Italy, Italy

Aah, nu är vi hemma i Rom igen, skönt att slippa tigermyggen!

Carla: vad roligt att han börjar gå på pottan! Det är väl en av de mer ångestfyllda utvecklingsstegen...

ciao: Här kommer lite svar från mig som bor i Rom

1. Nej, i stan finns det inte, men i parkerna. Dock har det aldrig hänt mig att de kommit fram och skällt. I villaområden har folk ofta hundar som skäller mycket, men när jag mött lösa hundar där är det samma sak, de struntar i människorna.

2. Jag har kört en gång inne i Rom, ferragosto, så det var nästan tomt Jag vågar inte köra i stan och tycker det är svårt att se/förstå skyltar och indikationer. Däremot cyklar vi ibland, som om det skulle vara mindre farligt!

3. Det beror ju på vad man har för jobb, och om man har lån. Vi jobbar båda två (fast nu är jag mammaledig), men vi skulle nog kunna klara oss på en lön om det behövs. Jag spenderar mycket mindre pengar här än i Sverige, men det beror också på att vi hade varsin lägenhet i Sverige och jag hade bostadslån osv.

Hej allihopa!

Grattis patata till underverket!!! Hoppas vi får följa utvecklingen här på tråden!

Vi mår bra (har inte skrivit på ett tag igen pga av stressig på jobbet). Emily pratar och pratar - det går jättebra med två språk - fast jag måste erkänna att hon säger det mesta på italienska. Inga meningar än, men väääääldigt många ord...

Svar till "ciao":

1.) Har inte haft några problem med lösspringande hunder. De kan finnas i parkerna, ja, men jag har faktiskt aldrig sett nån vars ägare inte är i närheten och håller koll på hunden.
2.) Kör bil ibland. Nu har jag dock börjat köra oftare eftersom jag vill vara oberoende. Lite läskigt i början, men det går nog snart över (är fortfarande i "inkörningsfasen".)
3.)Ekonomin: Måste erkänna att INNAN Euron kom var det bättre... Men just nu klarar vi oss bra. Jag jobbar 75% och sambon har egen affär (som dock inte går så där jättebra.)Vi har lån på lägenheten, men det går bra ändå. Jag tycker att det SVÅRASTE här är att köpa hus/nytt boende. Här runt Florens kostar radhus/lägenheter typ 3-4 miljoner... men kan man bosätta sig mer på landet är det inga problem!
Lycka till

svar till ciao: 1. här springer alltid omkring lösa hundar, men alla har ägare, å dom bryr sig inte om människor. 2. jag har inga problem att köra bil här (pisa). men jag skulle nog inte vilja köra i typ rom. det är nog en vanesak.

Hej hej alla!!! Sitter just nu på en pub i mitt älskade modena
Var här när Pavarotti dog och gick och såg honom i kyrkan... måste erkänna att det var lite läskigt... har aldrig sett en död förut...
Pojkvännen verkar nästan tyca det är jobbigt att jag är här tror vi närmar oss slutstationen Känns sorligt men samtidigt nästan skönt... önskar nästan att det vorde över eftersom han fått mig att lida så mycket dessa senaste 2 år... orkar liksom inte längre...
Spelar ingen rllvad som händer liksom...Valet är hans...han säger att han älskar mig men vet inte om han vill leva sitt liv med mig...
Jag kommer flytta tillbacks till italien i vilket fall som helst... känner mig mer levande här! Mer mig själv!!!

JUst det Grattis Patata!!

Ciao: Ska väl också svara på dina frågor.

1: Bor på landet så det finns en hel del lösspringande hundar...ja inne i centrum med för den delen. Men precis som de andra säger brukar de inte närma sig utan springer iväg när de ser en...inte skäller de heller.

2: Har inte körkort. *skäms* Men ska ta tag i det. Många frågar om jag inte ska åka till Sverige och göra en intensivkurs. Men jag känner att eftersom det är här jag ska köra är det bättre att jag vänjer mig vid trafiken direkt. Tog körlektioner i Sverige för ett antal år sedan men det är ju stor skillnad på en lite småländsk håla och Rom. Kör fel så blir det rätt liksom.

