Varför hälsade inte exets nya på mig??

hade samma problem jag...jag försökte vara trevlig men hon är sur som en ......
och mitt ex sa att hon var sur för att hans nya visste att han fortfarande hade känslor för mig men hallå inte mitt fel vi har varit separerade i 4år och jag har en ny...men när man går in i ett förhållande där det finns barn måste man räkna med att vi måste prata (föräldrarna)...nu har de fått ett barn efter att varit tillsammans med varandra i 10mån typ...och jag väntar barn med min nya...så nångång kanske hon växer upp...men vissa tjejer är helt ofattbara... men hälsa och le allt va du kan när du ser henne det tar hårdast

Det finns väl ingen annledning till att starta "krig", varken Bio-,bonusmamman eller barnen mår nog bra av det i slutändan. Om man inte vill försöka för sin egen del så kanske man kan försöka för barnens skull.. jag tror att dom bryr sig mer än vad dom visar oavsett ålder.

Skulle tro att hon tyckte det var jobbigt att träffa dig, trots allt har du ju barn med hennes kille så att säga.

Tycker dock att du i fortsättningen skall hälsa glatt på henne tills hon tinar upp.
Hon kanske inte ens visste hur hon skulle bete sig, såna situationer kan ju vara lite känsliga.

Till saken hör den att jag och mina barns pappa försökte oss på ett förhållande förra våren, då va han inte tillsammans med henne MEN dom va KK, träffades och låg med varandra. Han "dumpade" henne och började träffa mig igen. Det visade sig att det inte var en sån bra idé, det funkade inte mellan oss. Då gick han tillbaka till henne och dom blev ett par.

Han verkar väldigt förälskad i henne så jag tror inte att hon behöver se mig som ett hot eller så, han kommer inte komma tillbaka till mig.
Mitt ex förklarade att hon inte hälsat på mig för att hon hade 39 graders feber...konstig ursäkt tycker jag...

Visst har jag lite emot henne, tycker att hon inte visat (tidigare då vi träffats innan hon och exet började ligga med varandra) att hon är så mogen, jag tycker att hon är väl ung för att gå in o ta hand om mina barn, hon vill ju inte ha några egna barn är hon då överhuvudtaget intresserad av mina?

Jag har uppfostrat mina barn i stort sett ensam i två år, känns inte bra att någon annan tjej ska gå in o hålla på nu helt plötsligt. Jag tycker att det är viktigt att hon o jag kan prata, det gäller faktiskt uppfostran av mina barn. Är viktigt att pappan och jag  (och till viss del även hon) står på samma nivå när det gäller barnuppfostran. Och det är svårt att föra en dialog med någon som undviker en...

Men det kanske blir bättre framöver, vem vet??

Åsikter av alla dess slag mottages tacksamt!

hej hopp igen!!

Har på något sätt fastnat i din tråd :)

Jag kan inte säga att jag förstå varken hur du eller hon känner (med tanke på KK) jag och min sambo träffades 1 år efter att han och hans ex hade gjort slut.
Men nu förstår man att det ligger mer bakom allt än bara att hon inte sa hej när ni möttes.

Jag har alltid sagt, när jag fått höra att jag är plastmorsa, att jag är bara jag och finns där för min sambos dotter men jag kan eller vill ALDRIG försöka ta hennes mammas plats. Hon har en mamma!!

Så som det ser ut nu så vill inte jag heller ha några barn men för det betyder det inte att jag inte kan eller vill finnas där för henne. Jag älskar henne fast att hon inte är min. :)

Försök se det som en positiv sak, att det finns någon som tycker om DINA barn och finns där som en extravuxen(för det är hon ändå för dom).. behöver inte kalla henne bonusmamma,styvmamma eller nå liknande.
Som du säger,du tycker att det är viktigt att ni kan prata... så prata med henne.. det kanske lättar lite på spänningarna mellan er.
Då kan du även sticka in och säga att det kanske inte är så lätt för dig heller även fast att det är en svår sak att erkänna.

I början när jag träffade min sambos ex ute på krogen en kväll så sa hon " Jag förstår att du sitter i en ganska svår sits att det kanske känns svårt att komma in så här, men jag såg när du busade med XX (barnvakt under en träning) och jag blev så glad att se hur mycket hon tycker om dig"
Det kändes riktigt skönt att höra även fast att det var från henne,en viss lättnad.

