adopterade! adoptera?

hihihi, gullig du är som skrev om mig här

Ja, som sagt, jag och min man är själva adopterade och ska nu adoptera. Det var en självklarhet för oss att adoptera när jag inte blev gravid med en gång. Blev lite desperat och förvirrad och i ren desperation var jag inne och snurrade i ivf-svängen men det var bara för att inget hände i vår adoptionsprocess och jag kände att jag ville försöka ändå att bli gravid med lite hjälp. Men det kändes inte rätt i hjärtat då vi verkligen ville adoptera. Nu har det hänt mycket i vår adoptionsprocess och vi går nu i väntans tider

Em75: känner igen mig i dina tankar, vi ska nu adoptera, vi har nog goda chanser att bli gravida men då det inte sker på "egen hand" så adopterar vi nu. Sedan får det gärna komma biobarn om det vill sig, men jag blir inte ledsen om det inte blir så. För mig är det naturligt att adoptera ett barn då både jag och min man är adopterade själva och har blivit så älskade av våra föräldrar som man någonsin kan bli

Det där är ju väldigt olika hur man känner, jag valde adoption i första hand då jag känner tvärtom att jag VET att man kan älska ett barn lika mycket som om det är biologiskt barn EFTERSOM jag är adopterad själv

Du kanske känner så och det är ju helt ok, du får ju stå för dina känslor och vad du känner men att säga att det ÄR så för alla som adopterar sina barn är fel. Det är ungefär som att säga att ALLA adopterade mår bra eller ALLA adopterade mår inte bra, det är lögn i båda fallen. För många så är det inte viktigt med att föra med sig sina gener vidare, eller att föda barn, för mig så blir jag inte mamma bara för att jag bär barnet i min mage, föder det och kan se mig själv och min mans drag i barnet- det är hur jag tar hand om barnet, älskar det, sköter om det, skyddar det osv som gör mig till mamma!

Om man känner att det är så viktigt och att adoption inte är ett likvärdigt sätt att få barn på som att föda det och om man inte ser det adopterade barnet som sitt eget barn så blir man inte godkänd och får ett medgivande. Det ska man inte få i alla fall. Utredarens uppgift är bl a att ta reda på hur man känner inför det här. Inga adoptivbarn ska behöva utstå att få föräldrar som tänker så.

Vi är alla olika, med olika sätt att se på oss själva osv. Det måste ju vara ok. Det finns inga rätt eller fel i detta. Det handlar om känslor.

Men man ska nog akta sig för att säga att det ÄR på ett visst sätt eller att ALLA som är adopterade tycker si eller tycker så. Det ger en felaktig bild.

När jag skriver min bok så utgår jag ifrån mig själv, inte från ALLA adopterade. Vissa som läser boken kommer att känna igen sig i mina tankar och känslor - andra inte.

Fler som har tankar kring det här? Tycker att det är intressant!

Hej Helis! Grattis till att snart vara 2-barnsmamma! Oj, trilling! Måste vara ovanligt! Trist att man skiljer syskon åt, särskilt tvillingar/trillingar Roligt att höra att du har haft en bra uppväxt och bra föräldrar!!! Jag är så tacksam över att jag har fått de föräldrar jag har, den bror jag har också! Bättre föräldrar och syskon kan man inte ha! Däremot är jag inte tacksam för att jag fått komma hit, det känns knepigt att vara det då jag inte bett att få komma hit och jag har ju inget att jämföra med heller. Det var ödet som förde mig till mina föräldrar, och jag är född av en kvinna som älskade mig så mycket att hon lämnade bort mig för att jag skulle få det bättre. Så ser jag på det Jag har aldrig varit intresserad av mitt ursprung pga rädsla. Jag har varit så trygg med min familj att jag varit rädd vad som skulle hända om jag träffade på någon biomamma eller annan släkting. Har aldrig velat åka till Ecuador. Förrän nu. Nu är jag vuxen, vi ska få ett barn som kommer från samma land och stad som mig. Det är fantastiskt! Nu ska jag svara på din fråga

Det beror lite på, kostnaderna varierar beroende på vilket land man vill adoptera ifrån. Från Korea te x räknas väl lite som bland de "dyraste" kostnaderna, man kan väl säga att det kostar allt mellan 90 000 - 200 000 kr allt som allt. Allt beror helt på. Då är resan inräknad också. Det som kostar är advokatkostnader i landet man adopterar ifrån, barnets vård, den organisation man valt tar en viss avgift, resan dit, ibland krävs det att man åker två gånger till landet, vissa länder har de som krav. Själva hemutredningen som man måste gå igenom för att få ett medgivande att få adoptera kostar ingenting, det är er kommun som gör denna utredning men det ingår läkarintyg och det kostar upp till 1800 kr tror jag det var. Eller vi betalade det i alla fall. Sedan är det ytterligare friskhetsintyg man ska ha, det varierar vad länderna har för krav och det kostar ju också pengar. Sedan ska man gå en adoptionskurs för blivande adoptivföräldrar, det kostar allt mellan 0-15 000 kr, det är också olika beroende på hur just er kommun har det med denna kurs. Det ligger på konsultbasis och där varierar kostnaderna väldigt. Gå gärna in på adoptionscentrum.se och klicka på adoption och länderna, där ser du lite grann vad det kostar. De kostnadsuppgifterna som står där är vad själva adoptionen kostar, de andra kostnaderna som tillkommer är som jag skrev ovan, resan osv är inte medräknad i deras summor.
mia.se har också uppgifter om allt som rör adoption.

Ok, jag förstår Jag har heller aldrig saknat något eller sökt rötter. Nu ska jag ju göra det när vi åker till Ecuador men det både för min och för vårt barns skull! Kramis

Dét är ju så olika hur man känner, en del är så vilsna i sig själva och känner att de inte vill adoptera. Men långt ifrån alla känner ju så Grattis till ditt kommande barn! Kanske hade du resonerat annorlunda om du visste att du inte kunde få barn? Vem vet