Jag vill gärna höra om er som fått bebisar tidigt? Nu menar inte jag dom som fick en vecka för tidigt eller så. Utan under v 30? De som verkligen räknas som prematura? har du lust att dela med dig varför bebben kom så tidigt? Och hu allt gick?
Egoo :
Jag själv är ett prematurbarn, född i v.27+6 och som jag skrivit tidigare så födde jag en son i v.31+3 (visserliggen frågade du om de som var födda yngre än så men iaf ) du får gärna ställa en massa frågor till mig om d e nmågot speciellt du undrar över då jag har erfarenhet av att vara ett riktigt tidigt prematurbarn...
Det var inte min mening att göra dej så arg, jag ville bara försöka förklara varför en del reagerat konstigt på din TS. MEN, jag ska hålla mig borta från denna tråd, snart..
Vill bara dela med mej av min erfarenhet, fick som sagt en son i v 29, varför vet jag inte, vattnet bara gick en morgon och 18 timmar senare kom han ut. Han hade bajsat i fostervattnet (vilket de gör när de är stressade eller mår dåligt av någon anledning) så de stoppade inte upp förlossningen.
Han hade svårt att komma ihåg att andas första 5 veckorna så det var ett ständigt buffande och puffande på honom för att han skulle komma igång med andningen. Det blev ändå en ganska kort vistelse på neo för oss, drygt 6 veckor stannade vi, fast tiden hemma har varit betydligt tuffare. Han har väldigt omogna tarmar, trånga andningsvägar, astma, är födoämnesallergiker och har en liten CP-skada. Han är sen motoriskt så han varken sitter eller kryper än, fast han är snart ett år.
Min spontana reaktion på den här tråden är ändå att den visar hur... hmm hittar inget bra ord, ja kanske "tålmodiga" prematurföräldrar ofta är. Jag tycker ärligt att du skriver rätt korthugget och tråkigt i TS och ännu okänsligare i vissa svar, men de flesta bryr sig inte om detta utan delar vänligt med sig av sina erfarenheter. De som öppet reagerar negativt har förmodligen haft problem just med att bli tagna på allvar i den sorg det innebär att få prematurt och kanske lämna sitt barn kväll efter kväll även om det är en månad istället för sex.
Jag vet att jag själv tyckte att det var mest synd om oss i början för just då hade vi det tidigast födda barnet (26+3), men sedan insåg jag att åldern verkligen inte är allt. Även om vi blev kvar 11 veckor så gick allt som på räls. Visst, CPAP, sond, blodtransfusioner, sola, penicillin, infarter och utfarter, provtagningar, pumpa mjölk, donatormjölk, ögonundersökningar osv, men det gick egentligen aldrig åt fel håll. Om jag då jämför med ängeln casper som hade en son som var född 4 veckor senare, men där det inte gick framåt och man tillslut var tvungen att se att det inte skulle göra det heller så hade vi ju faktiskt en drömtillvaro.
Så till hur det gick till: vattnet gick en dag på jobbet v 25, därefter blev jag sängliggande på förlossningen. Målet var v 32, men efter en vecka ville Stina ut.
neo ville se världen utanför magen 24+3
Jag fick en liten Lova i v25+1 då hon vägde 720g och va 32cm lång.. vi har nu varit på sjukhuset i 3 månader och varit med om infektioner, respor mm... Just i dag (v38) väger lilla Lova 3005g och är 44,5cm lång.. snart hemfärd..
Ingen vet varför Lova kom så tidigt men mycket tyder på att det va en infektion som gjorde det.. Hon föddes i "hela paketet" så moderkakan hade också losstnat.. Låg i sängläge två veckor hemma och tre veckor på sjukan, men den ville hon inte vänta mer.. / MamiAnna
Lilla Ellen kom efter 24 veckor prick. Hon var 30 cm lång och vägde 570g. Som lägst har hon varit nere på 450g, men då tyckte inte jag att det var så skoj att titta på henne eftersom revbenen stack ut på det lilla livet. Vi bor hotelliv i Uppsala just nu (mamma, pappa och storasyster på 16 månader). Känner mig oerhört sliten just nu och längtar hem. Ändå har vi haft tur hittills, Ellen klarar sig bra och har varit stark, men det är en lång väg kvar...
