Min man har svårt att behålla ståndet (ganska långt)

När man är inne i en depression kan det vara svårt att se det själv.

Speciellt män kan börja bli arga och inte känna sig nedstämda. De tycker att det är omgivningen som det är fel på, inte att de är annorlunda själva.

I en depression kan också tomhetskänsla vara det tydligaste symtomet. Den känslan är svår att sätta fingret på, det är liksom något som fattas, färgerna förlorar sin färg och maten smakar inte gott. 

Så jag tycker nog att du kan signalera till honom att du ser en skillnad mot tidogare i hans mående.
Däremot är det hans ansvar att söka hjälp, om han vet vart han ska vända sig.

Om han har börjat bli nedstämd nu i vinter så kan det vara bra att kolla D-vitaminvärdena. Ordentlig brist ger trötthet och nedstämdhet.
Han borde också få en hälsoundersökning, om det är ngt fysiskt fel.

Efter att ha läst vad du skrivit i tråden får jag en stark känsla av att du vill mer än vad din man klarar av att ge.

Det är onekligen så att en mans sexuella förmåga inte är konstant livet genom. Om du inte kan acceptera detta har du nog inget annat val än att byta partner till en yngre version.  Din man verkar inte vara så pigg på att knapra i sig piller för att du säger dig behöva mer i sängen.

Kanske borde du fundera på detta.  Det din man nu upplever kommer de flesta men att erfara när de kommer i 30-35 års åldern. i de flesta förhållanden brukar man som par kunna anpassa sig till detta men du verkar ha svårt för det.  Är det verkligen så att det bara är din partner som ska anpassa sig till dig?  

Efter att ha läst vad du skrivit i tråden får jag en stark känsla av att du vill mer än vad din man klarar av att ge.

Det är onekligen så att en mans sexuella förmåga inte är konstant livet genom. Om du inte kan acceptera detta har du nog inget annat val än att byta partner till en yngre version.  Din man verkar inte vara så pigg på att knapra i sig piller för att du säger dig behöva mer i sängen.

Kanske borde du fundera på detta.  Det din man nu upplever kommer de flesta men att erfara när de kommer i 30-35 års åldern. i de flesta förhållanden brukar man som par kunna anpassa sig till detta men du verkar ha svårt för det.  Är det verkligen så att det bara är din partner som ska anpassa sig till dig?  

Det finns antidepressiva i form av Johannesört som läkare är tillåtna att skriva ut. Har blivit utvärderade av svenska SBU och finns med i godkända medel. Men läkarna vill inte det, dels för att de inte känner närmare till hur de fungerar, och dels för att man inte ska äta det samtidigt med några andra mediciner, som t.ex blodförtunnande medel. 

I Tyskland skrivs det ut av läkare för mild till medelsvär depression, jättevanligt. Johannesört ger färre biverkningar generellt. Ingen viktuppgåmg och mindre problem med sexlivet. 

De finns att köpa som tabletter på hälsokosten, men de är så svaga där att det inte lönar sig att ta dem om man har en riktig depression.

Ibland kan Rosenrot hjälpa, finns att  köpa i tablettform på hälsokosten. En växt som växer i Skandinavien. Men då måste man ta hela ansvaret själv och kolla upp så att Rosenroten inte stör någon annan medicin som man redan tar. Eller stör någon sjukdom som man redan har.

Rosenroten har använts länge och det har Johannesört också.

Tillägg: Det är ett par mediciner som man inte ska äta tillsammans med Johannesört. De flesta fungerar ihop. 

Tillägg 2: Ser nu att Johannesört inte längre finns med bland läkemedlen i FASS (svensk läkemedelsförteckning). Det har utgått.

Synd för de har verklig nytta av det i Tyskland. De har använt det inom den vanliga sjukvården i kanske 70 år. Det finns också forskning som stöder användningen när det gäller lindrig och måttlig depression.

