hej, jag vill bara förstå:
vi som är oförklarlig barnlös, VARFÖR kan inte blir med barn.
jag förstår inte det här. vi är ju friska. vad är det som är så fel?????vad vill våras kropp att vi ska göra att bli gravid?????????? är såååååååååååååååååå arg på mig själv för att jag aldrig lyckas.
Oj då, tack för det både Blå Rosen o Julifru. 
hej tjejer:
vilka heta diskussioner ni har haft. av allt ihoppa som ni har diskuterat så förstår ändå inte VARFÖR VI INTE KAN BLI MED BARN:
någon har skrivit i nåt ilägg att man kanske kunde gå in på ett sjukhus å ber någon läkare att söva ner oss i några månader om det kunde hjälpa mig så skulle jag göra det imorgon, tyvärr är det här ovisheten som vi får leva med som gör mig ledsen å förbannad att aldrig får veta vad som egentligen felet ÄR. slappnar av har jag hört många gånger, men hur gör man det?? sluta tänka på det. hur klarar man att inte tänka på någon som man längtar så mycket efter????
ursäkta mig att jag fråga så mycket, men just nu vill jag bara hitta mig tillbaka till den jag en gång var.
kram
Hej sabia.
Innan jag åkte ner så ruvade du på ett ägg efter FET. Så mycket som jag förstår så har du testat neg. Jag är så ledsen. Kramar om.
Har inte läst tråden helt men hoppas vi som har gått igenom så mycket lyckas snart.
Finner inga ord...
sabia,
Man hittar aldrig tillbaka till den man en gång var 
. Barnlösheten, även om man får barn senare, förändrar en i grunden. Det är ett sorgearbete på många sätt utan slut och bara tanken att man inte ska tänka på barn när man längtar så oerhört mycket är omöjlig, givetvis tänker man, längtar och gråter. Oförklarligt barnlös måste vara en av de värsta diagnosena man kan få. Man vet inte varför man inte lyckas och ändå chansen att det lyckas finns självklart där..
*kramar*
asså jag känner att de e frustrerande och jobbigt när man får veta att de inte fungera..
man tänker oftta nu mera.. iaf jag..om jag och min kille e meande för varandra.. varför han´itne vill ha ha mer sex med mejj... asså jag mena oxså att ska ma lägga barn planerna åt sidan
isf komme ja orka att kämpa mot de igen..
asså ja ha miljoner frågor i mitt huvud, som ja känne ja nog alldrig komme få bort
såg att jag inte fick med hela sista meningen vad jag tänkte skriva var:
"Man vet inte varför man inte lyckas och ändå chansen att det ska lyckas finns självklart där i ens tankar."
puffa åt dej 
Jag har bara läst början av tråden och som vanligt mötts av orden "slappna av så löser det sig". Jag är övertygad om att ingen oförklarigt barnlös skriver detta utan de är andra välmanande personer. Jag brukar svara att det är lika lätt för oss att slappna av och sluta tänka på det som det är för ett barn dagen före julafton. DET GÅR INTE.
Kramar om!
Monstermoster
Håller med dig! Det går ej att slappna av eller sluta oroa sig...det är skitjobbigt!
Ovisshet är det värsta som finns! Men ge inte upp, har flera i min omgivning som lyckats med IVF eller på egen hand efter många års försök. Själv känner jag den biologiska klockan ticka allt fortare (blir 34 om en månad), men försöker tänka i positiva banor. Min äldsta syster fick t ex barn när hon var 39, Anna Lindmarker på Rapport när hon var 45, Elisabeth Frerot på tv när hon var 41. En dag lyckas vi också på det ena eller det andra sättet!
Jag vet att det inte är en större tröst men ett par jag känner kämpade aktivt i ca 10år.. Sedan gav de upp.. Efter ca 5-6år så började hon gå upp i vikt.. Började banta men bulan försvann liskom inte.. Hon var gravid Då hade de alltså varit ofrivilligt barnlösa i ca 16år utan några som helst fel.. Ge inte upp hoppet!
Måste bara fråga när jag ser att denna tråden är startad i Juli; Är det någon som lyckats bli gravid här sen dess?
Den här slappna-av-metoden är rent kränkande tycker jag (även om jag inte har något att motbevisa den med) För de som lyckats på första försöket tänkte väl också på barn?
Eller är deras barn "olyckor" allihopa?