För mig är porr otrohet och nu...
Detta är inget inlägg som är menat att starta en diskussion angående om porrsurfande är otrohet eller ej. Bara min upplevelse utifrån mina värderingar och jag skriver eftersom jag behöver hjälp med att komma fram till ett beslut.
För mig är porr= otrohet. Det har sina orsaker- delvis pga av att min x-pojkvän var en sjuk jävel som tände på att förnedra mig sexuellt och ett av sätten var att ha på en film samtidigt som vi gjorde det trots att (eller just för att) det fick mig att känna mig så otillräcklig. Tyvärr lät jag mig utnyttjas och förnedras av den här killen som även hade en hang-up på callgirls (alltså såna tjejer man "beställer" på nätet och på telefon) och att flukta på samt kommentera allt med bröst och allt detta i kombination gjorde att mitt självförtroende rasade i botten och jag började att verkligen hata porr. Nuförtiden har jag ingen som helst förståelse för killar som (mot sina flickvänners vetande eller vilja) har ett "behov" av att kolla porr. Jag kan inte för mitt liv fatta att det för många är något naturligt som man måste finna sig i - att pojkvännen sitter och dreglar över andra flickor på nätet med motiveringen att "det är ju inget annat än en bild". För mig är det ett hot, en källa till svartsjuka och inget jag finner mig i längre.
Min nuvarande sambo vet om allt det härr. Mina känslor och mit ställningstagande till porr, och orsakerna till att jag känner som jag gör. Vi har pratat väldigt mycket om det och jag har förklarat för honom hur viktigt det är för mig att känna mig trygg i att veta att han inte kollar porr på nätet. Nu har jag en mycket förstående sambo som aldrig varit särskilt intresserad av porr, som inte ljuger och som har all förståelse och respekt för hur jag känner det. Vi tycker båda att porrsurfande inom ett förhållande är något man måste vara överens om för att det ska vara okej.
Men...så för någon vecka sen var jag ute med kompisarna för första gången sen vi fick barn och när jag kom hem var stämningen väldigt konstig. Det gick en vecka och det kändes att något låg i luften och efter mycket prat och envist tjat från min sida kröp det fram att han trots allt varit inne och kollat porr den där kvällen. Detta låter säkert inte så farligt för de flesta. Han skämdes som en hund och han ångrade sig ocg var jätteledsen och förklarade att det var verkligen ett misstag och något han tagit till för att han känt sig spänd och varit lite orolig på natten. Ha bedyrade att det inte hänt innan. Att han inte alls är intresserad av att kolla på porr och att han hade känt sig kass och ändå tänkt berätta det för mig senare.
Jag vet att det stämmer det här. Säger han att han inte kollat innan har han inte det. Han är ingen människa som ljuger annars och nu gjorde han det helt enkelt för att han visste att jag skulle bli ledsen. Jag vet att han ångrar sig, djupt, och att han inte såg på det så allvarligt när det hände. Han räknade inte alls med min reaktion vilket jag i och för sig tycker han borde ha gjort eftersom jag pratat med honom om detta så mycket.
Normalt hade man kanske blivit sur och sen förlåtit honom efter nån dag sådär. Grejen är att jag har förlåtit honom men vet inte om jag klarar av att fortsätta vårt förhållande. Detta är så pass stort för mig. Det gör så ont och jag är så ledsen, besviken och arg på honom. Vi har just fått barn ihop och vi har klarat oss genom många svårigheter på det ynka året vi varit tillsammans och nu hotar ett misstag att förstöra vårt förhållande.
Jag vet ju att mycket handlar om min x-pojkväns skit-fasoner. Det sitter djup fast i mig. Men det är fortfarande så att min sambo visste hur jag ställer mig och jag känner mig så lurad av den människa jag litar mest på i den här världen. Vi ljuger inte för varandra. Vi är varandra trogna. Vi har full respekt för varandra. Han är den sista människan i världen jag vill känna så här inför men jag är faktiskt äcklad och kan inte låta bli att känna mig förnedrad, bedragen, svartsjuk.
Varje dag nu börjar med att jag lyckas vara trevlig och inte "straffa" honom. Jag försöker tänka att jag kommer komma över det. Jag är inte rädd att det händer igen utan det är själva grejen att det redan hänt som känns omöjlig att leva med.
Vad fan ska jag göra? Det gör så ont, så ont, så ont och jag vet inte längre jur jag ska vända mig för att inte se på honom som någon som bara är helt dum i huvudet som slängde bort vår relation för en halvtimmes porrgluttande. Jag vill ju själv inte slänga bort det vi har tillsammans.
Det här blev långt...men jag hoppas jag på så vis har fått er att förstå min extrema känslighet när det gäller porr.
Hjälp snälla....
