min son, 14,5 mån, har blivit helt förändrad: gnäller, ska bäras och bäras och bäras, vara nära helst under huden på mig, bits, rivs, protester, vill leka med det man inte ska leka med, leksaker duger i 3 sekunder etc etc. Inte ens ute vill han gå längre stunder, utan ska bäras. Som att det inte räcker med det, så har han 4 tänder på gång så sömnen är påverkad också. Gissa om man är slut på kvällarna. Det är verkligen skönt att höra att man inte är ensam.

Åh, vad skönt att höra att det är fler som har det som vi. Jag trodde att det berodde på att vi hade flyttat och att sista tiden varit stressig men då har det säkert bara utlöst 15-månaders krisen. Föe en sån verkar ju finnas...

Noel blir så arg över ingenting. Sätter sig på rumpan och skriker. Har dessutom börjat skrika som ett spädbarn - hysteriskt. Han kan skrika i flera timmar mer eller mindre hela tiden om han är på dåligt humör. Ibland håller jag på att bli tokig.
Och han testar - hela tiden! Ska göra allt han inte får - hela tiden!
Noel har också en massa tänder på gång - är det det som gör att de blir på så dåligt humör kanske? Måste ju vara jobbigt för dem.

Hur länge ska det hålla i sig tror ni?

/Lotta

Ojoj, jösses vad skönt att läsa att det är flera som har samma problem! Då vet man ju att det verkligen är en fas de går igenom i denna åldern!
Kajsa vill inte bli buren så mycket däremot vilket är skönt då jag har ont av ischias och är gravid. Men hon blir skitförbannad av småsaker (som jag tycker är småsaker... hihi) och är allmänt trött på sina leksaker och kan inte leka själv. Sitter man med henne på golvet är det lugna gatan! Fast hon får allt stå ut med att mamma har liiiiite annat att göra också om dagarna.

här är en till som skrev liknande tråd för inte så länge sedan ...det har varit så i över en månad men nu börjar det faktikst släppa , visst får han såna utbrott fortfarande men det går i alla fall att avleda honom ...

Ni skojar inte!!!
I söndags ringde jag SVU för barn för Julia 18 mån var helt som förbytt hela dagen. Hon skrek oavbrutet från morgon till kväll, slängde sig på golvet och dunkade i huvudet varje gång hon inte fick som hon ville, skulle bitas, slåss, rivas och kasta grejor på oss hela tiden. Hon var så aggressiv att vi fick gå hem från parken då hon "muckade" med de andra barnen och dessutom bet ett barn.

Jag tror inte det gick 5 minuter mellan utbrotten. Både jag och sambon var helt chockade när vi tills slut lagt henne på kvällen.
Jag blev rädd och undrade vad som hänt henne, jag kunde inte sova på natten för jag var rädd att monstret skulle vakna och skrika som en besatt igen, och ont i magen för att hon skulle vara likadan på morgonen efter...

Men på morgonen vaknade MIN lilla ängel och Julia var tillbaka, hon ville kramas och pussas hela morgonen innan vi gick till dagis till mammas stora glädje. Jag tom grinade av lycka Herregud dessa barn!!!

Det är så härligt att läsa om allas vardag med sina 15-20 månadersbarn. Speciellt är det skönt eftersom det tyvärr är lätt att man (eller är det bara jag?) jämför med andra barn i samma ålder. Vi umgås mest med en av mina väninnor och hennes lilla tjej och hon sitter alltid så snällt och leker och behöver aldrig någon tillsägelse. Min lilla kille verkar ibland helvild jämfört med henne. men nu är det slut på jämförelser! Nu vet jag att fler är i samma situation och att det är vanligt att barn agerar så här i den här åldern.

Men vad gör man?
Idag har jag nejat ett hundratal gånger säkert om några få saker som jag bestämt att hålla på.
Han har testat dem om och om igen och jag fast besluten om att jag ej ska ge mig vart jag helt slut!!
Jag bar bort honom ett flertal gånger sa nej osv. Bad han titta mig i ögonen när jag sa nej men han slänger bak med huvudet och blundar och vrålar. Sen blir han ledsen efter detta av minsta lilla. Det funkar ej för mig att krama han eller ta upp han i soffan. Han bara puttar undan mig och springer iväg för att göra nästa bus och sen när jag säger nej ...ja då sprutar tårarna igen.
Jag vet varken ut eller in och känner mig som världens sämsta mamma.. Har en hund också som ligger under sängen så fort vi är inomhus för hans hemska humör och rackartyg. Hon trivs inte längre i sitt hem och inte jag heller i ärlighetens namn. Vill bara vara hemifrån hela tiden för då e han lugn och glad.
Jag försöker med regler för att alla ska trivas i sitt eget hem men det är en enda kamp hela tiden. Vad gör man? Snälla tips och råd. E ensamtående och pappan stöttar noll i dessa frågor. Hos honom varannan helg är det lek chips bullar och glass dygnet runt tills han ska tillbaka.
Orkar inte mer snart! Helt slut.
Detta börjar bara vi kommer inanför dörren..

Glömde skriva, sonen e 17 månader.

my 33 : vi är inomhus max en timme , sen är det bara gå till lekparken inte minst för att slippa alla dessa utbrott utan även för att lillen ska kunna utforska världen och göra sig av med överskottsenergi. så har det varit ett bra tag nu men gisa att han sa nej igår när jag frågade om vi skulle till lekparken. han ville stanna hemma och leka med sina traktorer...så det kommer ändra sig.
sen hörde jag av ngn klok människa här på fl att barn trotsar dem de tycker om och litar på ...det kanske är därför pappan kommer undan så lätt.
och jag förstår hur du känner dig när ingenting lugnar ner honom, min son var likadan varken kramar ,tröst ingenting fuknade .b örjade han tjuta fick man snält vänta tills han behagade sluta. det enda jag kunde göra är att sätta mig bredvid och vänta på att han ska komma till mig...sonen är lika gammal som din...försök vara lugn vet att det är nästan omöjligt men känner han att du är stressad blir det ännu värre. vänd dig tll hunden och börja leka med henne kanske lillen kommer finna det roligare än att stå ocj tjuta och ha i tankarna att din pojke börjar bli stor och se det som ngt påositivt han har ju fått en egen vilja... och de sakerna du bestämt dig att han i tne ska få göra --ge dig inte , inga undantag för då blir det bara värre