• Sjöstedt

    Hur länge orkar man..

    Även om jag inte aktivt försöker just för tillfället eftersom sambon var med om en olycka, så vi ska in på nytt återbesök hos gyn, så jag kan få nya tabletter.. Hade tänkt lägga bebbetillverknignen åt sidan och priotera vårt bröllop till nyår.. Men vi båda längtar så... Vi har ju kämpat sen december 2004, så snart 2 år sedan vi började.. Hade aldrig trott att det ska ta sådan här tid att tillverka en liten... Alla andra blir ju gravida så lätt.. Vet så många som fått eller ska ha.. Känner mig så ledsen inombords, svårt att förklara den känslan.. Man saknar något, man längtar och hoppas.. Det tär på relationen men samtidigt som det stärket ens relation.
    Jag börjar bara gråta när jag hör om någon som är gravid eller fått barn, jag vill ju vara den personen, varför blir det inte jag... Hur länge orkar kroppen med att man är ledsen och deppig, Känns verkligen som jag e höstdeppig nu, vill bara ligga i min säng nerbäddad och tycka synd om mig själv..
    Förlåt för det långa, men var tvungen att skriva av mig

  • Svar på tråden Hur länge orkar man..
  • Jenkizen

    Chokladrosen

    Nog tusan vet jag hur barn blir till

    och jag har inte bett någon skaffa någon hund
    och inte heller har jag bett någon sluta tänka på att
    skaffa barn

    Först och främst så är det ts som själv sa att
    hon slulle lägga bebisverkstan på hyllan
    sa bara att det kan vara bra att göra det och konsentrera sig
    på bröllopet.
    självklart har man tankarna om barn i bakhuvet hela tiden i alla fall
    men det finns någ annat som tar upp ens tankar också

    Det var ju inte menigen att göra någon upprörd
    Måste ju bara få säga vad tycker och tror från mina
    och mina vänners erfarenheter
    är det så fel då

  • sunny79

    ja det gör ont i våra hjärtan....

  • ChokladRosen

    sunny79,, ja jag kan inte annat än hålla med dig...

    Jenkizen, JA, TS skrev själv att hon skulle koncentrara sig på bröllopet. Men det var du som bredde på med din kommentar om att "spärren" släpper då. Då hon inte kommer att FOCUSERA på barnatänkadet så mycket då..

    Med andra ord så säger du att TANKAR har med fertilitet att göra.

    Nej, du bad ingen att skaffa hund. Men att ens skriva att du har en vän som la sin verkstad på hyllan & skaffade hund 6 att hon blev med barn då..

    Herregud ser du inte vad du antyder??. Även om du inte säger eller skriver det rätt ut så ser ALLA att du skriver att tankar/focusering/skaffa hund/spärrar har med barnlöshet att göra..

    Då skulle man inte behöva knapra i sig p-piller om tankar hade med barntillverkning att göra. Då är det bara att tänka " JAG VILL BLI MED BARN",, då blir man inte med barn heller,,,,,eller???..

    Sluta upp med dessa kommentarer. Du sårar & trampar mina vänne rpå tårna med din "kundskap" inom fertilitet.

  • Hatter

    "alla andra" blir INTE gravida så lätt. Det är bara det att då man verkligen vill bli gravid men har svårt att lyckas med det...då lägger man märke till alla gravida mycket lättare och det verkar som om det finns stora magar och bebisar överallt. De som inte kan eller som har svårt att bli gravida syns ju inte lika mycket, så då tror man att "alla" har det lätt förutom just en själv.

    Det är svårare att bli gravid än vad många tror och det finns MÅNGA som befinner sig i precis samma situation som du. Ibland tar det några år att lyckas. Ge inte upp.

