Vill få igenom en bäckenröntgning!

En liten detalj bara. Det går åt väldigt mycket mer strålning för att plåta mammans bäcken än för att ta en bild av ex. vis en nyfödds lunga. Någon risk för fosterskador finns inte så sent i graviditeten, däremot framtida cancerrisk.

Det känns inte kul att få vänta och se på förlossningen om man kan föda eller inte. Som sagt är man ändå bara 150cm och jag tror att jag har ganska smala höfter även om det inte avgör bäckenmåttet, är ganska nätt så man blir ju orolig.
En kompis som är 153cm fick ligga i 8timmar med de riktiga värkarna innan de gjorde akutsnitt. Barnet vägde 4,4-4,5kg och hon hade gått två veckor över tiden. Var bara vid medvetandet några få stunder när de snittade!

Jag är 150 cm lång(kort) hur man nu ska säga , dom kom på att jag hade förtångt bäckenben när jag va i vecka 35-36 ,

Jag vet inte hur dom gör där ni bor men jag har för mig att dom ska göra en bäckenbotten mätning när man är rätt så kort eftersom bäckenbenet kan vara trångt.

Barnet kommer inte ner i bäckenbenet och kan inte fixera sig, tycker det är fel utav barnmorskan att neka dig om du är orolig för det..stå på dig!

Jag har inte fått, de anser att eftersom jag är 170cm lång så finns det ingen risk. Fast att min mamma inte kunnat föda normalt och min storebror OCH mamma nästan inte klara sig vid den förlossningen.. Min BM tyckte att det var ju så länge sedan att det kan hända att hon inte alls är för trång utan att hon hade dåliga verkar (det var tydligen vanligt att man "sa" att man hade trångt bäcken då).

Jag är livrädd och vet inte alls vart jag ska vända mig! Jag vill absolut föda normalt men kan ändå inte se fram emot det eftersom jag är så fruktansvärt rädd för att de ska sluta med snitt, och inte får jag hjälp att prata med någon om det heller. Jag vill absolut inte ha akutsnitt, ska jag ha snitt så ska jag vara förberedd och fått samtal mm, jag dör nästan hellre (känns det som nu)..

Jag har en liten pojke i magen

Lillisen
ömm Okej det låter ju inte så bra, min mamma är kortare en mig och det va knappt att hon klarade a att föda min bror och mig men hon klarade det men henne hade dom inte gjort någon bäckenmäting på.

Tycker det är konstigt oxå att du inte får/fått hjälp med det heller för dom ska ju se till att du ska få prata med någon för du ska ju inte gå och vara rädd eller må dårligt inför din förlossning.

Jag förstår att du vill vara förberädd, för det va inte jag och jag tycker det va jättehemskt..inte för att skrämma upp dig men jag vill inte ljuga heller

Hej hej

Om du inte kan få någon röntgen så kan du kanske be dom kolla upp huvudmåttet i alla fall och hoppas det lugnar något. Har inte barnet sjunkit ner alltför långt i fixeringen så kan dom nog få ganska bra uppfattning om storleken.

Man kan ju kolla huvudmåttet ganska sent i graviditeten med hjälp av ultraljud. Jag fick göra det - det verkar ju tydligen vara huvudet som liksom sätter gränsen. Blev igångsatt efter det då det var lite på gränsen för stort...

Lycka till i vilket fall och hoppas allt går bra.

(har en väninna - liten och späd som minsann utan problem har fött två stycken på vardera dryga 3500g.. - och hon är liiiten, jag förstår själv inte när jag ser henne hur det har gått till, men ut har dom kommit och bra har det gått )

Jag krävde en bäckenmätning av min BM då min mamma hade för trångt bäcken och snittats med både mig och min syrra.

Jag sa helt enkelt att detta var något som oroade mig väldigt mycket, och om inte hon såg till att jag fick en mätning så skulle jag byta BM tills jag fick som jag ville Hon gav mig tid till en läkare för samtal.

När jag träffade läkaren så höll hon ett långt tal om varför man inte gjorde bäckenmätningar längre och bla bla bla, men när jag då sa till henne att jag inte på något sätt var förlossningsrädd, utan absolut inte ville bli snittad, utan bara veta att detta med trångt bäcken inte skulle vara något problem, då mjuknade hon och gav mig en remiss.

