Försök förstå istället!

Madreh :

Gud så hemskt, jag tycker det är dårligt utav läkarna att inte göra snitt på dig eftersom allt detta har hänt och att dom kan tänka på att det kan ju hända igen?

Jag blev sövd på mitt första planerade snitt pga förtrångbäckenben. den ända sprutan jag minns som dom satte va droppet , sen var det inga mer sprutor, har valt att vara vaken denna gången och då tror jag att det blir mer sprutor.

Hoppas du får igenom ditt snitt för det vore det bästa för dig och ditt barn efter vad som har hänt innan .
Lyka till!

Det är väl upp till var och en hur man vill göra. Om jag hade varit rädd för något hade jag inte velat bli tvingad "bara för att". Det går ju att lösa på annat sätt och då ska man väl få ha den möjligheten. Samma som för de som har svårt att få barn, är ju jättebra att det finns hjälp för dem. Vi lever i ett fritt land, man gör som man vill med sin egen kropp tycker jag!

TS skönt att du blev beviljad snitt så att du kan slappna av!!!

Själv "lider" jag av motsatt problem, totalt snitt rädd!

Lycka till!

Om man kan göra kejsarsnitt och verkligen inte vill föda vaginalt, varför inte göra det liksom? Det är klart att du är värd att slappna av under graviditeten, strunta i vad andra tycker o tänker...

and
förlossningsdepressioner förekommer hos både snitt och vaginala förlossningar.

Så länge en läkare bedömt att det inte medför mer risk med ett snitt så tycker jag det är okej.

Visst, barnet mår bättre av en vaginal förlossning pga vattnet som samlas i lungorna, men hur bra kan barnet må av att födas vaginalt av en uppstressad,superrädd och panikslagen mamma?

Nej, det som är minst riskfyllt och mest lugnande ska det vara. Oavsett om det är vaginalt eller snitt.

Hur man vill föda tycker jag är upp till var och en, vill man bli snittat ska man få det.
Jag ser personligen fram emot min förlossning och litar på att min kropp ska fungera som den ska och att personalen har den kompetens som behövs. Ifall jag inte kan föda vaginalt får det ju bli med snitt, man blir ju inte sämre mamma för det!

Min åsikt är att de som lider av förlossningsrädsla behöver hjälp av psykiatriker/psykolog, inte av en gynekolog.
KS botar inte förlossningsrädsla.

Jag tycker inte att man automatiskt ska bli snittad för att man har förlossningsfobi på samma sätt som jag inte tycker att man automatiskt ska får en plastikoperation för att man lider av social fobi.
Det blir en bedömningsfråga från fall till fall, men generellt sett borde man ju försöka göra någonting åt problemet (fobin) i första hand.
TS varför blir ni förlossningsfobiker så förbannade när man föreslår det?

Kejsarsnitt kanske inte botar förlossningsrädsla men till skillnad från social fobi så är ju inte en förlossning något man utsätter sig för hela tiden/varje dag utan kanske en eller ett par gånger i sitt liv. Ska man snacka kostnader så kostar säkert den terapi som skulle gå åt för att "bota" en kvinna med förlossningsskräck så pass att hon skulle klara en vaginal förlossning, mer än ett eller flera snitt (jag är tyvärr ingen expert på området så jag bara spekulerar). Sen kanske man inte botar den fobin på dom nio månader man har till sitt förfogande.

Man har väl bra mycket mer än 9 månader till sitt förfogande, med en genomsnittsålder på förstföderskor på nästan 30 år!? Eller kommer förlossningsfobiker på att de är förlossningsfobiker just när de blir gravida? Eller avstår man medvetet från att ta itu med sina problem i tid för att man kallt räknar mer att slippa och få KS?

Jag tror att som social fobi eller vilken annan fobi som helst så är förlossningsfobi ett uttryck för att det inte står helt rätt till. Hat man fobi för en sak är tex risken mycket större att man har/får andra fobier; det finns ett gemensam underliggande problem. Jag tycker att det finns en orsak till att gå till botten med detta, kosta vad det kosta vill! Sjukvården ska i så stor utsträckning som möjligt ägna sig åt att bota sjukdommar, inte symptom.
Dessa personer ska ju dessutom bli föräldrar och det finns starka indikationer på att föräldrar överför fobier och irrationella beteenden på sina barn.
Herregud, ta tag i era problem i tid; det finns hjälp att få!

Nymne: Nej, det finns oftast inte hjälp att få. Hur mycket man än vill. Det är inte prioriterat. Vänder man sig till vården innan man är gravid får man inte hjälp, utan blir ombedd att komma tillbaka när man är gravid.

Självklart borde alla i första hand få hjälp att bli av med rädslan! Det är väl ändå ingen som _vill_ vara rädd? Men om det inte går tycker jag att det är fantastiskt bra att det finns andra möjligheter, t ex planerat kejsarsnitt.

Spelar väl absolut ingen roll hur barnet kommer till världen, om en kvinna är rädd för att föda och känner sig trygg och mår bättre av ett planerat snitt så är det ju en förlossning för henne!
Likaså om samma kvinna skulle välja (efter låååång terapi) att föda vaginalt...slutar med akutsnitt av olika anledningar..

Förlossning som förlossning tycker jag!