På tv nu.Adopterad och sviken.

Programmet går i repris idag kl 14.10 på kanal 1.

tyckte det paret som adopterat sin pojke var rätt konstiga, såg inte hela programmet iofs, blev så upprörd av det dom berättade.....de tyckte det var så jobbigt att man inte kunde lämna 1-åriga pojken ensam och att han kastade besticken på golvet när han åt.....ja.....och det gör inte alla barn?!

Paret som adopterat pojken berättade att de efter flera år träffat en psykolog tror jag det var som kunde förklara pojkens symtom. De käönde igen sig i beskrivningen och fick även läsa flera artiklar om problemet. De var glada att äntligen träffa någon som kunde något.

Jag hade önskat att det i filmen framgått vad denna person kunde.

Jag förstod det som att det handlade om anknytningsproblematik. Kanske var inte adoptivföräldrarna förberedda på hur annorlunda det är att bli förälder genom adoption. De hade sitt anknytningsmönster med sig i bagaget och barnet ett helt annat så som psykologen förklarade det.
Kunskapen om anknytning är ju en viktig del i den svenska obligatoriska föräldrautbildningen så jag hoppas adoptivföräldrar numera blir bättre förberedda på det här....
Som kuriosa kan jag också berätta att Danmark hade ingen obligatorisk föräldrautbilning 1997 då detta par adopterade.

Vietnammamma - det du beskriver och som framgick av deras berättelse kallar jag för svårigheter att förstå sig på sitt nykomna barn och tolka barnets signaler = problem med anknytningen!

En glad: ja det var säkert anknytningen. Otroligt att de inte hade någon föräldrautbildning då. Anknytning är ju så självklart att man läser om. Fast det är ju klart även om man läser är det svårt att se klart i sin egen miljö, då kan man ändå behöva hjälp.

Läkaren förklarade ju ganska bra om anknytning. Men jag hade i alla fall velat att de räknat upp några saker. Fast jag tror att de inte ville utelämna sin son för mycket. Men då kunde de ju räknat upp vad psykologen brukar hitta är vanligt.

Vietnamamma: Håller med om att det deras son gjorde var normala saker som de flesta barn gör, kasta bestick och att inte kunna sitta är ju normalt om man inte tränat på det utan bara legat. Igen så kan det handla om att de inte ville utelämna honom och berätta mer. För dagis klarade ju inte av honom.

Ja de sade att det gick bra, men inte så ingående om vad som bättrat sig eller hur bra. De adopterade en lillasyster också från Indien och med henne kunde de direkt tillämpa den kunskap de fått från psykologen ang brodern.

Vad är anknytningsproblem för dig Vietnammamma - om det inte är samspelsproblem dvs svårigheter att tolka och förstå sitt barns signaler?