Så jag tycker att ni båda får bjuda lite på varandra..
Om hon nu inte är den som är mogen visa då att du är det och försök prata med henne,kanske inte seriöst snack från början men mjuka upp hela situationen lite. (småsnack)

Hoppas att jag inte slänger ur mig allt för mycket onödigt säg gärna ifrån i så fall! :)

MVH
Jag

TinyToon: Tycker att det är jätte bra att du fastnat i min tråd!! Kul o få lite synpunkter från "andra sidan".

Det händer saker varje dag som gör att jag inte ens vill ha något som helst med henne att göra. Igår (när barnen kom hem till mig efter en vecka hos sin pappa) så sa jag till pappan att jag vill att vi ska gå o prata med någon utomstående. Jag tycker att det är väldigt svårt att prats med han just nu, allt jag säger tar han som en enorm kritik. Och eftersom vi har barnen varannan vecka från o med nu så tycker jag att vi ska snacka lite om rutiner, reglar osv. Så att det inte är för stor skillnad mellan oss. För som det är nu har jag tydliga rutiner och reglar och han saknar det nästan helt. MEN för att komma till poängen, han vill inte träffa mig på Soc eller så för o prata om BARNEN eftersom hans nya blir arg o ledsen så fort han o jag träffas... !!
Men vi har ju barn ihop och måste ju därför kunna snacka om saker som rör barnen och eftersom jag har svårt att nå fram till han (känner inte igen han, han har alltid prioriterat barnen och varit jätte lätt att snacka med) så tycker jag att det är viktigt att vi tar hjälp utifrån. Det är viktiga saker för mig, har ju ensam byggt upp rutiner o regler under två år, och vill inte att det bara rasar nu...  

(tack för att du lyssnar! Det är guld värt!!!)

Tja!

Självklart lyssnar jag... det är bara kul att kunna ge dig min syn på saker och ting.. :D

Har du pratat nå med barnen??
Hur dom ser på hur det är att vara hemma hos pappa och så vidare?
Är det något som han gör som stör i dina rutiner,beteer sig barnen annorlunda när dom kommer tillbaka till dig?

Många frågor :D

Vad händer om du gör henne delaktig i de hela?
Om du skulle prata med henne istället kanske du även når fram till honom eftersom han antagligen lyssnar på henne och därefter beteer sig annorlunda.

Är det nödvändigt att dra in soc och vad kommer dom göra anorlunda för att få honom att tänka om?

Man måste förstå honom litegranna också eftersom det är han som hamnar ikläm mellan dig och sin nya.
Mest från hennes sida då eftersom det är hon som känner sig obekväm.

Men självklart ska barnen komma i första hand!!!!!!

Jag har inga riktigt bra råd på vad man kan göra förutom att ge dom mer tid på att ändra på sig.. även fast att han kanske inte verkar lyssna när du pratar med honom så kanske han tar åt sig och sakta men säkert ändrar rutiner och så. (killar är så,erkänner inte sina fel)

Kan nog inte säga mycket mer tror jag.. sorry...
men jag finns kvar här!!

Kram!

larvigt att hon inte hälsade tycker jag.

Visst, det kanske är jobbigt att träffa sin killes ex (hon kanske tycker det) men ni har ju barn ihop och måste ju "träffas" ibland så då tycker jag hon gott kan vara artig och hälsa. Det behöver ju faktist inte vara så mycket mer än så, man behöver ju inte bli kompisar, men ni kommer ju troligtvis stöta på varandra titt som tätt så lika bra att vara artiga från början

Tycker du ska hälsa glatt nästa gång du ser henne så kanske hon också gör det

Valkyria- du skriver att du inte ens hälsar på din sambos ex. Hans dotters mamma. ehhhhhh...Låter lite väl sjukt måste jag säga!!! inte för att man behöver vara bästa vänner, men det hör väl till normalt hyfs att man åtminstone säger hej och växlar ett par ord med sin styvdotters mamma!!! Om inte annat för barnets skull så att hon får se att ni vuxna kan uppföra er som vuxna människor!! jesus alltså......

TinyToon: Jo, det kan ju verka drastiskt att dra in Soc, men det är bara för att jag vet att dom kan mycket om sånt här.. 

Och jag märker en enorm skillnad på tjejerna nu när dom varit hos sin pappa i en vecka. Dom kan inte stimulera sig själva längre utan vill bara kolla på film (tv:n står på JÄMT hos pappan), dom sitter inte still vid matbordet längre utan ska bara försöka springa omkring. Pluss att när jag pratat med dom i telefonen när dom va hos pappa lät dom stressade och hade inte tid o prata, va så mkt folk där helatiden.