Det kändes alltså som att hon förutsatte att jag ville bli snittad eftersom jag var rädd för vaginal förlossning. Men gav mig remissen när det stod klart att så inte var fallet, då tyckte hon att det var ok eftersom hon inte tyckte jag skulle gå och oroa mig under graviditeten.

Mitt bäcken var dock ok, och jag födde min tjej nu i januari. Det gick superbra, trots att jag är liten och smal om höfterna.

Lycka till!

De flesta risker med en röntgen under graviditet är nog att barnet kan bli tillväxthämmat och den risken ska väl inte vara så stor i slutet av graviditeten. Finns säker andra orsaker också men de kan jag inte.

TS--> Kontakta specialist MVC på eget bevåg, dom kan inte säga mer en nej.

Har inte läst hela tråden så jag varar bara på TS:

Jag är 151-2 cm lång... jag har fött 3 barn vaginalt.  De första två har en far som är 167 cm lång(kort) och den 3:e har en pappa på 189 cm och ca 100 kg. Ut kom en liiiiten plutt på 3060 gr.

Bara för att man är kort behöver man inte ha ett trångt bäcken och bara för att pappan är lång behöver det inte bli ett stort barn. Det finns gott om små kvinnor där förlossningen gått utan problem.

Hmm....har två barn, inte alls säkert att det blir ett tredje.
Jag har funderat lite kring mina förlossningar, som varit snarlika varandra. Är inte speciellt kort (164), men ändå har jag haft svårt att krysta ut barnen. Det första barnet fixerade sig samma dag som förlossningen startade, med det andra barnet kom jag in med etablerat värkarbete och bebisen va fortfarande rörlig! Första barnet hade 35 i hof, andra barnet 37 i hof....med andra ord ganska stort nu sist. Ja, och båda förlossningarna avslutades med sugklocka. Frågade barnmorskan på efterkollen om jag va för trång, hon sa att så kunde det sannolikt inte vara...eftersom dom till slut (efter krystvärkar i många timmar) kom ut vaginalt.

Jag har en egen tes om det hela...Kanske att mitt bäcken i själva verket är stort och pga det så har bebisarna haft utrymme att lägga sig på sniskan med huvudet (nu sista gången låg inte sonen helt fördelaktigt med huvudet, och därmed "fastnat" på vägen ut.

Vad tror ni andra?

Så här är det.

Hur breda dina höfter är uttåt har ingenting att göra med hur brett "hålet" i ditt becken är. Så att små tjejer oftare skulle vara för små invändigt för att kunna föda vaginalt är myt.
MEN jag förstår hur du menar och jag har samma problem. Både min mamma och min mormor har fött alla sina 3 barn var med snitt pga för trångt becken. När jag tog upp detta med min första bm sa hon bara helt sonika att sånna koller gör man inte länge! punkt. Vart helt paff och så var det ju dessutom på inskrivningen å mna kände sig väldigt ovetandes om att och vågade inte riktigt stå på sig. Senare har vi bytt till en annan mvc och när jag tog upp detta med den nya bm så fick jag iaf ett förklarande svar. Många gånger kan man föda vaginal trots att man har ett trängre becken är "det normala". Det beror på hur stort barnet är och då framförallt dess huvud. Så hon förklarade för mig att man inte göra sånna koller längre utan försöker så långt det går att få mamman att föda vaginalt.
Men jag känner precis som du! Ska jag föda med snitt vill jag veta det innan! Inte behöva göra det akut för ayy dom vägrat mig en koll.

Så det jag kommer göra på onsdag när jag ska träffa min bm igen är att fråga igen och säga att detta är VERKLIGEN nått som oroar mig och som tar upp mycket av tänk kring förlossningen och att det känns som om jag inte kan slappna av förän jag vet hur allt står till. Så jag tycker du ska göra samma sak. Stå på dig. Det är din kropp och det är du som ska föda.

