Vad är rimligt att "kräva" av en 11-åring i hemmet?

Heheh, jag kunde typ göra allt när jag var elva. Lagade mat, bakade, städade. Men jag gjorde inget om nån sa till mig/krävde nåt av mig (läs pappa). Jag tyckte att det var kul och jag lärde mig för att det var kul och för att mina föräldrar lät mig vara med från början.

När det gäller ens egna rum så tycker jag det är löjligt att man (barnet) ska hålla på och städa det jämt. Vi vuxna ska naturligtvis inte städa det åt dem i den åldern, men de får lära sig att gör de inget åt det så får de gå i skiten. Tillslut städar de ju självmant. Tjejer brukar dessutom vara lite lättare när det gäller sånt, de vill inte skämmas för sitt stökiga rum när kompisar kommer på besök osv.

På sommarloven tog jag nog det ganska lugnt ändå. Man var ju ledig liksom

Jaja, ursäkta mitt svammel men så ser jag på det ur min synvinkel. Jag är btw 24 år och fortfarande uppkäftig mot mina föräldrar

handla, diska, tvätta egna kläder, dammsuga, skura, göra mysigt i största allmänhet.
viktigast är ändå att hon förstår att det är mest för hennes egen skull hon utför sina insatser.
kanske kan du inspirera henne att göra om och/eller inreda i hennes eget rum så att hon förstår att trevnad inte kommer av sig själv.

Oj skulle nog aldrig acceptera att mitt barn svarade "aldrig i livet"
(nu har jag inga ännu men väntar mitt första)

En elvaåring är fullt kapabel att hjälpa till i hemmet, det fick jag göra i den
åldern och det är jag tacksam för idag Allt för många tonåringar (och även
äldre) klarar inte av att sköta ett hem idag (tvätt, matlagning och städning)

Och vad grundar det sig i måntro? JO!!! Att föräldrarna ställer för få krav och inte
har några fasta regler och rutiner nu idag!! Barn mår bra av att göra saker, även
om det till en början kan kännas jobbigt. Jag tror det är bra att börja i tid. Kanske redan
vid 8 årsåldern och succesivt utöka sysslorna...

Det handlar inte om slavarbete utan om att barnet ska få så bra förutsättningar att
en dag klara sig på egen hand!!

Tack för mig!!

Jag tycker att barn har rätt att vara barn så länge dom kan.

Tycker inte att hon ska behöva göra mer än att städa och hålla reda på sitt rum och sina saker.
städa och allt sånt kommer hon att få göra tillräckligt av när hon blir stor!

Tyckte min mamma också. Jag är värsta grisen. SÅÅÅ jobbigt att lära sig att få in rutinerna. Tog många år innan jag släppte ångesten inför en så enkel sak som att bara ta fram dammsugaren.. Kunde våndas i flera dagar inför att måsta dammsuga. Klarar fortfarande inte av att laga mat på ett schysst sätt. Är det bara jag och barnen blir det oftast gröt och ägg och på sin höjd köttfärssås. Avskyr att planera matinköp och att laga till den. Kan heller inget om trädgårdsskötsel, trots att vi växte upp på stor tomt där föräldrarna odlade en massa. De höll oss utanför av någon sorts välmening.. de själva hade fått "slava" på somrarna med rabattrensning och ville inte att vi skulle behöva känna så. Gulligt iofs, men jag tror att jag känt mig mer behövd och värdefull om mina föräldrar givit mig uppgifter att sköta om.

Jag vill lära mina barn att det bara är att göra. Inte tänka en massa eller försöka smita undan i tron att uppgiften försvinner om man förhalar tillräckligt länge.

Min man är, som tur är, ordentligt uppfostrad. Tack och lov!

Gör henne delaktig tex kolla i en kokbok och väl ut tex fredagsmaten. Vad behövs vad ska handlas låt henne vara med och handla och laga maten. Jag vet inte jag har inga barn mend et var en ide jag fick

på förskolan där jag jobbar där plockar alla barn bort sina talrikar eller glas beronde på ålder men de vill gärna hjälpa till med allt och torkar gärna borden.

Duka matbordet, duka bort efter maten, gå ut med soporna, sopa altanen, städa sitt rum (en självklarhet tycker jag) och lite sånt.

