Inga spermier i spermaprovet, ledsen...

Uch, så jobbigt det måste kännas just nu.
Tyvärr vet jag inget om spermier eller hur det funkar
Men vill önska er lycka till!

usch då! Hoppas att de hittar några spermier i testiklarna! Ge inte upp!

Ett ordspråk som jag brukar tänka på:
"Det är i motvind som drakarna flyger"

/my
Ps Inget ont som inte har något gott med sig, nu slipper din man göra provet själv på sjukhustoaletten Ds

Ja, det är inte kul att få det svaret. Min sambo har inte heller några spermier vid normal utlösning. Dock fann de några få spermier (som verkar vara OK) vid en TESE operation i våras. På måndag skall vi till Sahlgrenska så snart är vi igång med behandling inför vår första ICSI. Hoppas de finner spermier hos din käreste vid PESA/TESE. Lycka till!!! Kram

Hej!

Stackars er! Vet du, jag vet precis hur du känner för vi fick samma besked i måndags. Det känns helt tomt. Min man har fått ta ett blodprov som ska visa på om det är hormonfel, hypofysfel, kromosomfel eller vad det var hon sa. Jag blev så chockad när vi satt därinne så jag kunde nästan inte höra vad läkaren sa. Vi har fått en remiss till en fertilitetsklinik men får nog inte komma dit förrän om tre veckor. Vi har så många frågor som snurrar i huvudet så vi vill dit nu!!!! Hoppas , hoppas att det finns spermaproduktion i alla fall så att man i alla fall får försöka med vad det nu heter PESA eller vad det var. Vår läkare började direkt prata om spermadonation men jag känner att det inte går att tänka på det än. Även om chansen att vi kommer att få biologiska barn är liten så har vi bestämt oss för att vi ska göra allt vi bara kan innan vi på alvar börja tänka på alternativen.
Hur mår din man? Min man har tagit det ganska bra. Han hoppas mycket nu men första dagarna var han väldigt ledsen.

Hoppas att ni har kunnat smälta detta lite och att det känns lite bättre!

Kram Hanna

Hej!

Vi hade inte heller några spermier alls i de första spermaproven, sedan mycket få (2-10 st/prov). Men idag är vi föräldrar till världens sötaste lilla flicka! Har varit gravid två gånger, fått ett tidigt missfall och en tvillinggraviditet (ena tvillingen dog i v 8 tyvärr).
Så visst går det att lyckas ändå, trots få eller inga spermier alls i spermaprovet!

Många tröstkramar!

Hej!

Jag vet hur det känns att få ett sådant besked för jag och min man har varit där själva. Vi fick vänta 5 månader på svaret om det skulle finnas i testiklarna men det gjorde det tyvärr inte. Nu hoppas jag att ni har bättre tur och att man hitta spermier men jag ville bara säga att det går att leva vidare även om det inte känns så. Det är tufft och det tar lång tid att bearbeta sorgen men idag är vi gravida med donatorspermier och vi är väldigt tacksamma att den möjligheten finns!! Vi är väldigt lyckliga idag men vägen hit har varit svår.
Jag håller tummarna för er och hoppas på ett positivt besked.

Kramar
Mini

Härligt att höra från er rollergirl och miini. Känns skönt att man ev. kan lyckas med sambons spermier eller donator. Imorgon skall jag börja spraya så snart är vi på gång...

Hej! Jag vet också hur ni känner er. ´Vi är i samma situation. Han hade tyvärr inga spermier överhuvud taget. Vi gjorde också PESA men utan resultat. Vi står i kö för spermadonator och är nu framme till våran tur. Har väntat länge nu ca 3.5år sen vi fick beskedet att min man var steril..
Jag har ingen ägglossning men ska få hjälp med det med hormonsprutor och tabletter.. Så snart så är det vår tur.. Håller med miini det är tufft och jobbigt men det är bara att försöka stötta varandra så mycket som det går. Lycka till nu och hoppas ni har bättre lycka än vi..Och miini hur många ggr fick ni inseminera innan du blev gravid?
kramar jenny

Hmm, här var det då samma sak. Fick ett tråkigt besked för ca 3 veckor sedan. Inga spermier alls. Det blev en stor sorg, många tårar och så. Killen min är en fighter som inte ger upp i första taget. Jag beundrar honom för det. Mitt i allt känner jag att vi kommit varandra så mycket närmare. Men det är tufft. Var helt emot adoption förut och med tanke på att jag har två barn sen tidigare så kändes det inte så nödvändigt. Men nu känns det helt annorlunda. Självklart skulle jag kunna adoptera en liten. Det finns så många som behöver en kärleksfull familj och det finaste vore väl att kunna ge det till någon som blev utan. Han/hon skulle ju ändå bli våran. Nu har vi ju utredningen av killen kvar och jag håller alla tummar för att vi ska kunna få ett barn tillsammans, men jag vet även att man finner andra lösningar ifall att det inte blir så.

Kram och lycka till!!

Det är bara att byta sambo