Illamående / Hungrig !!!

Knäckebröd, yoghurt. Inte juice, det är för surt för magen.

Blir det förjäkligt får du be bm skriva ut något dämpande mot illamåendet.

Jag fick hem lite broschyrer från min bm igår, bl a angående illamående. Där stod det att om man känner illamående så är förmodligen levern "överansträngd". Det är bra att äta mer kolhydrater och dra ner på köttet. Grönsaker, frukt och bröd är bra.
Jag har också mått illa ett par veckor nu. Jag ska försöka anpassa kosten lite bättre med mycket frukt och grönsaker. Hoppas det funkar!
Kram på dig!

Hmmm, jag tror nästan jag börjar ana ett mönster. De jag känner som äter kött har mått illa under sina graviditeter, jag och en till som inte äter kött har inte mått illa. Det är självklart för litet underlag för att vara statistiskt (kan ju lika gärna vara en slump), men det är ju lite intressant. Någon annan som har iakttagelser kring detta?

Hejsan!
Jag har också skumt hunger-illamående. Som om jag inte hinner bli hungrig, det är bara "Mat! Nu! Annars kräks jag!"

De säger ju att man ska äta lite och ofta för att det ska funka.
Och stress gör det hela värre. Mamma fick till och med lugnande mot illamåendet när hon väntade min bror!

Nåja, det finns i alla fall bra medikamenter nu för tiden, så rådgör med barnmorskan om det skulle bli alltför illa.

Det finns fler som känner som du!

Jag åt inte kött på flera veckor när jag mådde som sämst. Vet inte om jag hade mått ännu sämre om jag ätit kött, men jag klarade inte av att vara i samma rum som kött ens!

Nja, jag äter ju kött. Dock ganska lite, men ändå.

Den dagen jag tryggt i mig både fläsklägg o rotmos och McFeast o co var jag fri från illamående. Den dagen jag bara ätit bröd, frukt och grönsaker kunde jag inte sluta spy.
Och sen både mor och svärmor: Där ser du! Du äter för lite! Blablabla..."

Fast jag ska definitivt testa teorin lite grann. Vad som helst som fungerar!

Dramaonline: Så där hetsig med maten var jag också. När jag blev hungrig var jag tvungen att äta inom 5-10 min annars spydde jag.
Ibland hann jag inte ens tänka tanken på att äta trots att jag var hungrig.

Men så märkte jag att det äntligen var på väg över för mig. Jag kunde bli hungrig utan att börja må illa och spy. Så efter 10 veckors intensiv bekantskap med toaletten var det bara att plocka upp huvudet igen och börja se folk i ögonen!

Jo! Mjo!

Jag TROR att det är bra att försöka lyssna på vad man är sugen på. Visserligen med lite kunskap om kost och sånt. (Man kanske inte ska lyssna varje gång magen säger glass eller saltgodis )

Vill man inte äta upp äpplet så är det kanske inte just det kroppen behöver just nu. Detta har jag så klart inga som helst bevis för, bara en känsla.

Lurksmulan! När gick det över för dig?

Dramaonline: När jag passerat v. 18 började jag känna mig okej igen.
Då kunde jag äta riktig, varm, mat. Nu för tiden äter jag allt jag kommer över hela tiden.