3: Är hemma med sonen och vi har ett mindre lån för att kunna fixa till lägenheten ändå klarar vi oss på makens lön (helt normal medellön) än så länge. Det där beror ju helt på vilken typ av levnadsstandard man är van vid. Vi köper inga superprylar men behöver inte vända på slantarna heller. Känner att det är lite onödigt för mig att betala 500Euro i månaden för asilo nido för sonen om jag bara lyckas tjäna 700-800euro i månaden. Det lönar sig helt enkelt inte. När sonen börjar Scuola materna är det en helt annan sak...eller om jag hittar ett bra jobb jag inte kan tacka nej till.

Tråkigt att höra Slurpan...men om det är så jobbigt och det inte verkar finnas någon ljusning så kanske det är lika bra. Mysko fenomen det där...mammoni...

Kommer från sjukhuset nu...nu har vi kommit så långt att min man SKA opereras nu återstår frågorna NÄR och VAR....men det går ju framåt i alla fall!

Oj vad svårt det är att hitta tid till allt man vill göra när det finns en liten plutt i familjen Skulle helst bara sitta och titta på henne hela tiden :) Har haft en lite kaotisk star med (för) många l¨ngväga gäster... Men nu är vi iaf ensamma några dagar innan sambon ska ner till "vendemmian". Skönt!

Allt bra med lilltjejen (äter som bara den - har redan gått upp över 400 gram jämfört med födelsevikten!), förutom lite ont i magen strax efter hon ätit. Vad maktlös man känner sig när man inget kan göra . Tycker inte jag äter något konstigt... Har inte ens öppnat marabouchokladen mamma hade med ner

Var till konsulatet förra veckan för att fixa samordningsnummer. De rådde att fixa passet i Sverige, sa kanske vi åker upp alla tre och gör så istället. Tar ju nästan lika lång tid att flyga upp som att bila till Rom...

Ciao:
1 ) Här i vår miniby finns lite lösa hundar, men inga utan ägare och de är inte så intresserade av folk som går förbi.

2) Jag har faktiskt tagit körkort här i Italien (utanför Rom) men kör så lite som möjligt om jag ska vara ärlig.

3) Vi har klarat oss bra på en lön hittills, får se hur det går nu när vi är tre. Räknar med att söka jobb mer aktivt om nåt år när lilltjejen blir lite större.

Carla: Skönt att veta säkert att operationen blir av även om det säkert också blir jobbigt. Hoppas det blir snart så ni slipper gå och vänta.

Carlotta: Inte trodde jag månen kunde ha så stor betydelse... Föddes ovanligt många barn på "vårt" sjukhus den natten faktiskt. Och av oss 3 i min sal var vi alla nån vecka "fel"

Intehemma: I förlossningssalen fanns det vackrare saker att titta på när Maddalena kommit ut men hade faktiskt havsutsikt och terass även i den sal jag låg i sedan och den hann jag njuta av!

Hej Patata!

Kul att allt går bra! Vet precis hur det är att inte ha tid med nåt när man har smått - har fortfarande inte tid med nåt tycker jag och Emily är 18 mån gammal nu. Om lilltjejen får ont i magen (typ gaser) blev jag rådd att dricka färnkålste. Det gjorde jag och då "exploderade" typ mjölkproduktionen.

Varför måste ni åka till Rom för att fixa passet??? Vi fixade allt här på konsulatet i Florens... Tid tog det - men det var enkelt. Jag tog tom passkortet på E alldeles själv med digitalkameran.

Vad jag blir avis på alla er som kan vara hemma med era pluttar. Själv jobbar jag 6 timmar om dan - och det tycker min chef är LITE! Jag kanske MÅSTE gå upp till 8 timmar i mars, då upphör mitt "deltidskontrakt". Är jättenervös för hur det ska gå, dvs jag kommer att insistera på att få fortsätta 6 timmar om dan annars känns det som att jag måste säga upp mig. Sambon har ju tobaksaffär och öppnar 8 på morgonen och stänger 20.30... Känns liksom inte som att jag också ska vara borta hela dan. Då blir ju E nonnis barn och inte vårt...

Slurpan - det låter tråkigt - men känns igen. Många italienare TÖRS inte släppa in nåt "okänt" och framförallt törs de inte flytta till Sverige - långt bort och långt bort från MAMMA....

kram alla!

Mayen: De måste till Rom för att reglerna är ändrade...numera kan konsulaten inte sköta sånt endast ambassaden kan utfärda pass...tyvärr för dem som inte har så nära.

