Vad göra om pappan inte vågar vara med på förlossningen?

Min man är jätterädd inför förlossningen! Men han har sagt att han ställer upp annars kom han att ångra på det resten av sitt liv...Men han ska få slippa att klippa navelsträng osv om han inte vill! Inte vill han se barnet komma ut eller känna, och d vill nog inte jag heller
Kan ju tillägga att han inte har vågat sig med på föräldrautbildningen...han vill inte veta vad som ska hända och vad som kan hända! Och jag vill inte tvinga honom...så jag har gett honom en "mild" version av föräldrautbildning och förklarade hur d såg ut på förlossningen, BB mm.
Hehe, vilken tur att det inte är karlar som ska föda barn

Skulle karlarna föda barn skulle de ha en dragkedja på magen !

Min sambo är inte alls bekväm med blod, svimmar lätt och mår allmänt dåligt. Vi skrev i förlossningsbrevet att ingen av oss ville klippa navelsträngen eller se sånt, att jag var spruträdd och de inte skulle visa sådan saker öppet och rätt fram. Jag och sambon hade pratat innan och kommit fram till vissa saker, han skulle sitta på "rätt" sida av sängen så han inte behövde gå förbi första parkett varje gång han skulle ut ur rummet, Att han skulle hålla till vid mitt huvud. Att det var ok från min sida om han kände att: Nu räcker det för mig. Jag visst ju att han skulle göra så gått det går.
Allt slutade med att han stod med kameran och tog kort på hela förloppet. Dom klarar mer än dom tror. Och jag tror att han kände sig väldigt stolt att han hade övervunnit mycket efteråt när han varit tuffare än han trodde att han var.

min sambo verkar också lite feg inför förlossningen. men det är lungt för om han inte vill gå in så kommer min mamma å kastar in honom å håller för dörren så han inte kommer ut!!! Det har hon lovat!!!

Skjut honom ;)

Nä nä har han varit med o skuvit på får han allt vara med när den sa ut ;)

Tänk om man själv kunde bestämma att slippa förlossningen,tyvärr funkar det ju inte så för oss kvinnor,han kan gott pallra sig med till förlossningen, men pressa honnom inte nu det ger sig med tiden!
hade alldrig klarat mig utan min gubbe och hans stöd, skulle alldrig vilja ha med min mamma! som nån skrev här inne har man vart med och tillverkat så får man ställa upp på
slutspurten, detta är ju något man gör tillsammans! det är något av det finaste som finns och inte så blodigt som de flesta karlar verkar tro!

Ni som skriver att ni inte skulle ha klarat av förlossningen utan era "gubbar". Tror ni verkligen att det är så? Vad hade hänt om han inte varit med???

barnet hade väll fötts ändå men han var ett otroligt stöd, jag hängde och klängde på honnom under värkarbetet han puscha mig hela vägen fram till mål, jag gade varit jätte besviken om han inte velat vara med, han säjer själv att det är det finaste han varit med om, att se sina barn födas=)

UPPDATERING! I fredags kom vår lilla Fia till världen och jag tror min karl uppskattade förlossningen mer än vad jag gjorde om vi säger så! Jag som trodde att han var känslig...han såg på när de spräckte hinnor så att vattnet gick..massor med blod och bajs i vattnet...han såg hur jag krystade så muttan höll på att flyga ut...han såg när de satte sugklocka och han klippte visserligen inte navelsträngen men han fotade moderkakan!!! Jag tyckte att det var skönt att ha var med men de erfarna barnmorskorna var till större nytta om man säger så men för honom var det hans största upplevelse han gjort..att se sin prinsessa födas!

Han måste försöka, han har ju också valt att skaffa barn. Herregud, han slipper föda! Väldigt ego att inte ens försöka. Han kan gå i kbt några gånger, på det sättet botas i princip alla fobier. Ibland räcker det att man går EN gång. Det är väl det minsta han kan göra.

hej!
Min karl hade speciellt i början väldigt svårt att tänka sig att vara med på förlossningen. Han gillar varken sjukhus eller allt som hör därtill. Men ju längre vi har kommit i graviditeten så har han vant sig med tanken. De sista orosmolnen släppte nu när vi började gå på föräldragruppen och han fick allt förklarat för sig. Det hjälpte dessutom ytterligare att vi åkte och kollade in förlossningssalarna (han testade dessutom lustgasen och var helförjust).
Alla kanske inte vänjer sig emd tanken att vara med på förlossningen. Men ´min karl har sannerligen gjort det=)

TS - skönt att han ändrat sig. Männen orkar mer än de tror ibland.

Modesty2000 - grattis! Och skönt att han orkade mer än de trodde. :)
Min man var inte liak med...stt mest på en stol och fatade noll. :D
på ena var han skräckslagen(jag var skiarg och vissad oxå) och med sonen var jag så lugn och jag satt och slapapde i sängen och det gick fort! Då fatatde han ite hur det kunde gå så fort ist. :D