Fler som blivit vettskrämda efter 1:a förlossningen - hur har det gått sedan?

Japp.. på min första, eller nje.. min andra graviditet egentligen. Min första slutade i ett sent ma, vilket gjorde att man var väldigt skeptisk in i nästa grav.. aja, bara man klarade de första 20v (fick ma efter 17v) så skulle nog allt ordna sig.
Själva förlossningen tog allt som allt 2 dygn, med oxytocinin stimulerande de sista timmarna då de ville få slut på allt, speciellt då jag hade havandeskapsförgiftnings-värden.. fy f-n rent ut sagt. ALDRIG MER sa jag.. hmm.. måtte va nått stort fel på mig, sen dess har jag varit gravid 4ggr till
Andra grav gick riktigt bra, rädd var jag, men tog inte mer än totalt 15h, rent fysiskt/psykiskt kan jag säga att första var ett maratonlopp mot en promenad i parken till andra förlossning.
Min fjärde grav slutade riktigt illa med en änglason i v35, den förlossningen tog ca 10h efter geluppmjukande till start och totalt 5 krystvärkar..
Min tidigare historik gjorde att jag fick full uppkoll i min femte grav.. med kontrollerad igångsättning.. oxytocinin!!.. GHA!! skojjar ni med mig!! nej, nej, nej.. vill inte.. men även här fick jag då prova igen, med en förstående läkare som sänkte dosen till miniminivå och det kan till och med vara riktigt "trevligt" att få värkstimulerande upptäckte jag. Min läkare sa då innan att första förlossningen är den som banar väg, det är den som är "värst" sen bir det bara bättre och bättre.. och jo, det är jag beredd att skriva under på. Min fjärde son kom på bara 5h, med enbart 3 krystvärkar.
Fick ett ma i mitten av förra året, fick då lära mig att medicinsk abort funkar inte på alla, så det lär jag aldrig prova igen, så blev även denna gång som första gången en skrapning, något jag ville undvika då jag var rädd för narkosen.. lärde mig nu att narkosen behöver inte vara farligt det heller..
Är nu snart i v25, men vet nu att man kan komma till helvetet och vända, har varit där 3ggr nu och är faktiskt inte orolig alls. Det går lättare och lättare att föda, inte minst för att vi lär oss, dels vad förlossning är och dels hur vi själva funkar.
Däremot kan jag rekommendera dig.. försök föreställa dig den den underbara förlossningen du ville ha, skriv ner, hur vill du att din drömförlossnign ska bli. Och åt andra hållet, skriv ner det du nu känner som en mardröm, sätt ord på det som skrämmer dig. Så kan barnmorskorna på förlosningen också få en chans till att hjälpa dig att komma ifrån mardrömmen och förhoppningsvis tillsammans kan ni få utforska din dröm om en fin förlossning.

Vad gäller snitt.. brr.. jag har stor respekt för de som på något vis varit tvugna till det, men betänk också vilken stor bukoperation det är och vilka risker det medför både för dig och bebisen. Bebisen blir chockad, får inte den positiva stressen.. men mest för dig, som måste ta det väldigt lungt i flera veckor och även kan åka på mindre roliga infektioner.

MEN om du lider mer psykisk stress av en vaginal förlossning, ja du tjejjen, då skulle faktiskt jag nog kanske ta den smällen och möjligen ha en hel del ont en stund, men rent psykiskt få en bättre upplevelse... även om jag till 99% törs säga att andra gången blir bättre.

Lycka till när du väl kommer dit, vad du nu än väljer

Hej! Har inte läst igenom alla svar du fått så jag kanske skriver nåt som redan blivit skrivet.

Jag fick förlossningsskräck efter min andra förlossning, så jag var livrädd inför tredje gången. Jag ville heller inte ha snitt.

Jag gick till barnmorskor och kurator osv i Norrköping och till slut så var det en läkare som föreslog att jag skulle bli igångsatt.
Anledning, att då väntade de tills jag var mogen, (fick gå på kontroller på slutet) och sedan satt de igång mig en vardagsmorgon då det fanns gott om folk som för det första visste om varför jag var där och att jag skulle tas väldigt bra om hand och att det fanns bm och läkare där som kunde sätta den bedövning jag ville ha.
Oj vilken mening
Det stod även i min journal att om jag fick värkar innan så skulle jag få komma in direkt när jag ville och få bedövning.
De kunde till och med ge mig bedövning innan de satt igång mig

Jag kan säga att det var den underbaraste förlossning man kan tänka sig. Trots att jag bara valde att få västerviksbedövningen två gånger hade jag 4 onda värkar på slutet och fyra krystvärkar.

Det kanske kan vara ett alternativ för dig

Lycka till nu!
*kram*

Jag har inte läst tråden men jag känner precis likadant som dig. Är i v.30 så som sagt det är inte långt kvar. Min BM sa att det skulle gå lättare den andra gången eftersom den första banade väg för den andra. Jag har försökt att inte tänka på det och hoppas att man ska känna som med första mot slutet. Att man längtar så mycket efter att få ut babyn att det går bra. Jag var så less förra gången att jag riktigt längtade, nu vet man hur ont det faktiskt gör och det är tyvärr svårt att längta än så länge. Men som sagt, ju längre det går ju mer kanske man längtar. Jag vet inte men jag hoppas att det blir så. Jag försöker att förtränga alltihop så länge. Lycka till!