Oavsett när ens barn är fött, prematur eller inte, så är det en kämpig tid när/om man måste vistas på sjukhus. Allt man vill är att få komma hem med hela sin familj och få ett mer normalt liv igen.
Jag måste också säga att jag blev lite illa berörd av TS formulering att barn födda efter vecka 30 inte räknas som riktiga prematurer, men jag tror kanske inte att det var så illa menat egentligen?
Sorry TS, nu svarar jag inte på din fråga, men jag vill ändå göra ett inlägg angående diskussionen om oroliga föräldrar . Hur man hanterar en prematurfödsel beror mycket på vilken personlighet man har, hur mycket stöd och trygghet man får från nära o kära, var man är i livet etc. Jag är en sådan mamma som oroat halvt ihjäl mig trots att mina barn kom så sent som v34. Eftersom jag varit inlagd för hotande förtidsbörd redan i vecka 28 så var jag väl förberedd på att mina barn skulle komma för tidigt. Ändå så blev det en totalchock när barnen kom. Jag vet inte varför det blev så, men det är trots allt en smärtsam upplevelse (oavsett om barnet är fullgånget eller inte) att se sitt barn ligga naket och utlämnat med massa sladdar fastklistrade på kroppen och en CPAP som täcker halva ansiktet. För att inte tala om att höra skriken när blodprov efter blodprov skall tas...
Ni som fått extremt förtidigt och ni som förlorat ett barn, jag kan inte ens föreställa mig vad ni har gått igenom. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Men när jag var mitt upp i min oro så hade jag ingen förmåga att inse det. Och när jag läser liknande formuleringar som i TS så blir jag faktiskt lite illa berörd.
Vi fick vår lilla Oscar i vecka 22+4. Vet inte varför han kom så tidigt, utan det blir uppföljning om varför när vi kommer tillbaka till sunderbyn. Just nu är vi i Umeå där dom är specialister på prematurbarn. Men han var rätt stor för att komma så extremt tidigt, han vägde 600 gram och var 32 cm lång.
Han föddes den 22/10 och var beräknad att komma den 20/2-08.
Hejsan.. ja du min lilla dotter kom 2 månader förtidigt i vecka 31+3, kom ut via akutkejsarsnitt den 22 Juli å var då beräknad den 20 Sept, å är ett prematurbarn.. Vi låg på avdelning 62C i Eskilstuna. När hon föddes vägde hon 1306 å var 41 lång , nu väger hon 4.550 å är 56.
Min son kom i vecka 29+1 och troligen pga en infektion, både han och jag hade en. Sen var jag extremt stressad och pressad på jobbet så det säger läkarna var en bidragande orsak
Hejsan!
Jag fick tvillingar v. 25+0, dom föddes med akutkejsarsnitt eftersom att jag hade svår hf och högt bt, just därförfick dom inte allsså mycket näring som dom behövde så därför var dom tvungna att ta ut dom.
När dom föddes vägde dom 492g 28.5cm resp. 559g 30 cm. Vi var på sjukus i 4 ¨månader innan vi fick komma hem. Närvi kom hem hade vi med oss syrgas till Nellie + att vi sondmatade henne i 4 månader hemma. Men nu ärdom nästan 2.8 år och mår hur bra som helst! Men det har inte varit lätt, vägen har varit otroligt lång, det var först för några månader sen som det kändes som allt släppte för oss. Nu är dom som vilka andra barn!
Har du fått förtidigt eller har du nån nära som har fått det?? Jag tänkte bara varför du undrade?
Kram // Mia
Min son föddes i v 29+1 pga olika saker. Läs gärna min blogg...