Hejsan!
Tänkte att jag skulle starta en ny tråd för oss som är gravida från Öresundskliniken i Malmö. Fick höra att det fanns en tråd redan men har inte hittat någon så därför stratar jag upp en här.
Själv är jag gravid i v 9 på vårt första IVF försök.
Fia30: Skönt att höra det har hänt för andra också, men här verkar det bara ha varit ett kortvarigt försvinnande. Magen är tillbaks i full vigör. Den försvann nog bara för att jag hade haft några soffliggardagar just då. Har tom köpt mammabyxor idag och OJ! vad gravid man ser ut i såna. 
Härligt!!! 
Ang jordgubbar. Jag kan helt enkelt inte låta bli att äta dem. De finns så kort tid per år att jag inte kan låta bli. Dessutom så sköljer jag dem väldigt noga innan jag äter dem. Smaskens!
Vad skönt att du säger det (om jordgubbarna), JustJack. Jag älskar jordgubbar och längtar efter dem varje år. Kan inte låta bli att äta dem, men ska vara extra noga med att skölja dem först!
VUL imorgon. GULP, vad nervös jag är...
Flickis: Lycka till i morgon! Klart att du är välkommen hit
Välkommen hit Flickis71. Hoppas VUL går bra idag.
Jag kan inte heller motstå jordgubbar. Det hör ju till sommaren och är SÅ gott.
VUL gick bra idag. Vi såg ett litet hjärta slå, och Fredrik sa att allting såg bra ut! Vilken lättnad!!!!
Nu vågar jag nog lägga till mig på listan...
GRAVIDA:
isa78 1:a IVF, BF 28/10
Virriga V 1:a FET, BF 5/11
Dianthus 2:a ICSI, BF 3/12
Justjack 1:a ICSI, BF 17/12
Tingeling 79 2:a ICSI, BF 16/1
Fia 30 3 ICSI, BF 15/1
Tweenie: 2:a ICSI BF 15/1
Flickis71: Spontangravid efter 1:a ICSI, BF 9/2
Flickis: Grattis! Skönt att allt såg bra ut!
Har också varit på UL idag. Extrakoll av hjärtat, allt var (i nuläget) precis som det skulle en liten sten föll från hjärtat och bebisen är sååå goo.
Flickis ooch Virriga V; Vad skönt att era UL gick bra.
VV; Hade man satt frågetecken vid bebis' hjärta vid ett tidigare UL eller?
Hej..... F-n jag får så dåligt samvete för allt! Idag så kände jag mig lite bättre o åkte hem till min kusin som fyller år. Då sätter sig världens klump ( hennes 18-åriga son ) sig jättenära mig på en bänk som jag sitter på o han klanten knäcker bänken så att vi faller ner... Inget långt fall o jag skrapade mig bara lite men tillräckligt mycket för att jag ska oroa mig!!! Är så himla rädd för att nåt ska gå snett.... Jag vet att den lille är ordentligt inbäddad i livmodern men jag blir så himla orolig för allt. Det är liksom inte bara att enkelt börja om om nåt skulle hända. Ja ni vet säkert hur det är.... Vill bara gå på VUL nu o se så den lilles hjärta slår!
Slutar man någon gång oroa sig?!
JustJack..Jag har epilepsi och de medicinerna ger en ökad risk för fosterskador (bla hjärtat) därav extrakollen
Honey79...Det blev bättre för mig efter v. 12, men självklart oroar man sig lite hela tiden. Mina veckor fram till v. 12 var hemska pg av mitt ma i v. 11 förra gången. Livrädd för ma och var tveksam till när jag skulle orka en ivfprocedur till.
Jag förstår dig till fullo och minns hur jag själv kände det, ibland tänker jag tillbaka och tycker det var lite fjantigt. Men det var där och då och känslorna är som de är.
Usch vad nervöst detta är! Det är hela tiden ngt man ska behöva oroa sig för. Samtidigt ska man vara glad över att man är gravid och ändå inte ta ut ngt i förskott. Nu har jag börjat noija mig över att det inte vill stanna kvar bara för att jag slutat med progesteronet, vad är det som gör att alla håller på så olika länge? Blir så arg på mig själv att jag inte kan njuta..
Många kramar till er alla..