Patata: I början är det precis som du beskriver...man får inte något gjort...kanske för att man inte gör något annat än att titta på dem... efter ett tag kommer man in i rutinen och då börjar saker flyta på igen.

Jag maste ju ocksa instamma i alla GRATTIS till patata!

Det dar med langvaga besok ar ju alltid ett gissel. Min vanninna hade sa mycket folk hemma forsta veckan (eftersom alla var overtygade om att hon behovde "hjalp" och inte lugn och ro) att hon nastan tappade mjolken. Sjalv har jag en anziana till svarmor som knappt ens tar sig utanfor dorren for att handla, sa att aka over hela Italien kom inte pa fraga.

Men, jag tankte pa en sak nar det galler barn och pass... For att aka till Sverige maste man ha pass (sa de till mig), och det certificato di nascita man stamplar hos polisen galler for nastan hela EU, men INTE Sverige (upptackte vi i tid!!). Bara sa att ni inte star dar och inte kan resa, menar jag.

Och sa maste jag halla med i svaren till Slurpan, att en mammone ar inget att ha i langden, tyvarr. De har sa svart att ta in nagot som inte mamma har godkant, att man nastan har mamma med sig overallt. Men det betyder ju inte att du inte ska bo i Italien!!

Carla: om du inte tar illa upp, sa kan jag tipsa om ett sjukhus for en eventuell operation for din man. Jag, och andra i familjen, har bra erfarenheter av Gemelli. Det ar ett universitetssjukhus, vilket aldrig ar dumt eftersom de ialla fall i teorin ska halla sig up-to-date med vad som hander. Det ar dit paven aker, om han behover vard, vilket ju borde saga nagot om kvaliteten (och antalet massor som sands i hogtalarna varje dag...). Det kanske inte har de mest moderna rummen, men varden ar av bra kvalitet, och det ar ju det som raknas.

Sa ska jag avsluta denna roman till inlagg att jag tillslut har knapat ihop en presentation pa min sida. Det var roligt att se att sa manga har tittat in, men de hittade ju inget. Jag ar hemsk pa att uppdatera och svara, men jag ska ialla fall forsoka.

Patata: skönt att höra att du verkar ha det bra med din bebis! Jag tyckte att det var skönt med besök om de lagade mat till mig Just nu är det mycket 4 salti in padella...

Tusca: jag tror att Patatas man kan skriva in barnet i sitt pass så att de kan ta sig till Sverige. Det skulle ta 30 dagar sa de när vi var till polisen (fast vi gjorde det inte då för min sambo behövde sitt pass tidigare än så).

Till oss sa de att OM vi skrev in Emily i mitt svenska pass, så måste sambon ge sitt "tillstånd" varje gång vi ska ut och resa och han inte ska med. Om bebisen får eget pass kan man resa hur man vill utan "tillstånd"! Vad gör man inte för att slippa all krånglig byråkrati! )

Mayen: ja, det skulle ju bara vara för att kunna ta sig till Sverige första gången i så fall. Sen undrar jag hur det skulle funka med att ge tillstånd, ska man skriva på både engelska och italienska då? Och skulle det accepteras i andra länder?

Nej, det är allt bäst att fixa ett svenskt (eller italienskt) pass så fort som möjligt!

Vet inte hur det funkar exakt med "tillstånd" men det funkar inte bara med "en lapp", tror man måste göra det hos polisen, typ. Rätt krångligt alltså. Därav bestämde vi oss för att E skulle få ett eget pass!

Man maste vara skriven i sv. for att fa fornya passet i sv. annars ska det goras via ambassad. Ar helt saker for min syrra jobbar i passkontrollen. I sv. pass kan du INTE skriva in ditt barm,barnet maste ha eget pass.

Mayen: Tänkte skriva samma sak som carlotta skrev. I ett svenskt pass kan man INTE skriva in sitt barn. Det vet inte den italienska passmyndigheten däremot. Som blev jätteförvånade när vi sa att det var en omöjlighet.