När barnen är hos mig i en vecka så ringer aldrig deras pappa för att få prata med tjejerna, han visar liksom inget intresse...

Skickade ett SMS till han igår o bad honom komma hit med medicinen till lilltjejen som har hela snippan full av vattkoppor och kliar sig som attans! (han skulle tagit med sig den i fredags men glömde). Han skulle även komma med storatjejens nusse som han oxå glömt. Men han hörde inte av sig, jag fick försöka trösta stora tjejen då hon ville ha sin nusse, och jag fick försöka se till att inte lilla tjejen kliade sönder snippan. Sent igår kväll kom han hit efter att jag ringt o tjatat... En små sak kanske, men jag blir så irriterad! (han va med sin nya igår)

Känner inte att jag ska behöva ringa henne för att nå fram till honom, han borde ju va intresserad av sina barn o deras bästa..

Oj oj oj.. jag vet inte vad jag kan säga förutom att jag antagligen var likadan som "den nya" för det var trots allt jobbigt att han var "låst" till nån annan.

Men ja,det är fortfarande upp till pappan att säga ifrån.

Jag fick min sambo att ändra på en del som tex. åka och hälsa på biomammans syster i sthlm. Åka och handla kläder till barnet ihop.. göra såna saker som en familj gör med andra ord.

Så vem var då jag!?
Kände mig som en inkräktare.

Nu handlar han och jag kläder ihop och det enda dom pratar om när dom pratar är gällade dottern eller ses när det är överlämning.

Det kanske är fel,vad vet jag.. men jag ville inte vara med en kille som fortfarande ville ha kvar familjen. Tanken var väl att vi skulle bli den nya familjen.
Men ta det rätt... jag skulle aldrig försöka bli mamma till deras dotter,man kan inte ta en mors plats på något sätt..
en mamma är ju alltid en mamma.

Jag tror att du får vara beredd på en del förändringar gällande kontakten mellan er men du får ALDRIG låta honom komma före era små trollungar, för dom ska betyda allt!!

Min sambo har sagt många gånger att han älskar mig precis lika mycket som sin dotter... jätegulligt sagt men på något sätt vill jag inte låta honom göra det.. hon är ju en del av honom!

Oj oj.. känns som om jag bara svammlar!!!

Är lite trött.. sorry!

Försök prata med honom igen och igen.. men utan att attackera honom på nå sätt.. ställ fler frågor istället om hur han vill ha det.. ge honom en chans att vara delaktig.
Men försök prata enskilt med honom först. Sen om det inte går kanske ta med henne.
Jag tror att hon kommer vänja sig,mjukna lite.
Tillslut inser man att man gjort valet själv,att komma in i en "familj".

Ge aldrig upp för dina barn förtjänar det bästa :D

Vet inte vad mer jag kan säga men jag fortsätter gärna bolla med dig!! :D

Kramar!!!

Hello.

han o jag hade ju bestämt att vi skulle göra familjesaker ihop, åka till Skansen, handla kläder och så där. Men nu vill han ingenting längre. Får väl bara acceptera det, men det är svårt. Jag tycker ju att han o jag fortfarande är en familj fast inte i traditionell bemärkelse...

Jag skulle bli jätte ledsen om han sa till sin tjej att han älskade henna lika mkt som barna...jag har ju varit tillsammans med en kille i 1½ år (som jag nu är gravid med och har separerat ifrån)men aldrig att jag älskat han i närheten av så mkt som jag älskar mina barn. För det är en helt annan kärlek.. Menar inget illa mot dig, det får du inte tro!!

Ska väl snacka med han, men drar mig.... I know it´s going to get ugly... Vi lär ju bli osams..och det är aldrig kul.

Jag tar inte illa upp.. som jag sa... jag sa det till honom.. att han inte kunde säga så... han menade väl och vi vet båda att han alltid tar sin dotter före mig och det är jag helt och hållet med på!!

Man vill ju inte gärna förlora familjen,men det är ju faktiskt det man gör när man separerar,man är en mamma och en pappa som har barn ihop.
Jag tror att det är väldigt svårt att behållan dom familjeförhållandena när någon av dom separerade träffar en ny.
Inte för att hon ska komma före barnen men automatiskt kommer hon före exet.. tyvärr!!

Men jag hoppas att det löser sig!!

Vill du prata på annat sätt än här i din tråd så är det bara att hojta till...
m