"gammal kärlek rostar aldrig" (föredettor)

Den rostar!!!

Jag har en som jag aldrig glömmer helt, "the one that got away"... jag har en underbar sambo nu, men min gamla kärlek kändes verkligen som min andra halva...

Per å jag strulade när vi var i tonåren i mitten av 80-talet...det rann ut i sanden...men jag kände dock att jag kunde inte glömma Per.
Fick en speciell känsla nä jag träffade hnm ...

Åren gick,jag var tillsammans med en annan kille i 5år,när det blev slut mellan oss så träffade jag Per ute på krogen å föll direkt...sen den kvällen -9308 så har det varit vi igen.
Och han ÄR verkligen min stora kärlek!

Camilla

Jag har ett ex som jag alltid kommer bry mej om å då va vi ihop på högstadiet. Å han e jag uppväxt me oxå...tyckte honom långt innan vi blev ihop.

Min första stora kärlek som aldrig blev min men som fångade mitt hjärta ändå kan jag tänka på än idag, och ser jag honom på stan eller så så dunkar mitt hjärta lite extra .

Men den killen som blev min och som jag älskade jättemycket då är väldigt rostig...

Klart att man inte glömmer sin första stora kärlek.
Oj,oj

Min första kärlek, tonårskärleken med allt vad det innebär, spökade i mitt liv fram till för ett par år sedan. Men nu, när jag tänker på honom och det som var ler jag. Det är ett fint minne jag aldrig skulle vilja leva utan. Men nog har kärleken rostat, men minnet lever kvar för att det var så barnsligt, så äkta och så tårdrypande och allt vad en tonårskärlek som lever i ett par år innebär!

Bor ihop med och väntar barn med min första och största kärlek! Hade andra killar emellan men nu är det vi!

Tror det stämmer men den kan förändras. Jag har fortfarande kontakt med min första sambo (jag var då 15 år och vi bodde ihop i 5 års tid, han var 6 år äldre). Han är bland de finaste människor jag någonsin träffat men kärleken blev till "syskonkärlek" och därför bröt vi (jag).

Gammal kärlek rostar ej
inte i min värld.

Nej den rostar aldrig.

jag skrev lite dummt där men jag menar ju så klart att Jag inte glömmer min första kärlek.

Visst finns det föredettor som fått en speciell plats i mitt hjärta, för att de var väldigt fina personer. Men därifrån till att vilja ha en kärleksrelation med någon av dessa är en helt annan sak.
Så kärleken rostade men minnena är fina. Så ska det förbli.

Rostar som i önskan att vara tillsammans försvinner, visst.
Däremot lämnar en partner i yngre år mer bestående intryck i ens person tror jag. Mitt ex som jag träffade i tonåren påverkade allt från mina intressen till min musiksmak. När jag träffade min man var jag "formad" på ett annat sätt. Det var liksom inte aktuellt att i stor skala börja lyssna på annan musik, laga annan mat (jag äter däremot hans när han lagar), han får titta på sina filmer och jag tittar på mna etc.

och nej, jag vill inte gå på date med gammalt ex (missade att det var en återupplivad tråd)