Inga spermier i spermaprovet, ledsen...

Hmm, här var det då samma sak. Fick ett tråkigt besked för ca 3 veckor sedan. Inga spermier alls. Det blev en stor sorg, många tårar och så. Killen min är en fighter som inte ger upp i första taget. Jag beundrar honom för det. Mitt i allt känner jag att vi kommit varandra så mycket närmare. Men det är tufft. Var helt emot adoption förut och med tanke på att jag har två barn sen tidigare så kändes det inte så nödvändigt. Men nu känns det helt annorlunda. Självklart skulle jag kunna adoptera en liten. Det finns så många som behöver en kärleksfull familj och det finaste vore väl att kunna ge det till någon som blev utan. Han/hon skulle ju ändå bli våran. Nu har vi ju utredningen av killen kvar och jag håller alla tummar för att vi ska kunna få ett barn tillsammans, men jag vet även att man finner andra lösningar ifall att det inte blir så.

Kram och lycka till!!