Lycka till nu

När jag väntade mina tvillingtjejer hade jag inte en tanke på att mitt bäcken kunde vara för trångt. Jag är 157 cm lång och är ganska liten. Det var först när jag blev inlagd för havandeskapsförgiftning som läkarna tog upp detta och de ville att jag skulle röntgas. De kom då fram till att jag var för trång och jag blev snittad.

Under min andra graviditet fick jag träffa en ny läkare som plockade fram mina gamla plåtar och gjorde en egen bedömning där han bestämde att jag skulle försöka föda normalt... Vilket senare visade sig att det inte gick, fick genomgå ett helvetes förlossningsarbete innan läkarna beslutade att jag skulle snittas igen.

Så jag bad aldrig om att bli röntgad vid min första graviditet, det var läkarna på förlossningen som tog upp det... men det är snart 7 år sedan så det kanske har ändrats sedan dess...

Min bäckenmätning var planerad till v 36 (jag är 140 cm lång) för att minska så mycket som möjigt påverkan på barnet. Nu hann jag aldrig med den. Dottern föddes i v 34 med akutsnitt, det var inte tal om att prova föda vaginalt heller. Jag gjorde mätning efter förlossningen (med tanke på kommande barn)och här får det inte plats något barn inte. Det blir planerat snitt nästa gång.

Hej Ts! Förstår helt klart att du är orolig. Jag har gått igenom samma funderingar. Min mamma har för trångt bäcken och det höll på att sluta riktigt illa för både henne och mig när jag föddes. Efter det har hon snittas.

Jag berättade detta för min BM och sa att jag var mycket orolig för att det skulle vara så även för mig. Fick då träffa en läkare som gjorde en koll och konstaterade att jag nog var lite trång och fick därför göra en bäckenmätning (röntgen).

Så stå på dig! Byt Bm, kräv att få träffa en läkare och berätta att du är MYCKET orolig.

För mig har det hela dragit ut på tiden fruktansvärt... Fick först beskedet att jag var för trång och fick någon vecka senare veta att de räknat fel på bilderna och att måtten är bra. Så för mig blir det till att föda vaginalt ändå... Det känns bra att veta i alla fall.

Lycka till!

Jag har varit enormt förlossningsrädd och går i regelbundna Matildasamtal för detta. de har hjälpt oerhört men så var vi på det sista UL:et förra veckan och då uppskattade BM att bebis kommer att väga runt 4 kg vid BF. Går jag sen över tiden.. Till saken hör att jag är ganska kort, ca 159 cm och väldigt smal. Vet att det inte har något med storleken på bäckenet att göra men nu har min oro blossat upp igen. Räknas inte ett 4 kgs barn som ett stort barn? Iaf i förhållande till min kropp? BM säger att det är huvudet som spelar roll men borde inte ett större barn ha ett större huvud oxå? Jag som aldrig tänkt tanken att scenariot skulle bli så här är livrädd igen.

Berätta gärna om det är nån som har liknande erfarenheter!

Vacker Utsikt: Allt beror på hur bra värkarbete du har, även om man skulle vara på gränsen i bäckenet så hänger allt på det.

Jag var inte förlossningsrädd, men var beredd på det absolut värsta efter alla historier man fått höra. Det enda som tröstade mig var att jag ju skulle vara på sjukhus, där alla ju ska vara experter på barnafödande och att jag åtminstone inte skulle dö.

Nu är ju alla olika, men jag hade en jättebra förlossning som gick som på räls, och även om det gjorde ont så var det inte så farligt som jag hade föreställt mig, antagligen just för att man inte kan föreställa sig något man aldrig har varit med om.

Vill bara säga att jag hoppas att det går bra för dig, och att du blir lika "positivt" överraskad som jag blev. Kom ihåg att försöka vara så avslappnad som möjligt, andas mycket och begär att barnmorskan berättar och förklarar allt för dig så att du vet vad som händer. Det tror jag skapar trygghet.

Kram

Ida Rullgardina, stort tack för dina värmande ord! Precis som du skriver så tror jag oxå att avslappning och andningen kan hjälpa mig mycket så här övas det för fullt. Och som du skriver.. vi är ju i goda händer och man får lita på att de vet vad de gör.

Kram på dej!