Jag vill inte föda!

sydskåning Hon kanske inte är hysteriskt rädd utan mer " normalt" rädd som många gravida kvinnor är. Fast det vet ju bara TS själv.
Och läkaren kanske har tolkat henne som om hon faktiskt klarar av en vaginal förlossning till. Hennes första var ju både bra och snabb. Det är naturligt att vara rädd, särskilt inför andra förlossninge då man vet hur ont det gör.*aj*  Men det finns smärtlindring att få som är effektiv.

Jo, det är klart, TS har kanske inte varit så pass rädd att läkaren har reagerat, eller åtminstone inte visat det.
Klart man kan bli rädd när man vet hur det är. Jag har själv haft superpanik inför denna förlossningen och då har jag inte ens slutfört en vaginal förlossning. Fast i mitt fall har det ju varit det som varit jobbigt, att jag inte ska klara det denna gången heller. Men jag har som sagt jobbat så svetten lackat för att komma över paniken och ersätta den med acceptans och förväntan.
Om man inte tar tag i saken utan kör lite på förnekelse så står man ju helt plösligt där, och då förstår jag att man blir skiträdd, rent ut sagt.

Hej!

Här är en till som är jätterädd för förlossningen, det blir min 3:e, 10 år sedan sist.
Mina förlossningar har gått bra och den sista gick jättefort, tror att det är därför jag är så rädd.
Varken jag eller bm strodde det skulle gå så fort, och det gjorde såååååå mycket ondare än första tyckte jag.
Använde lustgas vid båda fl, jag är diksråcksopererad så dom ville inte sätta någon spinal/EDA.

Jag tror att det är det som är värst, att jag inte kan ta till med någon av dom bedövningarna om jag vill, men nu ska dom göra en ordentlig bedömning på ryggen och se om jag skulle kunna få det ändå.

Att vara så här orolig och dessutom veta att man inte kan få en bra bedövning känns inte så kul
Men nu håller jag tummarna för att jag ska kunna få det, får veta det i slutet på maj då jag träffat narkosläkaren.

Snitt känns absolut inte som något alternativ, skulle aldrig föredra det.
Så då intalar jag mig själv, att en del andra har mycket värre fl-skräck än jag.

Lycka till allihopa!

hemlis låter som jag här är det nummer 4 o jag är räddare än jag någon gång har varit med det andra 3 känns jätte konstigt, o de andra barnen är födda vaginalt dock den sista med sugklocka han vägde 4870 så jag orkade inte pressa.

Gustavsson; jag känner mig som du - värdelös för att jag inte kunde föda vaginalt - planerat snitt pga sätesbaby. Nummer två - beräknad nu i juli 07 - sitter också i säte och jag är livrädd!!! har konstant dödsångest inför att behöva operar ut babyn. Nä, jag skulle gärna pröva vaginal förlossning istället - kan det bli värre än att ha ont i en månad efteråt, inte kunne gå, sita, skratta eller hosta - och framförallt inte få den där första kontakten med barnet...byta första blöjan, bära babyn...m.m - mitt kejsarsnitt läkande tog tid och jag bävar inför detta igen. Usch!

Sorry för alla stavfel - var så stressad när jag skrev.

Jag är oxå förlossningsrädd,väntar 3:e barnet. Hade oxå egentligen "bra" förlossningar, alltså utan komplikationer.
Men jag är så rädd för smärtan, speciellt när huvudet kommer ut, och jag har inte glömt hur det känns kan jag säga.

Går på aurora-samtal, och där jobbar vi med att jag inte ska försöka "fly" som jag gjorde de två förra gångerna, jag fick panik ,skrek och ville bara därifrån.
Nu ska jag våga möta smärtan och hjälpa till, för ont kommer det göra, men grejen är att jag måste jobba bort rädslan och bli fokuserad istället.

Ska gå på profylax denna gången oxå, har aldrig förberett mina förlossningar utan bara velat ha dem överstökade, så nu återstår att se om jag får en positiv upplevelse denna gång.

Alltså, det här med hur man upplever snitt. Jag tror att det beror till största delen på om man vill ha snitt eller inte. Att bli akut snittad tror jag medför att man upplever mer smärta efteråt och ev att man känner sig misslyckad som inte kunde föda vaginalt. Vill man ha snitt, av olika anledningar, mår man också bättre efteråt. Har en kompis som snittades för tre veckor sedan, planerat önskat snitt, och hon hade knappast ont efteråt och kan inte tänka sig en bättre förlossning.

Jag har fött två barn vaginalt och efter första hade jag skitont efteråt, kunde fasiken inte sitta på en hel vecka och toabesöken var rena tortyren. Så det är inte smärtfritt efter en vag förlossning heller.

Men känner man att man kan hantera och övervinna rädslan man har inför en vag förlossning, så är det klart det bästa. Annars ska man inte känna sig sämre för att man väljer snitt, om man har dåliga upplevelser från tidigare vag förlossning.

Vet ni kvinnor, att föda är den häftigaste upplevelsen jag varit med om...jag var oxå rädd/nervös men tänkte att...har andra gjort de så kan ja me. Kroppen har signaler o arbetar med dom...ni kommer veta exakt va som måste göras o när...de fixar kroppen åt er. Att de gör ont, joo, men gläd er åt att de gör inte ont ständigt...du får vila hela tiden emellan värkar osv...då känns inte smärtan utan då njuter man av att slappna av, sååååå skönt. Jag tänkte oxå direkt efter förlossningen att ja aldrig mer vill föda...men nu saknar ja den känslan...låter kanske sjuk men de e såååå häftigt att få vara med om de...o sen när knodden ligger på era magar o skriker så är de redan glömt o allt är så härligt.
Lycka till...kommer klara av de fin fint, ni kommer inte ångra de...ja lovar! =)

ääää hur många kvinnor har inte klarat sig, så varför skulle inte du???? så tänkte jag

Fast så är det svårt att tänka om man är riktigt rädd.
Jag vet ju att jag kan föda rent fysiskt, har nämligen fött två barn redan
Det är just rädslan för smärtan som är det svåra, den blir ju inte mindre av att man kommer ihåg hur det känns heller.
Men som sagt det är bara att "jobba" med rädslan, försöka att fokusera på andning osv, det är det enda man kan göra.
På endel hjälper inte det och de behöver tex snitt istället.

Har du klarat det en gång så klarar du det igen. Andra gången är det dessutom oftast mycket lättare.