Jag tycker inte heller att du ska fråga, hon ska inte kunna välja och hon vill bidra eller inte. Hon SKA bidra.

Lycka till!

för det mesta sköter sig mina ungar (13, 15 och 16) med flyt, men när jag märker att det glöms för mycket, dvs att fokus hamnar på tv eller dator, låser jag in tv-sladden eller byter lösen på datorn. har de glömt att ställa disk på diskbänken (jag diskar gärna) ställer jag deras smutsiga disk på deras huvudkudde. har även hänt tidigare att jag häftat fast skitiga trosor och strumpor i trägolvet!
vilken fart det blir!

vill bara tillägga att hur det ser ut i deras egna rum bryr jag mig inte ett dyft om, men eftersom de ofta har kompisar hemma är det oftast städat.

Våra söner på 10 och 12 har fått lära sig att stökar man ner så städar man upp och man hjälps åt i en familj, den store går ut med hunden på "dagpasset" och för detta får han en extra slant och den yngre brukar hänga med ner i tvättstugan för att bära korgen eller medel och för det får han en extra slant men så har dom egna rum som de ska sköta!!!
Kan du dra in veckopeng eller ta bort diverse fördelar som hon har när hon inte hjälper till?, vi brukar ta ett litet familjesnack med jämna mellanrum och lägga upp "regler" för allas skull och då kan man ju passa på att fråga varandra om vad och hur man ska göra med disk, tvätt osv. sedan skriver ALLA under "kontraktet" bryter man detta så blir man utan te.x. pengar eller dator...
Vi har sagt ifrån att vi kommer in då och då på deras rum och ser det för jäkligt ut så sopar vi ihop det som är på golvet och det slängs fast vi brukar lägga undan det istället men detta fungerar bra som "hot"...
Hade en lärare som berättade om sin tonårsdotter som slog igen sin sovrumsdörr när hon blev sur så han lyfte bort den den tjejen bytte attityd snabbt...

Jag brukar säga att jag är barnens mamma och inte deras slav, vill dom att JAG ska göra det åt dom så får dom vackert betala MIG!!!!
Det där med uppnosig kan jag bara säga grattis till att få en pubertetsunge alla ska vi den vägen vandra.... (mer eller mindre)

Jag har enkla recept som används på fritids för "småbarn" om någon behöver så unga får öva på det, allt från pizzabullar, pepparkakor och vanligt matbröd...
Kan skicka det till inbox...

Våran 11-åring här hemma får ta hand om sin egen tvätt. Dammsuga hela huset ibland (går på rullande schema här hemma), skura toaletterna en gång i månaden ungefär. Städa sitt rum en gång i veckan. Laga mat en gång i veckan. Handla när det behövs.
Klippa gräset när det behövs.

Med ansvar kommer frihet! Därmed, för att få tv-och data tid, måste hon hjälpa till här hemma. Alla hjälper till här hemma helt enkelt. Vi är en familj och alla behövs. Men visst blir det protester, speciellt från 11-åringen. Men hon är mer hormonell och temperamentsfull än storebror på 13 år.

Ta upp efter sig...ja typ det! :D Damsuga sitt eget rum när det börjar bli dammigt. Annars tycker jag att man inte ska behöva göra så mycket när man bor hemma faktiskt. Jag skulle aldrig säga till min son att tvätta sina egna kläder...varför det, går ju fortare om man tar all tvätt vid samma tillfälle? Visst man kan fråga om de kan hjälpa till osv, göra något roligt av det...planera mat och sedan göra den t.ex. Förstår inte det där med sysslor...om man har ett gigantiskt hus ska de då behöva städa ytor de inte ens utnyttjar eller var går gränsen? Nej tycker vuxna får göra det faktiskt.

Förlåt, men din son är två år såg jag i din pres (söt förresten!!)Jag hoppas verkligen att du fortfarande tvättar hans kläder. Men nu gällde det 11-åringar. När tycker du att dina barn ska få lära sig det som ingår i att sköta ett hus och en familj? Man kan inte börja när de är sjutton-arton och ska flytta om ett år eller två. Då kommer de garanterat att fortsätta ta hem tvätt till dig och du kommer nog inte tycka att det är så underbart då, eller?. Nu var inte det här menat som något påhopp, om du tror att du vill ha det så att du sköter om din familjs behov hela livet så får du gärna komma hit och bo, vi kan bli din nya familj!

