• Elegantmachine

    fler som är i samma sits?

    det hade varit skönt att prata med någon som var i samma sits.
    jag och sambon har varit tillsammans i 10 månader, förlovade sen 14/2-06 och sambos sen den 25/12 förra året.
    han är 26, jag är 21. jag har ingen utbildning men håller på.han har fast jobb som ger 5-6000 över varje månad till mat och annat.
    han vill inte ha barn än, tror han vill vänta rätt länge med det. men jag längtar. jag vill verkoigen bli gravid och få ett barn, dessa känslorna äter upp mig inifrån. fler som är i en närliggande situation som jag ?

  • Svar på tråden fler som är i samma sits?
  • Hemligtjej24

    Nää tyvärr inte. Ni har ju inte vait ihop så länge så jag kan förstå att han vill vänta men har du pratat med honom om din längtan efter barn? har ni pratat om framtiden alls?

    Innan vi börja försöka så ville jag med ha barn,längta som fan osv men jag fick hålla mig till tåls.

    Gjorde abort för över 3 år sedan och ända sen dess har längtan varit där,ibland blev jag rent knäpp.

    Nu har vi dock försökt sen 1 år tillbaka och varit ihop 5 år snart.
    Så jag fick vänta lääänge innan han gav med sig

    Håller tummarna för dig..

  • Flisan79

    Skulle råda er att vänta. Jag har två vänninor som skaffade barn tidigt i förhållandet som idag är olyckliga. Den ena ska separera så fort ekonomin tillåter. Du och din kille måste lära känna varandra bättre. Det tar år att verkligen lära känna en människas alla sidor. Speciellt de dåliga, de kommer först fram i en pressad situation. Att få barn är en sådan situation.

  • Geken

    Hej elegantmachine.

    Med risk för att låta som en gammal käring som kan och vet allt, here goes...

    När jag var 21 var jag tillsammans med killen som var (trodde både han och jag) den rätte!!! Vi träffades när vi var 17, och allt var super. Vi planerade, såklart, framtiden ihop, jag var SÅÅÅ redo för barn.
    Men två år senare, båda då 23, var läget annorlunda. Jag var färdig med min utb, började jobba, köpte bil och hade lägenhet. Han bodde fortfarande hemma, hade inga planer på yrkesutb och prioriterade killkompisarna först. Vi gled ifrån varandra, gjorde slut. Är fortfarande idag de allra bästa vänner, men vädligt olika som "vuxna". Allt jag hunnit med sedan jag var 21, pluggat, jobbat 7 år, galna semestrar med bästa väninnan, shopping (underbart att få slösa hela lönen bara på mig själv), ytterligare studier mm.mm. Blivit vuxen helt enkelt.
    Nu är jag 30, lever sedan två år med mannen i mitt liv. Tro mig, helt annorlunda att träffas som 28 åring än som tonåring. Vi planerar giftemål och barn, och jag VET att jag hade inte blivit den trygga, glada, erfrarna tjej jag är idag, om jag inte hade fått rå om mig själv utan barn ett tag.
    Självklart tror jag ni älskar varandra, och jag önskar er allt gott, men även om det blir ni för resten av livet, ge er själva chansen att skaffa utbildning och ffa en stabil ekonomi innan tillökning. Det kommer ni behöva! Jag lovar! Det kostar att bo och vara förälder.

    Stor kram,

  • SweetBaby

    Jag tycker inte att man ska lyssna allt för mycket på andra för det är det man känner själv som räknas. Bara för att andra har dåliga erfarenheter så betyder inte det att alla slutar lika. Men jag tycker också att det är jättesnällt att alla delar med sig av sina erfarenheter det är ändå bra att veta vad som kan hända.
    Men hur som helst så är jag verkligen i samma sits. Vi har vart tillsammans i 1 år och vi ska inom några månader flytta till hus. Jag tycker att det är ett stort steg att flytta till hus tillsammans men han vill inte skaffa barn ännu.
    Han vet inte ens hur länge jag måste vänta. Jag vet inte vad jag ska göra för att inte tänka så mycket på det.
    Varje gång jag ser ett barn så blir jag så ledsen för att jag måste vänta.
    Jag har verkligen svårt för att hantera detta, det börjar bli ett problem för mig och jag vet inte vad jag ska göra.

  • Sokkerkakan

    hej!Jag förstår precis hur du känner!
    Jag är 21 år och min sambo är 25.. Vi har varit tillsammans i fem år och förlovade i snart ett år. Jag vill inget hellre än att få gå där med min mage, få vår älskade bebis och bli mamma! Han vill också ha barn, men vill helst vänta i några år.. Han har jobb och tjänar bra, jag har precis börjat en 3,5-årig utbildning och han vill helst vänta tills jag är klar med den.

    Självklart förstår jag honom..det är väl det bästa, ur ekonomisk synvinkel..men är det så fel att skaffa barn bara för att man studerar?

    Jag är kluven.. skulle säkert vara bäst att vänta, och jag försöker ge mig till tåls..men ändå kan jag inte låta bli att tänka på när jag har ÄL osv.. har inte ätit p-piller sen i januari, och han menar att blir jag gravid så var det menat..

    Men det enda man kan göra i en sits som du och jag befinner oss i är nog att vänta och ge oss till tåls tills han vill oxå..man ska ju vara två om att skaffa barn..

  • a04mimli

    Jag tycker också att ni ska vänta med att skaffa barn. Ni har ju inte varit tillsammans så länge. Det är viktigt att båda är med på det annars kommer det att bli väldigt jobbigt. Min kille var inte redo när vi hade varit ihop i ett par år ens, men det kommer mer och mer och nu tycker han att det ska bli kul när den dan kommer. Alla människor mognar i olika takt. Så vänta ut din kille tills han är redo. Tills dess, njut av varandra för den här tiden kommer aldrig igen!

  • a04mimli

    Tills s4ss4: Ingen bra idé att skaffa barn när man pluggar. Bättre att ha klart den saken först.

Svar på tråden fler som är i samma sits?