BONUSFAMILJER, vilket går först barn eller kärlek?
Alltså min fråga är inte av kritik utan baseras på en artikel jag läste där en mamma skulle flytta 65 mil för att gifta om sig och undrade hur hon skulle göra med barnet som var 3 år gammalt. Hon hade delad vårdnad. Dom hade funderingar på att låta barnet vara långa stunder på varje ställe för att slippa åka så långt så ofta.
Detta gjorde mig lite upprörd. Alltså om man väljer en ny partner och han/hon bor så långt borta så måste man väl kräva att denna nya partner anpassar sig till sitt gamla liv och inte inkräkta på barnets påbörjade liv och relation till sin mamma/pappa. Man kan väl inte säga att nu ska du inte få träffa din mamma på flera veckor för hon ska åka till sitt andra liv och vise versa. Och sen om några veckor så återskakas denna upplevelse igen men då får du inte träffa pappa på si och så många veckor. Eller ännu värre om hon skulle få oendla 65 mil en gång i veckan. Så roligt tycker intebarn det är med båt/bil/flyg/tåg eller vad det kan handla om.
Alltså nu kan det ju vara så att den nya partner oxå har ett liv med barn att ta hänsyn till och det är väl egentligen här min fråga kommer. Väljer man då kärleken framför sitt barns trygga tillvaro? Eller är det då dags att dra sig ur ett sånt förhållande?