Sparkar DS barn mkt elle rlite i magen?

Fru Vanheden

Nej ingen här har svarat elakt eller sårande och ändå är det någon av er som har barn med DS som reagerar negativt. Kanske ska ni se hur ni själv svarar innan ni tror att det alltid är motparten som sårar.

Men nu förstår jag inte...
Du skriver själv först att ingen här har svarat elakt..
Sen skriver du att någon av oss med barn som har ds reagerar negativt..
Vet du hur "någon av oss" har reagerat?
Vem?

Tycker att du fick ett bra svar av både mej och ylva...
Men å andra sidan så kan ju inte vi svara för alla andra mammor med ds barn..
Som sagt, precis som våra barn så är alla olika och reagerar olika..
Tycker inte om att bli ihopklumpad

Japp, det var jag. Men det var inte för att såra, däremot vill jag inte spä på hetsjakten som redan finns på våra barn. Helst skulle jag vilja att ingen svarade på denna typ av trådar, men jag kan ju inte avgöra vad andra ska göra. Eftersom de flesta svarat att barnet var livligare kommer det snart på något gravidforum dyka upp en tråd om att man vill göra FVP (och i förlängningen abort) eftersom bebisen är livlig och säkert har Downs syndrom...
Hur tycker du att man borde reagera på den pågående hetsjakten?

Fru Vanheden

Nu säger du att jag påstår att det finns elaka inlägg?
Nej, men negativa, det är inte samma sak.

Va?
Var har jag skrivit det?

Visa tack!

"Men nu förstår jag inte...
Du skriver själv först att ingen här har svarat elakt..
Sen skriver du att någon av oss med barn som har ds reagerar negativt.."

Ja, och var har jag då skrivit att du påstår att det finns elaka inlägg?

Mitt DS-barn sparkade minst lika mycket som mitt andra barn i magen. Det var bara precis i slutet som jag kände att rörelserna minskade (dvs två veckor innan beräknat datum)

Min syster (har ds) var lugnare än vad jag och min bror var

man kan ju INTE känna i magen om ett barn har ds så allt det där är ju löjligt. Dom som är oroliga för att barnet har ds borde fundera en vända till o oroa sig när det inte rör sig alls o barnet har dött- det är en tragedi!! Inte att bli förälder!! Så är det bara och jag har erfarenhet av båda saker så jag vill inte bli skriven på näsan - tack!!

Hej!

Det är normalt att oroa sig för olika saker under en graviditet. När jag väntade mina två äldsta tjejer oroade jag mig för missfall den första tiden, sedan var jag cool-lugn. När jag senare väntade min son var jag orolig hela graviditeten. Inte för att få ett barn med Downs syndrom. Men för att barnet skulle dö i magen eller vid förlossningen. Min son var väldigt lugn i magen och jag hade pre-eklampsi. Elias slutade att växa och jag gick på ständiga tillväxtkontroller. När Elias väl föddes med sitt Downs syndrom var jag så lycklig över att han faktiskt levde och var så söt och frisk som han var. Mina värsta farhågor hade inte besannats.

Till er som oroar er för att få ett barn med Downs syndrom kan jag bara säga att oroa er inte. Det är inte världens undergång. Självklart sörjer man sitt barns handikapp och önskar att det inte fanns där, men samtidigt ser man en underbar människa som har sådana fina sidor att man önskar att det fanns fler sådana i vårt samhälle. Då skulle världen se mycket finare ut. De flesta som oroar sig har inte en aning om vad Downs syndrom verkligen är eller hur det är att leva med ett barn som har ds. Jag kan tänka mig mycket värre saker, men inte går man omkring och oroar sig för att ens bebis ska bli våldtäktsman, missbrukare eller mördare när man är gravid?

Njut av graviditeten och ta dagen som den kommer. Det som händer händer. Det är ingen ide att ta ut saker i förskott. Och att få ett barn med Downs Syndrom har varit det största som hänt i mitt liv. Jag är tacksam för det och jag är hedrad över att få det ansvar som krävs av att vara förälder till ett barn med speciella behov. Det lär mig att bli en bättre människa. Det lär mina barn att bli mer lyhörda och empatiska. Tänk om alla barn fick lära sig det....då skulle världen se så mycket finare ut.

Ha en bra lördagskväll!

Cissi

Hej!

Det är normalt att oroa sig för olika saker under en graviditet. När jag väntade mina två äldsta tjejer oroade jag mig för missfall den första tiden, sedan var jag cool-lugn. När jag senare väntade min son var jag orolig hela graviditeten. Inte för att få ett barn med Downs syndrom. Men för att barnet skulle dö i magen eller vid förlossningen. Min son var väldigt lugn i magen och jag hade pre-eklampsi. Elias slutade att växa och jag gick på ständiga tillväxtkontroller. När Elias väl föddes med sitt Downs syndrom var jag så lycklig över att han faktiskt levde och var så söt och frisk som han var. Mina värsta farhågor hade inte besannats.

Till er som oroar er för att få ett barn med Downs syndrom kan jag bara säga att oroa er inte. Det är inte världens undergång. Självklart sörjer man sitt barns handikapp och önskar att det inte fanns där, men samtidigt ser man en underbar människa som har sådana fina sidor att man önskar att det fanns fler sådana i vårt samhälle. Då skulle världen se mycket finare ut. De flesta som oroar sig har inte en aning om vad Downs syndrom verkligen är eller hur det är att leva med ett barn som har ds. Jag kan tänka mig mycket värre saker, men inte går man omkring och oroar sig för att ens bebis ska bli våldtäktsman, missbrukare eller mördare när man är gravid?

Njut av graviditeten och ta dagen som den kommer. Det som händer händer. Det är ingen ide att ta ut saker i förskott. Och att få ett barn med Downs Syndrom har varit det största som hänt i mitt liv. Jag är tacksam för det och jag är hedrad över att få det ansvar som krävs av att vara förälder till ett barn med speciella behov. Det lär mig att bli en bättre människa. Det lär mina barn att bli mer lyhörda och empatiska. Tänk om alla barn fick lära sig det....då skulle världen se så mycket finare ut.

Ha en bra lördagskväll!

Cissi

Saile.. vad fint du skriver...H Em

Om folk bara kunde sluta shamea folk för deras oro under graviditeten! Speciellt mammor till ds-barn söker verkligen konflikt i många trådar jag läst här. Om du inte gillar det du läser - gå vidare. Allt är inte en personlig förolämpning. Dessutom leder det ingenstans att försöka tvinga andra människor till att sluta önska sig ett barn utan syndrom eller avvikelser. Ni framstår bara som kränkta och fäktandes mot halmgubbar.

Om folk slutade dra upp 15 år gamla trådar för att kommentera något som inte gör skillnad idag :)

:) :) :) Det kan nog höra skillnad för de som likt jag googlade runt och kom in på den här gamla tråden. Jag hade gärna läst kommentarer som faktiskt besvarar trådstartarens fråga istället för alla dessa kränkta svar.