  • Kyoko

    Alla har vi rätt till våra egna åsikter och tankar. Däremot måste man vara oerhört försiktig när man skall stödja andra i ämnet sorg. Sorg att förlorat någon/något. För att inte kunna få barn är en oerhörd sorg och när människor som själva fått barn med eller utan problem går in och skall vara ett stöd måste man vara medveten om att det kan uppfattas som en provokation. Man är så utsatt och sårbar att minsta lilla ord kan såra så enormt, och lätt tolkas på ett annat sätt en den som sa dem menade. Jag har fått "tröstande" ord sagt i alla välmening när jag förlorade vår son:
    - Du får andra/fler barn sedan, det kommer ordna sig etc. Dessa ord är ingen tröst utan blir bara som tomma ord när man sitter mitt i sorgen själv.

    Dessutom visst kan tankar påverka oss negativt och positivt men ingen skulle ju komma på att säga till någon med bröstcancer:
    - Sluta tänk på det så skall du se att det ordnar sig!

    Man måste komma ihåg att många problem med att få barn bottnar sig i ett fysiskt problem och då hjälper inte jordens alla positiva tankar för att det skall "fixa" sig.

  • tomcar1

    Hej !
    Kan bara säga att jag känner igen mig i det du skriver. Vissa dagar är pest och man förstår inte varför en del får barn och andra inte, sedan kommer den där dagen då man har lite annat att tänka på och lyckas förtränga längtan lite. Det är inte lätt. Vi har försökt från och till under fem år och jag brukar också fråga mig, hur länge man ska orka. Lycka till önskar jag iallafall.
    Mvh tomcar1

  • Sjöstedt

    Åh vad tacksam jag är för alla svar.. Har nog läst igenom alla.. Tänker inte sitta och "svara" er alla här..men tack för stödet allihopa... Någon skrev att bra med bröllopet för humöret, det tror jag med, det får mig att orka kämpa, jag har lite annat att tänka på....
    Tänkté även upplysa om att jag helt plötsligt fått mens, år pergo i juni, hade mens i juli och har sedan dess ej ätit något o inte heller haft mens, och helt plötsligt dök tanten upp, har jag äl då eller vad e det frågan om?? om det e någon som vet?

  • sunny79

    Sjöstedt......jag har inte heller någon egen ÄL och därmed ingen mens....knaprar ju provera och pergo för det... men en dag så dök bara min mens upp av sig själv. Enligt min doktor så hade jag då haft en egen ÄL trotsallt...men att den kommer så otroligt sällan så det e bara att fortsätta knapra....ja så va det för mig iallaafall.... Lycka till med bröllop, kärlek coh barn... Kramar i massa

  • Sjöstedt

    sunny79 Okej då finns det hopp iaf.. Det var så min gyn sa oxå.. ska förmodligen in och göra tester,, eftersom jag hade lätt pco så kan det ha kommit igång sa han... Jag hoppas..=)
    Så man kanske kan bli gravid till bröllopet iaf..=) ehhe.. men men,,, inte så viktigt, hade varit skoj om den blev till på bröllopsnatten, men som dagt man kan inte planera sånt.. *sucka*

  • Maskros67

    Hej,
    jag undrar oxå hur länge man ska orka.
    Vi har gjort 6 påbörjade ivf/isci varav 4 gått till ruvning.
    Sitter här sjukskriven o gråter hela dagarna nu, skulle testat på lördag, men mensen började redan i måndags.
    Sambon har ivf-tvillingar sedan tidigare och han orkar inte fler försök nu.
    Jag skulle vilja ge äggdonation en chans, men han vill inte.

    Hur kommer man vidare i livet efter nåt sånt här?
    Gråter
    Kram o lycka till alla som fortfarande kämpar!

  • fia4

    Usch, vad jobbigt. Känner verkligen med dig!!
    Vi har inte kommit så långt än. Provsvaren kommer väl kanske om 2 v, då hoppas jag att vi får veta hur vi ska gå vidare.
    Ville väl bara säga att jag lider med dig..

    Hoppas du kommer upp ur ditt "hål" snart. Ingen ska behöva lida så där..
    Kram på DIG

  • Maskros67

    Tack Fia.
    nej, man undrar ju verkligen om livet ska vara så här?
    Men har man överlevt allt annat, så ska man väl överleva detta också. Det är ju inte för inte som man känner sig som en maskros.

    Kram o gonatt!

Svar på tråden Hur länge orkar man..