Negativa bonusar dagarna efter växlingen

Får tillägga att jag kanske är överkänslig och att det kanske är "typiska" tonårsbeteenden det här...Men det skulle vara lättare om det var mer "stabilt". Nu vet jag aldrig hur det är den dagen barnen kommer, hur "dagsformen" ser ut (beror såklart mycket på hur de haft det veckan hos mamman)

Jag ser ju hur de är mot mamman när det är dags för den växlingen...oftast hur gulliga som helst...Det finns mycket "ta ansvar för mammas mående" åt det hållet...

Jag kan känna igen mycket av det du skriver, fast för mig har det handlat om min bioson.
I ditt fall kan jag till viss del tro att det handlar om just lite tonårsoförskämdhet, annars så tror jag att det kan vara ett positivt tecken ( även om det för er är väldigt jobbigt).
Min son bor växelvis hos oss och hemma hos sin far och hans nya familj. Nu ska jag tillägga att min son inte är direkt så "utsvävande " som dina bonusar, men han har ofta en fruktansvärd attityd de första dagarna när han kommer hem.
När detta startade visste jag inte alls vad det berodde på, jag som gör allt för min son och ger honom så mycket kärlek både ord, tanke och handling. Hur kunde han vara så här mot mig.
Det gick så pass långt att jag hade ett möte med skolkuratorn för att diskuttera situationen och få råd. Hon sa saker till mig som verkligen har satt sig och som gör att jag nu kan hantera detta bättre.

- Att din son får detta beteende när han kommer hem till dig handlar nog om att han känner fullständig trygghet hos er och vågar släppa ut hela känsloregistret, något som han inte kan/vågar eller vill hos sin far. Han vet att han får vara arg, ledsen, glad osv och visar det då, efter en vecka hemma hos sin pappa.

Att ni har dessa problem kanske just beror på detta. När barnen är hos sin mamma kanske de måste hålla igen pga hur mamma mår eller att mamma har svårt att ta pappa osv. De kanske då känner sig trygga och " frisläppta" när de kommer till er. Visst är det jobbigt, man känner sig attackerad i vissa situationer, men barnen verkar så stora att ni borde kunna prata med dem.
Jag önskar er lycka till!!!

Tack för svar!

Ja, det är ett fint sätt att se på det hela. Jag hoppas också att det är så. Det känns på många sätt som en korrekt analys :)

Men jag undrar ibland hur det blir när det skiljer sig väldigt mycket mellan mamman och pappan - kanske inte i värderingar, livsstil och så, men i beteende - hur ska man vara mot varandra? Vad är ok att säga och inte?

Att behöva möta "nya" barn varannan vecka...

Men jag har insett att jag inte har det så bråkigt trots allt...;)

Och vi pratar mer och mer om detta (mest pga min ibland korta stubin)

Jag har tre bonusar i åldrarna 8 och 7 år.. varav sjuåringarna är tvillingar.. två pojkar och en flicka.. jag och sambon har en nio månaders dotter tillsammans..

Här märks det tydligt när de ska till mamman och när de kommit..

de är högt å långt HELA dagen inn an de ska åka.. plus att när de kommer är de sånna ett par sar.. plus att de är väldigt kaxiga, testar hela tiden, plus att de säger att mamma har sagt att vi fr göra så och att ni inte får göra så..
tex hade barnen sagt at jag kallat dom ungjävlar.. vilket jag inte hade gjort...
istället för att ringa o prata med mig sa hon åt dom att då kan dom kalla vår dotter det oxå...

vilket jag ringde upp henne o frågade om hon sagt så vilket hon sa att hon gjort....

hur moget är det då?

sånt är det HELA tiden.. hon har inget moget beteende direkt..

Laiqua
Jag känner igen lite i det som du skriver,
Är själv bonus till 2st pojkar, tonåringar.
Vi hade också en viss "inskolning" kan man väl kalla det när vi
skulle växla veckor. Dom uppvisade samma beteende hos sin mamma
så vi såg ett mönster.
Vi satte en provtid på att växla 2-veckors istället.
Nu är det mycket mycket lättare, & grabbarna fick vara med & tycka till också, att fortsätta med 2-veckors.
Så nu är det i stort bara första dagen som är lite upp & ner,
innan alla saker är på plats & rutinerna ( som är olika pga av olika hem )också fungerar.
Vet inte om det skulle fungera hos er, men hos oss blev det
mycket lättare.

Hoppas att det löser sig för er,
Kramar & en varm tanke

Känner igen mig såååå! Näe bonusarna kommer får vi veta att vi lever! Men efter några dagar när vi satt gränser är dom hur gulliga som helst. Tror att man ska sätta sig över att ta det personligt, för det handlar om andra saker. Testa gränser t ex, sen att det kan handla om att bonusarna vågar säga vara som dom är och slappnar av. Men bra är det inte, så vi jobbar med gränssättning. Men man undrar hur dom har det hos mamman??? Om dom inte vågar vara sig själva, menar jag. Retorisk fråga...