Jag tycker att "kräva" är ett lite hårt ord, det ska vara roligt att hjälpa till hemma och att känna att man behövs. Varför inte göra sakerna tillsammans istället och ge henne valmöjligheter inom ramar, tex "Idag tänkte jag att vi ska städa så det är fint till myskvällen senare, vill du torka disken eller damma i bokhyllan?" Försök att locka snarare än tvinga eller tjata, beröm och positiv förstärkning fungerar alltid bättre än tjat och tvång

Hua hua....  Vi har stora, stora problem med detta i vårt hus. Vi har tre döttrar 7, 10 och tolv år. 12åringen är inte hemma så mycket, mycket med vänner och fritidsintresse såklart, men hon håller sitt rum fint och hjälper till med annat.. 7åringen hjälper till så fort vi ber henne... 10-åringen  har slutat på fritids (som alla vänner också gjort), vi bor i ett litet samhälle, jag arbetar skift,pappa dagtid,  och  hon är då ensam en stund efter skolan, ibland följer en kompis med...  när min man sedan kommer hem , är det KAAOS!.. efter mellis i köket, köksbänken full, bordet kladdigt, ibland golvet också,  diskmaskinen full med ren disk,(jag startar den när jag åker till jobbet)  vardagsrummet kan vara om-möblerat, stökigt. Min man blir såklart besviken, och ber henne plocka undan disk och saker i  tv-rummet... Då händer detta_  AAAAAAHHhhhh, skrik och VRÅÅÅL! pappa, du är så dum, vi måste alltid städa när vi har kompisar hemma!!!  Igårkväll senast ringde dottern till mitt jobb, var jätteledsen och sa- Mamma, jag vill ringa till socialen och fråga om jag kan bo hos O, (kompisen) för att pappa är JÄTTEDUM hela tiden...  gråt och skrik! pust!  Vad göra???  

I vår familj hjälps alla åt efter sin förmåga. Jag har fem barn i åldrarna 4-17 år. 
Det minsta kravet man kan ha på en 11-åring är att h*n städar sitt rum tycker jag.  

Vara delaktig i det mesta som rör hushållet, kan jag tycka. Det sonen gör helt själv är att stöda sitt rum och tar undan sin smutstvätt, sorterar efter färg. 
Vi ger honom ingen vecka- eller månadspeng. Istället får han bonus om han gjort extra mycket en tid, t.ex. hjälpt sin lillasyster mycket, eller oss vuxna.

Nu har jag ingen 11-åring, men när jag var 11 (början av 90-talet) hade jag följande regler och jag planerar att ha något liknande för mina barn:

* Städa sitt eget rum varje helg (ingen lek eller andra aktiviteter förrän detta var gjort)
* Diska varannan dag (lilla syster tog de andra dagarna). Vi hade ingen diskmaskin
* Definierat städområden i huset när föräldrarna städade. Var ca 1 rum i den åldern.
* Hjälpa till med tvätt och strykning då och då.  
* Rensa ogräs i trädgårdslandet under sommaren
* Plocka undan det man tagit fram själv
* Hjälpa till att duka om jag var i köket när maten började bli klar
* Bära in ved och slänga sopor när det behövdes (blev ombedd då och då, var inte ansvarig för det). 

Till detta så fick jag inte sätta på TV:n utan att fråga och aldrig på dagtid.

På sommarlovet ingick det alltid välja en skönlitterär bok på engelska och lära mig alla ord i den. Slå upp ord jag inte kunde och öva in glosorna alltså. 

Jag upplevde aldrig detta som strängt. Båda mina föräldrar arbetade alltid med något, fixade i trädgården, byggde på huset, bakade bröd osv. när de inte var på jobbet så klart, så det blev helt naturligt att man inte satt och latade sig utan hade något för händerna mest hela tiden. Det var roligt att få vara med när de gjorde saker, även om det inte alltid var roligt att städa rummet också vidare. Däremot så visade de mig tydligt att jag var en del av familjen och därför behövdes vi hjälpas åt. Så jag protesterade sällan, för jag förstod principen.

Sedan hade jag så klart massor med roliga saker för mig på mitt sommarlov. Låter tråkigt för din dotter att inte kunna hitta på något att göra.