Är du och din man/sambo från olika kulturer?

jag ar svensk och min sambo ar Australiensisk och hans foraldrar ar fran Hong Kong! Sa vi har lite av en trevagskorsning eftersom vi har tre olika kulturer och satt att se pa saker och ting. religion ar absolut inget problem, och har inte tyckt att det varit problem med nagot annat heller forran vi nu fatt varan dotter, min sambo och jag ar ratt sa lika, men hans foraldrar har sina egna knepiga ideer vad galler babisar, mycket har nog med generationer att gora, men mycket ar ocksa kopplade till kinesiska traditioner.

jättespännande att läsa alla olika relationer

Jag är svensk (född och uppvuxen i sverige med en svensk mamma och en fransk/tunisisk pappa ) och min sambo är halv egyptier och halv tunisisk ( född och uppvuxen till större del i tunisien ) och än sâ länge har kulturkrockarna inte varit enorma. Men eftersom vi nu har börjat prata lite mer seriöst om att gifta oss och skaffa barn sa vet jag att det kommer att bli betydligt mkt svârare. När vi fâr barn vill han att de ska uppfostras till muslimer medans jag hellre ser att vi möts halvvägs, ger dem det "bästa" ur tvâ kulturer.
Julskinka pâ julen och korvgrillning pâ sommaren är nâgot jag vill "ge" mina barn ( när jag väl fâr nâgra)eftersom jag sjâlv har sâ hârliga minnen frân dessa stunder som barn.
Är det nâgon som har varit i samma situation och har hittat en lösning?????

min pappa är muslim och min mamma var inte det,och jag kom ihåg att hon alltid gömde salami för mig bakom brödboxen)
vi fick göra det i hemligheten altså

det finns kycklingkorv som man kan grilla! Jag ger inte mina barn fläskkött eftersom jag vill att de ska kunna välja själva vad de vill tillhöra för religion, om någon, när de blir äldre. Då vill jag inte att de ska klandra mig för att jag lät dem äta griskött när de var små. Jag tycker inte att det är någon stor uppoffring, det fungerar bra.

Spännande att läsa era historier

Har slovensk bakgrund. Är född och uppvuxen i Sverige. Är sambo med en från turkiet, är förlovade och har ett gemensamt barn. Innan vi inledde ett allvarligare förhållande, så diskuterade vi en hel del om våra resp religioner och kulturer. Jag talade om för honom att jag inte ville blanda mig med hans religion och viceversa om vi skulle få barn eller gifta oss i framtiden. Vi har lyckats komma överens om ifall vi skulle få barn, vilket vi fått, så skall han inte inte omskäras, går emot min princip, och det skulle göra honom till en "tydlig muslim". Vi har inte döpt honom i kyrkan, och det känns helt ok för mig. Vi var ju överens om det redan från början. Han skall få äta griskött. Helt naturligt i mina ögon, eftersom jag är född här och vi lever i ett land där vi äter fläsk. Min man äter inte, och det respekterar jag, men jag tycker inte vårt barn skall få undvika att få äta griskött. Barnet skall växa upp neutralt, han skall få lära sig om våra resp kulturer, och vi pratar dessutom båda utländska språken med honom.
Det är med att skippa dopet blev inte accepterat av mina föräldrar, så vår kontakt är inte så bra med de just nu.
Vi tycker vi gjort rätt, tagit ett förnuftig beslut. Barnet får ju bestämma själv vad han vill tro på eller inte, senare när han flyttat hemifrån.

hej, en utläning till. Jag är fransk-libanesisk. Föddes i Libanon och uppfostrat i Frankrike. Träffade min svenska man i Australien, där vi studerade och har flyttat med honom till Sverige för 5 år sedan.
Vi har en flicka, som är 2 månader gammal. Jag pratar franska med henne (och några gulliga ord på arabiska)och han svenska. Vi känner inte att vi har en kulturel skillnad, vi är båda kristna det kan vara det?!

Annars tycker jag att det är roligt med blandningar, det ger oss söta barn eller hur?

Hejsan, nu har vi flyttat till Sverige!
Min portugisiska man har börjat med svenska-kurs t. o. m., det ska bli så kul att få sätta min lilla pojke på ett svenskt dagis! Portugal i all ära är toppenfint...för en semester! Men att leva där är skitjobbigt och föråldrat. Nu gäller det bara att hitta något trevligt ställe att bo på, vi tänker oss i Södermanland, några tips någon? Trosa är ju fint... men rätt dyrt... Måste vara någorlunda nära till Sthlm eller goda komunikationer eftersom min sambo jobbar där. Känns så skönt att vara tillbaka efter 5 år utomlands!

Jag är född i Brasilien och har chilenska föräldrar, min gubbe är svensk. I hans släkt har det inte funnits någon med utländskbakgrund (så långt de kan minnas), med detta vill jag säga att de lärt sig en del från oss också som t.ex. mat (empanadas har blivit deras favoriträtt!) osv. Vi har inte haft några större kulturkrockar och dom vi haft så har det bara kommit positiva saker ur dom. Eftersom jag och familjen flyttade till Sverige när jag var ett år så har mina föräldrar tagit in en massa svenska traditioner och tankesätt.

Vi får se hur det blir när bebbar och giftemål kommer in i bilden. Förmodligen ska jag försöka prata spanska och svenska med barnen.

Sueca: välkommen tillbaks till Sverige, då
Jag hoppas att ni ska trivas här, hela familjen. Jag önskar bara att jag kunde få åka ut några år, men snart blir det verklighet

Jag är svensk och min man är brasilianare.
Vi har en som som är halv brasse med andra ord.
Jag pratar svesnka med våran son medan hans pappa bara pratar portugisiska. Vi har inte direkt någon kulturell skilnad, men visst har vi olika tankesätt

jag är svensk och min sambo är Vietnames. vi har 2 barn tillsamans. I början hade vi jätte problem med våra olika kulturer. Men nu har vi lärt oss att leva med det och vi kommer jätte bra överens. Vi har fått lära oss att leva med varandras olikheter och på så sätt komma fram till något där vi möts halvvägs i dom fallen där vi tycker olika.
Den vietnamesiska kulturen är rena motsatsen till den svenska, vi tittar ofta ner på dom asiatiska länderna. Men det finns väldigt mycket vi kan lära oss av dom

Jag är svensk,min man tunisier. Vi har precis flyttat till sverige efter flera år i paris. Har en son på 10 månader. Vi haringa stor problem med kulturkrock.. klart att ibland blir det missförstånd eftersom man har så olika utgångspunkt..

Jag är svensk och min fästman iranier vi gifter oss i sommar enligt bägges traditioner (kyrkligvigsel och sedan persiskcermoni). Tror inte det kommer bli några större kulturkrockar då vi firar bägges högtider. Jag kommer uppmuntra min fästman och hans familj att tala persiska med vårt barn(är gravid i 19v)själv förstår jag en del persiska men talar inte mer än nödvändigt.

jag är svensk( har svensk mamma å pappa) min sambo har slovensk bakgrund han själv e född å uppvuxen här i sverige men hans föräldrar e slovener å våra kulturer krockar inte för dom följer inte direkt sin kultur nu när dom är i sverige vi har en genemsam dotter på 7 veckor=)