För första resan till Sverige skrev vi in Alessandro i Andreas pass. Nu har han sitt eget svenska pass så det är inga problem. Fick också information om att man kunde åka till Sverige och fixa passet och att det skulle gå fortare så. Huvudsaken är att samordningsnumret är färdigt sa de. Vårt var INTE färdigt. Det tog 7 månader för dem att fixa samordningsnumret...och 5 dagar för passet. Nu är det iofs så att det är passmyndigheter i kiruna (tror jag att det var) som har hand om pass till utlandssvenskar...så jag vet inte hur det funkar om man vill fixa det i Sverige.

tusca: Klart jag inte tar illa upp. Själv har jag tyvärr inte lika bra erfarenheter av gemelli...inte de runt omkring mig heller. Förutom pronto soccorso som funkat bra...förutom att de glömde ge mig papper på att vi varit där sist (med Alessandros hand) och ingen trodde på att de gjort fel sen.
Alla sjukhus har ju sina specialavdelningar dessutom...och avdelningar som funkar mindre bra...eller som ges mindre resurser.
Umberto I är också ett universitetsjukhus och skitigare ställe får man leta efter. Till och med toaletterna på autogrill är renare.
Min man går till Sant Andrea som också är universitetsjukhus...onkologin är tydligen ett av de ledande centrena i Italien. De är så fruktansvärt dåligt organiserade bara...som resten av landet. Haha! Just nu ligger det mellan Villa San Pietro och Sant Andrea. Men man vet aldrig i slutändan. kanske hittar något annat i sista sekunden.

intehemma: Jag tankte inte pa makens pass... Jag reser mest sjalv med dottern, och behover ju hennes pass hela tiden.

Carla: Jag tankte inte pa att jag/vi ar "raccommandati" eftersom vi har en slakting som jobbar pa sjukhuset... Mah, tank att man maste ha det ocksa. Hur som helst sa hoppas jag pa att allt gar bra for er. Min erfarenhet av sjukvard i det har landet ar att den mesta energin tyvarr gar at till att organisera allt ihop.

Appropa att organisera sjukvard. Ar ni nojda med era pediatri? Var fd var underbar, och nu var vi tvugna att byta nar vi flyttade. Alla har sagt att det inte finns en enda ok i hela stan, och att vi sarskilt skulle akta oss for en. Typiskt nog var han den enda med platser kvar (mystiskt...). I gar var vi dar med febrig dotter, och jag maste saga att min diagnos ar nog bra mycket mer korrekt an hans. Tander och forkylning = risig mage och feber. Ingen j*****a maginfektion inte. Osympatisk och kall var han ocksa. Typiskt ogift karl utan nagon som helst koll pa annat an klinisk vetenskap. Bor val hos mamma ocksa. Jaja. tur astt ungen for det mesta ar karnfrisk.

tusca: Och vi har en släkting och ett antal vänner som jobbar på villa san pietro...hihi och en till vän på Cristo Re...tyvärr måste man vara lite maffia organiserad i det här landet för att kunna komma någon vart.

Jag är nöjd med min pediatra...valde en kvinna just för att jag känner att oftare är de "varmare" än männen mot barnen...och jag hade rätt. Gillade dessutom INTE min svägerskas pediatra som alla i familjen pushade för (utom min man då). Gjorde rätt i det också då jag förstått att mitt första intryck var korrekt. Många är missnöjda med honom och vill byta. En sån som ger medicin oavsett om man bara är där för rutinkontroll, pratar över barnet och inte med och tar si aldrig tid att lyssna ordentligt eller ger chans att ställa frågor. Säkert en fråga om personlighetskrock också. Det enda jag och min pediatra inte är överens om är det där med amning och diet kopplat till det. Men det är ju ett övergående problem.

Alessandro var magsjuk i lördags...virus som går. Han var jättesvag och liksom blåvit i ansiktet...var tvungen att kolla ett par gånger att han andades. Inte van vid att se honom så. Stackarn kräktes oavbrutet från kl 9 på morgonen till kl.5 på kvällen...sen någon enstaka gång till. Sedan vipps var han bra igen och ville äta och dricka. Var på väg att ta honom till sjukhuset men ringde först pediatran som ordinerade coca cola eller sockrat te ett par skedar var 10:e minut och inget att äta förrän dagen efter plus några suppar (typ plasil). Han hann bli bra innan suppen...men fick en för säkerhets skull. Det var jobbigt på kvällen att får honom att förstå att det var ingen bra ide att bälja i sig vatten (som är för hårtför magen) och att han inte kunde äta grillat kött än. Det gjorde ont i mammahjärtat. Speciellt när han försökte slicka på mitt kött.