skulle ni kunna vara familjehem?

mina grannar har varit familjehem åt en tonårskille i några år men det blev för jobbigt för dom i slutändan.

Stackars pojken är både döstum och har adhd och ngn annan skada som inte har diagnostiserats än.

döstum hahahah

dövstum ska det stå

Det är inte bara jobbigt för de hemma varande barnen utan kan tom bli riktigt uppslitande varje gång beslutet skall fattas om i de fall då barnen knytitan till varandra tajt.

Jag kan svara nej direkt på den frågan. Jag har alltid levt med fosterbarn som har varit i samma ålder som min syster som är nio år yngre än mig. Jag har sett hur det har tagit stryk på henne och hennes behov.

i framtiden skulle jag kunna tänka mig att vara familjehem. Min sambo är uppvuxen med att vara avlastningshem och sånt akuthem som tar emot barn som blivit omhändertagna av LVU. Som ett slusshem innan de får komma till sitt familjehem. Så för oss blir det säkert aktuellt i framtiden. Som vi bor och lever nu känns det inte lämpligt men det blir säkert i framtiden.

Hoppas det är okej om jag lånar tråden och ställer en fråga

Någon som vet hur gammal man måste vara för att bli en familjehem? Hur stora barnen ska vara? och om det finns något krav på hur stort huset ska vara? kraven på ´´föräldrarna mm?

Nja.. det är ett väldigt stort ansvar. För man får ju barn och hela deras familj in i sitt hem... alltså inte familjen flyttar inte in, jag menar barnet och deras historia och arv.
Vet många som har familjehem och dom sliter verkligen hårt med både barnen, familjen soc, skola etc. Sedan har dom ju biologiska barn utöver också....
Personligen så skulle jag tycka att det vore högre krav på familjerna som vill starta upp något sådant.. för jag tror inte att det räcker med att man är en bra familj.. tror det är viktigt för barnet ifall den hamnar i en miljö där vuxna är insatta i vad det innebär att växa upp i en dysfunktionell familj etc.
Sedan ska statusen på det höjas också.. tycker jag.
För det är beundransvärt jobb vissa familjer gör, stor eloge till dom
Så mitt svar är dubbelt där.. både ja och nej.*ler*

jaa vi vill, men tycker det är bedrövligt långa väntetider, vi har väntat nu i 1½ år på att få utredningen klar å ännu finns ingen ljusning då soc inte har tid å personal för att göra personliga intrevjuver!!! Samtidigt som det finns barn som inte kan placeras någonstans pgav brist av familjehem!

TIll Jonnysbrud:
Det placerade barnet ska passa in i er familj, helst 2 års skillnad mellan de barn som redan finns i familjen och fosterbarnet.
Det är ju individuell bedömning vilka som passar och blir godkända för familjehem, tror inte ålder spelar någon roll. (Måste nog vara över 18 år i alla fall??)

TIll Menu:
Vi har varit i kommunens rullar i 2,5 år men bara haft 2 kortare uppdrag - ändå är vi utredda och godkända.

moominmamman, ja det beror ju på vilka slags barn man är beredd att ta å var man bor, hur familjen ser ut osv.., dvs hurdant behovet är. Men att inte ens bli utredd på 1½ år förmodligen blir det minst 2 år verkar ju inte direkt gå framåt... så känns det ruttet...

jag och min blivande man vill absolut bli familjehem senare när vi har gift oss och flyttat till större. jag är själv fosterbarn från början (blev sen adopterad av fosterfamiljen) och har i hela mitt liv levt i ett familjehem med flera andra fosterbarn och även mina föräldrars biologiska barn.

det var skiiiiitjobbigt!!!!!

men värt det tusen gånger om! många gånger har man gråtit och varit ledsen för att det har varit bråk och skrik och allmänt miserabelt, men oftast har det varit bra, roligt, intressant och alldeles fantastiskt! jag vet precis vad jag ger mig in på och kan också få stöd av mina föräldrar som har jobbat som familjehem i över 35 år!
visst, jag utsätter mina biologiska barn för mycket press, men ibland är inte livet en dans på rosor. jag är av den sorten som tycker att man måste hjälpas åt och jag kan inte skydda mina biologiska barn från allt jobbigt.
dom kommer hata mig och tycka att jag är världens hemskaste morsa, säkert många gånger om, men i slutändan är jag säker på att dom förstår varför jag utsätter dom för det jobb som kommer med ett familjehem.
det ger dom en bra aning om att alla är lika mycket värda, att man ska hjälpas åt och det stärker dom mentalt!

så jaaa till att bli familjehem! och jaaa till högre lön och högre status för fosterföräldrar!

Ja det vill vi bli..men först då vår son är någorlunda vuxen, och med tanke på att han är 18 då jag är 36 så..och fler egna barn blir det nog inte som det ser ut nu.