snart bonusmamma....
.... jag sitter och läser era inlägg. försöker få mig en bild av hur det är. har träffat en man i 6 månader som håller på att separera. han har en son på 2 år. jag har inga barn och har inte levt riktigt familjeliv i mina tidigare relationer. jag är glad att han har barn för hans skull och för sonens. det är dock väldigt jobbigt att han har barn med en annan kvinna. blir påmind om deras gemensamma kärlek och de livslånga banden.... förhoppningsvis kommer vi att kunna vara tillsammans till hösten nån gång. jag försöker vara realistisk, inser att det vare sig kommer att bli enkelt eller någon dans på rosor. DESSUTOM har vi ju redan inlett vårt förhållande innan det är helt slut med exet (bonusmamman). jag är lite rädd o orolig för hur det kommer att bli. hur hon kommer att reagera då jag ska komma in i bilden.
inläggen jag läser här handlar mest om vuxna människor med sårade känslor som man inte kan ge uttryck för p.g.a. barnen som sitter emellan. jag tror inte att de flesta biomammor eller styvmammor är häxor (med få undantag) mest handlar det väl om sårade känslor och känsla av att inte räcka till.
jag känner mig som en skurk för att jag är med honom fastän dom ej separerat ännu. hon vet inte om oss. jag vet inte hur jag ska komma ifrån det. jag inser att det kommer att krävas en hel massa kärlek o ansvar från min sida gentemot hans son men att jag verkligen inte kan förvänta mig något tillbaka..... :-/ jag måste acceptera det och acceptera att ta skit o bli kallad hora av biomamman. det är liksom det jag förväntar mig. och det känns inge kul. tror ni det är nån skillnad att pojken är så pass liten och inte hunnit bli en obstinat tonåring ännu?? jag förstår och vill ju att pojken ska komma i första rummet. ytterlgare en sak som oroar / komplicerar är ju att efter deras separation så måste dom ju hitta en relation till varandra som fungerar. jag kommer ju självklart att uppmuntra det, men vet inte hur jag ska palla det. är det nån fler som gått igenom samma sak. dåligt samvete blandat med förväntan och förälskelse. jag försöker förbereda mig genom att läsa era inlägg men det resulterar bara i att jag oroar mig ännu mera... lite uppmuntran någon??
