vad ingår i pappans umgängesrätt

Det är inte pappan som har någon rätt utan det är i så fall barnet som har rätt att träffa sin pappa. Vanligtvis försöker man komma överens mellan föräldrarna (eventuellt med hjälp av familjerätten i kommunen eller så) om när umgänge ska ske och hur ofta. Det finns inga speciella regler för hur det ska vara utan det får man avgöra från fall till fall. Och självklart måste barnet få viss tid på sig att lära känna en förälder det inte träffat så mycket förut. Det är hela tiden barnets bästa som ska styra hur umgänget skall vara!

Umgänge innebär att barnet träffar pappan vid de tidpunkter man kommit fram till, men det är bara den som har vårdnaden som får information från dagis/skola och som representerar barnet i andra "officiella" sammanhang.

Om du känner dig osäker inför detta tycker jag absolut att du ska kontakta familjerätten i din kommun så ni kan komma fram till ett bra umgänge mellan barnet och pappan! Oftast är det ju det bästa för barnet om det kan ha kontakt med båda sina föräldrar!

Lycka till!

Som mamma kan man inte vägra ett umgänge (som sagt är det barnets bästa som avgör om det ska bli nåot umgänge och i så fall i vilken utsträcknin) utan det bästa är att hela tiden vara inställd på att det kommer att bli fråga om umgäne och försöka diskutera fram till en lösning som alla inblandade kan acceptera även om det tyvärr inte blir som man själv helst vill.

Jag vill verkligen råda till att försöka lösa det diskussionsvägen (ev. med hjälp av familjerätten) för att om det ska gå till domstol brukar bara göra det värre!

Om du inte går med på gemensam vårdnad måste han kräva det och då blir det upp till domstolen att avgöra om gemensam vårdnad är det bästa för barnet eller inte. Gemensam vårdnad är inte någon rätt pappan har utan barnets bästa avgör!

Gemensam vårdnad är ett MYCKET större steg än umgängesrätt!

Alltid; ja det stämmer att man blir "rättslös" om man inte är vårdnadshavare. Och gemensam vårdnad om barn bör självklart vara utgångspunkten för alla föräldrar och nåttman bode vilja sträva efter att vara som förälder. Men har man inte varit delaktig tidigare är det inte säkert att gemensam vårdnad är till barnets bästa på en gång. Det är ju inte som sagt föräldern som har rätten till barnet och har man inte varit med från början måste man kanske ibland "arbeta sig upp" till att bli vårdnadshavare.

Alltid; tack. Har jobbat i domstol och tyvärr sett alltför många vårdnadstvister där föräldrarna bara tänker på sig själva. Och en sådan tvist är verkligen något jag hoppas TS ska slippa!

Panope; som du säger finns det många olika lösningar och det är det man måste komma ihåg. Det som passar en passar inte alla och det är viktigt att försöka få ihop det för barnen skulle även om det innebär att man själv måste kompromissa med sina egna önskemål.

Enligt min erfarenhet får det där att man som förälder vill "hålla på sin rätt" och inte vill att den andre föräldern ska vara så delaktig ofta motsatt verkan (d.v.s. den ena föräldern förstört för barnet i desperata försök att förstöra för den andre föräldern - citat Panope...). Därför är det väldigt viktigt att försöka hålla en dialog och fortsätta prata med varandra hela tiden. Att detta inte alltid fungerar och att det finns situationer där domstol är enda utvägen är jag dock väldigt medveten om.

Jag skulle tro att han har ganska stora chanser att åtminstone få umgänge (beroende på hur hans liv ser ut i övrigt och så). Det brukar ju anses att det är till barnets bästa om barnet kan ha kontakt med båda föräldrarna. Även om det säkert kommer att vara jobbigt i början burkar det i längden vara bättre om barnet har kontakt och umgås med sin pappa. Även om han inte brytt sig tidigare är det vanliga att han får "en andra chans". Men mycket beror ju på hur alla omständighter är just för er. Men generellt sett skulle jag säga att hans chanser till umgänge är stora.

Jag vet ju inte hur det är just för er och jag vill inte såra dig på något sätt, så jag hoppas jag inte är för burdus, men jag tror det är bättre om att du får "kalla fakta" så du kan fundera på hur du ska hantera det hela och inte invaggas i någon "falsk trygghet"!

Jag hoppas verkligen ni kan lösa det på något sätt som ni känner är bra för barnet och fungerar för er båda föräldrar!

Det låter som du haft det väldigt jobbigt TS och det beklagar jag. Vad som varit skall dock normalt sett inte spela så stor roll utan det är hur barnet kommer att få det i framtiden som är det viktigaste. Sannolikt lär iofs ditt förflutna komma upp i diskussionerna, men om du kan visa att det just hör till det förflutna så kommer inte lika stor vikt att läggs vid det. Eftersom du mår dåligt hoppas jag att du sökt hjälp för det, för det kommer att ha betydelse att du vill och kämpar för att må bättre. Och sen är det ju så att det är du som haft det största ansvaret för barnet, även om du fått hjälp från det sociala, och det finns inte många som skulle rycka upp barnet från de rötterna hur som helst. Det är väldigt viktigt att barnet har kvar sin trygghet i dig om det nu ska lära känna sin pappa.

Men eftersom du har haft kontakter med det sociala (hoppas det varit bra kontakter och att du känner att de hjälpt dig) så kanske du har någon bra kontaktperson som kan hjälpa dig även i denna process?

TS - ta inte illa upp, men det låter som att den största anledningen till att du inte vill att pappan skall få umgänge/vårdnad är att det då blir långt för dig att träffa barnet? Avtsånd är så klart väldigt jobbigt, men det kanske skulle vara bra för barnet att vara hos sin mamma och pappa i stället för i ett familjehem?

Tror du pappan är ute efter att "ta barnet ifrån dig"? Eller vill han helt enkelt bara att ni som föräldrar skall dela på ansvaret för barnet? För om det är det senare det handlar om så borde nog inte det att avståndet känns lite långt för dig få bli avgörande. Avstånd kan vara avskräckande, men det finns sätt att få det att kännas närmare om ni klarar av att ha en öppen diskussion om umgänget m.m.

Du är stark som söker hjälp och tar emot den och jag hoppas det kommer att få dig att må bättre snart så du kan ta hand om barnet själv!