Har förlossningsberättelse i bloggen nu från förlossning nummer tre i förrgår!
 Blev sååå positivt överraskad och nöjd med förlossningen, så nervös och rädd som jag varit!!
Lycka till alla andra!!

Tack igen för alla svar! Skönt att höra från er som det gått bra för andra gången (det inger hopp) och lycka till alla andra som liksom jag ser fram emot nästa förlossning med ångest.

Är i v 18 med andra barnet och ska nästa vecka börja gå på aurora samtal. Vill inte föda vaginalt och vill absolut inte ta snitt, men hoppas att jag nu ska få hjälp att bearbeta min första otäcka förlossning och att jag ska känna mig trygg att föda igen

Vad skönt med sällskap... Väntar 2a (i vecka11 nu)... är så rädd att det ska sluta som sist. Ligger och grunnar på det om nätterna och mal genom förra förlossningen. Ska få prata genom och förbereda inför nästa, vilket känns enormt skönt.

nasse01: jag har fått lovat (tillsagd) att om jag vill försöka så kommer de avbryta i god tid och snitta om det inte fortlöper som det ska. Så be att få prata med en läkare innan och planera inför din förlossning.

Idag har varit en jobbig dag. Jag har nog lyckats att tränga undan min rädsla och skjuta den på framtiden. Men så har jag läst lite om förlossningar idag och tårarna och skräcken kom bara bubblande ur mig. Jag var helt oförberedd på dessa känslor. Gråter så fort jag tänker på förlossning. Tror rädslan ligger på ett plan som jag inte riktigt kan kontrollera. Tror också (som någon annan skrev högre upp i tråden) att man försöker att hålla humöret uppe och verka glad men då förstår ju inte de som skall hjälpa en hur rädd man är. Fast jag tror inte jag förstått förrän idag hur rädd jag faktiskt är. Har varit så inställd på att jag kommer att fixa detta, men idag känner jag mig inte alls så säker på det. Känns som att det är sent att komma med dessa tankar nu (går in i v.34 imorgon).
Ville bara skriva av mig lite här för här finns ju massor av personer som vet vad man går igenom.

kanner igen mig i det du skriver

va inte alls radd forsta gangen For 10 ar sen
forlossningen gick valdigt snabbt jag hann inte med nagot och efter att det va over sa sa jag ALDRIG MER och det tog mig 10 ar tills jag vagade bli gravid igen

ar jatte radd nu nar det borjar narma sig , oroar mig for allt fran tank om jag inte hinner in till tank om bebisen ar for stor och jag inte kan krysta ut han , senast igar kvall tittade jag pa magen som rorde sig o tankte oh my god hur ska jag fa ut han

tanker be om igangsattning pa sa satt vet jag i allafall att jag ar pa sjukhuset i alla fall , men vet inte vad jag ska ta mig till om dom sager nej

Jag hade en väldigt skrämmande förlossning med min son som är tre år nu. Han föddes i säte och det blev en mycket smärtsam och dramatisk avslutning av förlossningen då han var livlös och jag brast jättemycket. Jag fick PTS efter förlossningen och hade svåra sömnproblem då förlossningsupplevelsen bara kom tillbaka när jag försökte sova. Jag vill nu gärna ha ett till barn, men är rädd för förlossningen. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. BM på MVC sa att jag utan tvivel kan få ett snitt efter en sådan förlossning, men jag är rädd för det också! Så hur gör man? Ska försöka komma i kontakt med Aurora om/när jag blir gravid, i alla fall.

Jag fick mitt 1a barn 28 jan nu. Gått på Aurorasamtal men förlossningen blev allt annat än "planerat". Störtförlossning med urakut snitt kallade de mitt. Bloggat den om någon orkar läsa.
Ska få går på uppföljande samtal nu för att bearbeta det som hände.

Har nu gått på alla mina 3 aurorasamtal men tycker inte att det hjälpt speciellt mycket. Försöker lugna ner mig när attackerna av ångest och rädsla kommer över mig och det är väl bara att hålla tummarna nu att det inte blir som sist. Vet inte vad mer man kan göra...

Tänkte att jag själv kunde svara på min egen fråga. Nu har jag gått igenom förlossning nr 2 och vilken skillnad det var!! Har lagt in en mycket mer positiv förlossningsberättelse i min blogg. Tänkte att det kanske kan hjälpa andra som är i samma sits som jag var. För mig stämde det absolut att det går mycket fortare och lättare andra gången.

Grattis TS! Skönt att allt gick bra!

Grattis till en ny familjemedlem och att det gick bra på din förlossning. Själv skrev jag ett brev som jag la i journalen. Andra förlossningen gick som på räls och sköterskorna var mycket förstående och tog till sig det jag skrivit.