Inte läst hela tråden och alla inlägg men... många i tråden verkar yngre än mig ( är 59 ) Och jag har konstaterat att det finns så många olika orsaker till att det blir Wiklund när man inte vill.
Som särbo i min ålder tillkommer - något övervikt, blodtrycks-medicin, trötthet från båda håll när man träffas på helger, mätt, alkohol och förväntan med prestationsångest. Lägg till klimakterium på det så har du recepy for disaster.
Och när allt väl funkar vill man ju vara kåt som en brunstig älg-tjur och seg som en finne, men -nej.
Som man har jag ju problem med att gå till doktorn i allmänhet och vid "umgänges-problem" i synnerhet. 
Jag tror, även om det finns mycket fysisk inverkan att mycket sitter i huvudet. Då är nog nyckeln att kunna lösa det tillsammans.Prata och ha tålamod helt enkelt.
Hon är på väg ur klimakteriet och jag får börja fatta att vi kan ha mer spontan sex igen.
Shit detta blev långt ......

Fast nu är det ju inte alls normalt att ha återkommande potensproblem vid 30-35. Du får det att låta som att han praktiskt taget är redo för pensionen imorgon, redan. Han ska förstås utreda vad det kan bero på. 

Det är inte så att han kollar något på porr?

Det är intetal om potenspriblem här utan om att mannen inte kan behålla ståndet lika länge som för 10 år sedan.  

Nu talar jag om normala svenska män. Inte männen i porrfilmer som genom injektioner i penis kan behålla ståndet  i  timmar.  Jag tror tyvärr att män och även kvinnor jämför sig med porrskådespelare. 

Män är som "bäst" i 25 års åldern. När de blir 30 så börjar förmågan dala. För några går förändringen snabbare än för andra. Men förmåga att behålla ståndet förändras för de allra flesta.  Som tur är finns det idag potens stödjande läkemedel för de som känner att de behöver men som med alla läkemedel finns det biverkningar.  

Säkert olika men jag var som ivrigast mellan 20 -30 och som bäst mellan 30 -45 sett retrospektivt.

Nu kan man ju tyvärr bara tala utifrån eget perspektiv...

Men han har stånd när han vaknar och när du suger av honom, så uppenbart är det inget fysiskt.

Han säger att du blivit våtare och större. Det är kanske det sjukaste jag nånsin hört någon säga till någon annan, men det får mig också att tro att det finns något mer komplicerat bakom. Och återigen, nu utgår jag helt och hållet från mig själv.

Jag har haft helt underbart, fantastiskt, grymt, sinnessjukt bra sex med tjejer som varit "större och våtare". Detta har dock varit med tjejer som jag inte nödvändigtvis haft någon djupare relation med och då är Min njutning väldigt primär. Hennes njutning är såklart viktig också även om den är sekundär. Det leder oftast till att det faktiskt blir jävligt bra för båda, konstigt nog.

Sen kommer förbannelsen: En "större och våtare" tjej som jag faktiskt bryr mig om, blir kär i.
Rent fysiskt så spelar det ingen som helst roll för mig, det känns lika fantastiskt. Men då jag i naturen FAKTISKT är en pleaser så kan den lilla djävulen dyka upp; "känner hon mig tillräckligt mycket?". Det kan sätta enorma griller i huvudet och faktiskt påverka erektionen. Jag har själv upplevt det, men inte på den nivån du beskriver. 

När du suger av honom så har han noll att ge dig, så han kan slappna av. När han kommer in i dig så vill ni båda känna varandra. Han vet vad han känner, och det känns säkert hur bra som helst, oavsett vad han säger... Men han kan inte sluta undra hur det känns för dig.
När du sen använder dildo för tillfredsställelse så är det kört.

Jag har inga direkta tips att ge dig. Men om det är som jag misstänker, så behöver du få honom att förstå att det inte förändrats vad gäller känsel från din sida, eller t.o.m. strössla lite och säga att det faktiskt känns mer/bättre.

Två gånger i veckan? Skulle inte det räcka? Hm...

Han kanske behöver ladda upp lite mer.