separationsångest från mitt barn....

usch.. vad jobbigt.. Så har jag oxå haft det..

Jag tycker du ska "sätta foten i backen" och säga ifrån..
Man behöver ha sin egna lilla tid.. Det e ju en helt ny liten människa som ni ska lära att känna..

Hoppas det ordnar sig *kram*

Men du... gör det! Lås in dig!
Lås dörren om din lilla familj och njut av ert lilla underverk. Ni har ju knappt hunnit lära känna varann och då vill man ju ta tillvara på varenda liten sekund.
Släkten kan gott vänta, deras tur kommer tids nog.Det är ingen som kan komma och kräva att de ska få hålla barnet osv - det är DU som bestämmer och vet vad som är bäst för DITT barn.

Näj låt dem inte! Det är ert barn och ni som ska få bestämma om vem som får hålla.
Ta bestämt honom tillbaka eller säg ifrån att nej jag vill inte att han far omkring.
Han är ju en människa inte en leksak att slåss om!

Säg ifrån. Jag tror att dom respekterar det om du bara vågar spotta upp dig & förklara ur du känner. Det är ju trots allt en liten människa dom skickar omkring mellan sig

I början så hade jag det också så! Det var så mycket liv och rörelse och det var ALLTID någon annan som kom och skulle hålla henne! efter 2 veckor så börajde jag gråta, för under dom 2 v kunde man räknapå handen de ggr som jag fått sitta ner i lugn och ro och bara snusa, gosa älska min lilla flicka!
Det är verkligen skitjobbigt! Men alltså om du känner att det är på tok för jobbigt så stäng ute "verkligenheten" nägra dagar och bara njut av ditt lilla barn! Kan kanske var nyttigt att få vara bara ni!!!
Hoppas det kommer att kännas mycket bättre inom kort!
KRAMAR och GRATTIS till ert lilla barn!

Jag haller med ovanstaende!!

LAS IN DIG ETT LITET TAG!!

Lar kanna din lilla bebis och vanj dig vid att vara familj... likasa sa kanner du faktiskt din bebis bast sa lat ingen saga nagot annat.. om du vet att han ar hungrig och nagon vill halla lite till - sag till! HAN AR HUNGRIG!!
Likasa om han ar trott, och vill somna i dina armar - ta tillbaka honom och ga och satt dig i ett annat rum...
Jag bryr mig inte sa mycket vad andra sager - om jag vet vad min bebis vill sa sager jag ifran och gor som jag vill... for det mar jag battre av... annars star jag ocksa och gramer mig for henne...

Sta pa dig - du tar bara hand om din lille knodd!

Lås in dig om det känns bra eller ryt ifrån. Jag kommer nog bli likadan. Alla möjliga människor har åkt på morr och ryt och utskällningar från min sida sen jag blev gravid, eller snarare sen folk började tafsa på magen. Vissa vänner har jag inte pratat med på nästan hela graviditeten.
Mitt barn, min mage=back off!!
Folk är klumpiga och okänsliga.
Kram på dig!

Hej jag kanske har missat nått men exakt vad är det som är så jobbigt??litar du inte på dom som håller din son,eller tror du att han bara vill vara hos dig,berätta gärna vill veta!

jag menar absolut inget illa med min fråga så missuppfatta mig inte.

Kände också så första månaden.