Låter ni era barn äta/dricka från mor-och farföräldrars sked/glas?

Tja, jag kan nog smaka på någon annans mat ibland, om vi t.ex. är på restaurang och valt olika saker.

Vad gäller barnen, så är min enda orsak att INTE låta de smaka av andra att jag vill undvika att de får karies. Såvitt jag förstått saken rätt, så har människan inte karies från början, utan det är en bakterie som överförs av andra, t.ex. då man använder samma sked.

Så så länge mitt barn / mina barn (om det blir flera :)) inte har karies, så vill jag inte att äter / dricker ur någon annans tallrik / glas / ...

Jag förstår inte vad det är som är så konstigt med att inte vilja äta från andra. Vad vet jag vilka baciller den personen bär på, må vara farfar och farmor, men de kanske just då har en släng av streptokocker och varför ska jag tvinga på mitt barn sjukdomar när de naturligt dyker upp ändå?!? Visst är det bra med bakterier så immunförsvaret byggs upp, men man blir ju sjuk ändå, det mesta smittar ju via luft och saker som vi tar i, det går ju inte att undvika. Känns onödigt att utsätta både sig själv och sina små barn för ytterligare anser jag.
Kan jag förhindra en förkylning så gör jag det, för det är inte roligt att sitta uppe flera nätter i sträck med en stackars plutt som inte ens kan få i sig vällingen pga nästäppa.

luftburensmitta då?
ska man ha sina barn i steriliserade utrymmen eller...

Bakterier stärker immunförsvaret och gör barn mer friska i längden, känns självklart att min mamma och pappa får ge "bakterier" och låta min dotter dricka ur samma glas eller äta från samma gaffel.
 
Har aldrig ens reagerat över en sån grej....och kommer inte heller reagera så länge det handlar om släkten.

mma82a: Jag sa nyss att man blir ju sjuk ändå, bla av luftburen smitta, läs gärna hela inlägget.

Cloudberry: jag tror att mor och farföräldrar minst lika ofta bär på bakterier som grannen man inte delar kopp med. Det betyder itne att vi ogillar vår släkt för att vi inte delar kopp. Tvärtom. Vi kan ju också vara sjuka så där slipper ju de bli smittade också.

Bakterier är jag inte särskilt orolig för.

Däremot är det väl onödigt att riskera att smitta små barn med t ex herpesvirus, av vilka det finns flera olika och en del inte ger sig tillkänna så att bäraren vet om det själv.

Det misstänks att herpesinfektioner i tidig ålder kan ha samband med ett antal olika typer av cancer och även kan vara en faktor bakom dyslexi och andra problem som visar sig långt i framtiden. Den presenten vill jag inte ge mina barn-varför tror ni att så många har herpes till att börja med? På det minsta kan man väl låta sina barn välja själva vems saliv dom vill ha i sin mun?

Min sambo föddes med herpes och är gravt dyslektisk, hans syster klarade sig och har inga problem-bara för att ta det exempel som för mig tillsammans med de vetenskapliga artiklar jag hittat gör att det känns bäst att låta lillen äta med egen sked.

Och vad gäller om du eller jag troligen har virus eller inte så kan ni ju läsa det här till att börja med:

www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,623783,00.html

Ett liv utan bakterier skulle göra en vanlig förkylning livsfarlig eftersom kroppen inte fått lära sig att angripa och försvara sig mot bakterier och sjukdomar.

Men det finns bakterier överallt vare sig man vill det eller inte....

Bakterier är nyttigt, för att det stärker immunförsvaret som annars inte skulle fungera så bra!

Olika bakterier är faktiskt bra....men, men det finns värre saker än lite baciller att oroa sig för tycker jag

Som sagt, vi lever ju inte i en bakterifri värld direkt, vi får i oss bakterier ändå. Men var och en bestämmer ju själv hur de vill leva och uppfostra sina barn.

Bimsan: Men visst smittar herpes enbart när det är ett utbrott va?! Alltså öppna sår!

Tror att de flesta är medveten om att det kan smitta då och då undviker det!

Nej, herpes kan smitta ändå. Min vän fick herpes av sin sambo trots att han aldrig har haft ngt utbrott.

Ts: Jag undrar hur du gör när det rinner från ditt barns glass, låter det rinna eller slickar av den? Sedan måste jag bara säga att jag smakar mitt barns mat för att känna att det inte är för varmt och jag ser inget konstigt i att mormor/farmor, morfar/farfar gör det också.
Tänk hur mycket bakterier det är i all sand/jord de får i sig när de leker i sandlådan eller gräver i rabatter...

Mina barn får leka och gegga ner sig hur mycket de vill. Barn ska få vara barn och barn blir smutsiga och får i sig smuts. Men en vuxen person som inte behöver äta från samma sked som mitt barn kan låta bli. Jag brukar också smaka från mitt barns mat så det inte är för varmt.

Det är ju naturligtvis ditt val men jag ser det oundvikligt eller jag tycker inte det är konstigt överhuvudtaget. Barn vill ju alltid att man ska smaka deras mat, kex, glass mm mm. Man vill ju inte att de själva ska få bacillskräck genom att säga nej du får inte smaka eller nej jag vill inte smaka.

Nej, men jag tycker det räcker att mitt barn, jag och barnets pappa smakar från varandras glass.

Får jag då fråga vad du säger till ditt barn när han vill att farmor eller farfar ska smaka av honom?

Då skulle jag ge honom en annan kaka som han kunde bjuda dem på=)

Jag tycker som farmor/mormor att det håller på vara alldeles för mycket tokigheter och trippande kring de små!

Jag har alltid låtit mina barn få smaka av andra ibland och aldrig brytt mig om om nån velat göra det,har väl ändå förekommit i alla tider!

Men med vissa barnbarn är det ett neurotiskt trippande,klarar inte det,och det stackars barnet blir överbeskyddat och med all säkerhet sjukligare än om hen utsätts för lite olika bakterier/virus och bygget upp ett immunförsvar tidigt!

Slappna av småbarnsföräldrar.....

Grandma